Hela nattningen påminner mig om de mardrömmar jag hade som liten, då jag drömde att jag sprang och sprang men aldrig kom fram. Det var som sirap. Det känns som att vi har sirapsnattningar.
Jag ser ju sambanden klart och tydligt och har också pratat med M om det många gånger. Men samma mönster upprepar sig ändå varje kväll.
"NEEEJ, inte NU! Jag måste få leka/spela padda."
Han skriker så fort han inte får sin vilja igenom. Ger sig inte. (Ja, vi jobbar med det också!) Jag känner mig rätt matt faktiskt. Det tär på mig att natta M till klockan 22 varje kväll. Och säkert på honom med. Jag vill inte tvingas ta honom ur pianoundervisningen p g a detta, för han är ju så duktig. Det funkar inte heller att ge Melatonin innan allt är klart, för då blir han ännu segare.
Ikväll så fick han ett seriesamtal. Jag har inte stora förhoppningar om att det ska funka. Känner mig rätt uppgiven, men jag får i alla fall försöka.
Han fick följande seriesamtal:
Klockan 18 är allt lugnt. Lillebror och lillasyster leker var för sig. Jag föreslår för M att vi ska göra läxan, så han slipper göra den när han är trött senare på kvällen. (Ni ser tankebubblan då M sitter med matteboken och gäspar.) M svarar "Nej!"
Klockan 18.30 så bråkar syskonen och jag måste medla mellan dem. Maken har ont i kroppen/är sjuk och måste lägga sig i sängen en stund. (Han har precis haft vattkoppor.)
Klockan 19.00 så lagar jag kvällsmat.
Klockan 19.30-20.30 så äter barnen kvällsmat (cirka, oftast inte i en timme i sträck)
Klockan 20.50 så brukar M gå på toa för "Nr 2".
Klockan 21.15 så börjar vi med läxorna. Dvs alldeles för sent.
För att M skulle förstå det här med för sent och att han gör läxor när han borde sova, så ritade jag upp klockan från det att han kommer hem från fritids till att han lägger sig. Gult är tiden han är hemma och vaken. Orange när han bör sova. Jag har strukit över tiden med bläck då M behöver vila efter skolan, äta middag, äta kvällsmat och gå på toa. På så vis blev det tydligt för honom vilka slottar han har på sig att göra läxor. Jag tror han förstod. Men om han vill lägga lek och datorspel åt sidan imorgon återstår att se.....
Det är lite komplext att koppla ihop dessa två bilder. Om jag hade tänkt lite innan jag drog igång seriesamtalet, hade jag nog målat en enda stor klocka med seriesamtalet mitt på klockan. Kanske två klockor: En över hur det är nu, och en över hur jag vill att det ska bli. (Men jag tror att detta funkar för M också, trots att det är en del att hålla i huvudet.)
Jag har barn som behöver sova väldigt mycket mer. Blir läxorna gjorda så blir de och tillräckligt med sömn och återhämtning är viktigare än läxor. Ibland blir inte läxor gjorda. Det är OK. Jag tänker att det oftast finns en bra skäl som kanske inte går att sätta ord på varför läxan inte görs när barnen har vilat/slappat efter skolan en stund. Vi börjar aldrig med läxa efter kl 20 och när barnen gick på lågstadiet aldrig efter 19. Är min man sjuk eller borta och jag inte räcker till kan det också bli mindre läxa gjord. Läxan är ju ändå tänkt att barnen ska göra med visst stöd från föräldrar och inte som vi behöver göra: sitta bredvid utan att ha något annat på G parallellt tal för tal, mening för mening.
SvaraRaderaJag tänker att det kommer vara så för våra barn när de blir vuxna att de har ett annorlunda tempo och andra behov än neurotypiska. I god dialog och med förståelse från skolans sida får barnen träna på att inte ha gjort vad som förväntats eller ibland gjort mer.
Vore kul att veta om M tog till sig bilden och upplägget!
Maria
Håller helt med dig! Du har så rätt. Jag försöker att gå iväg och göra små ärenden och säger åt M att nu får du räkna några tal själv. Ibland går det, men ofta så sitter han bara och viftar när jag kommer tillbaka. Känner absolut igen att man måste vara med på varje litet tal, fastän det är enkelt för honom. Man är motorn som för honom framåt.
RaderaFörstår absolut att du inte hinner/orkar om din man inte finns där. Känner igen det. Maken har ju varit mycket sjuk. Resursen gör i alla fall läsläxan på fritidstiden, vilket underlättar enormt. Varje gång M ska göra läxan så har man alltid en kamp och det tröttar ut oss alla. Det jobbigaste är inte själva läxan, utan att få honom till skrivbordet och också så att han sitter kvar, och inte kräver en paus bara för att vifta. Nu har han förstås äntligen fått läsglädje. Han har kommit på att det är kul att läsa gamla historiaböcker, så nu vill han lära sig allt om gamla kungar osv.
M är sånt att han gärna vill slippa undan allt som är jobbigt, så jag är rädd att jag öppnar "Pandoras ask" om jag låter honom slippa några gånger.
Ja, vi tittade lite på bilderna idag och det hjälpte lite. Det var inte samma kamp innan han kom till pianot. Och han spelade på stort allvar och gjorde verkligen sitt bästa. Så han fick mycket beröm. :)
Men vi kommer behöva jobba mer med detta. Maken behöver också gå in och stötta mig, för M är väldigt trotsig just nu, som sagt. Vi föräldrar behöver hålla ihop.