"Tolv!" skrek lillebror inom en halv sekund.
Jag: "Okej, hur visste du det?"
Vidar: "Jag såg dijekt att det var 3 jadej med 4 lådoj. Och 4+4+4 ä 12."
Senare på kvällen sa han: "Jag vet fyja olika som blir 12: 6+6, 2+2+2+2+2+2, 4+4+4 och 3+3+3+3." (Alltså: 6x2, 2x6, 4x3 och 3x4.)
Jag, förvånat: "Vem har lärt dig det?"
Lillebror: "Jag baja vet det."
Han är 6 år, har lätt autism (lätt Aspergers), och ska börja förskoleklass i höst. Jag är rätt säker på att matteförmågan är en styrka som han har tack vare sitt logiska tänkande, som kommer med autismen (i hans fall).
Ursäkta om någon tycker det är skryt. (Det är det väl i och för sig...) Men nu är det "autism awareness month", så jag ville berätta.
Det är ju underbart! Så kul för lillebror att känna att matte är han riktigt duktig på. Alla barn har sin speciella förmåga och att ha matematik som sin är verkligen inte fy skam :-)
SvaraRaderaUnderbart :)
SvaraRaderaDet är fantastiskt att ha förmånen att få följa ett barn med en tydlig begåvning inom något ämne!
SvaraRaderaHar själv en åttaåring som också bara visste i den åldern. Han har dock ingen diagnos. För vår son har det varit en stor hjälp i förskoleklassen och nu i skolan att han har fått gå så snabbt fram i matten som han har velat. Han hade nog blivit minst sagt besvärlig i skolan om han inte hade fått utlopp för sin räkneglädje i skolan. Sonens förskolelärare kunde inte hjälpa honom med matten, men vi skickade med honom matteböcker som vi själva hade köpt så kunde han räkna i dem när han fick lust. På det sättet hade han i stort sett räknat klart upp t o m 3ans matte innan han skulle börja skolan (sonen räknade inte allt, han hoppade sådant som han inte tyckte var lika kul). I o m att det hade skett på skoltid så blev det uppenbart för skolan att han både hade ett intresse och en kapacitet som behövde mötas. Han fick därför börja direkt i tvåan och sitter med treorna under matten, även om läraren låter honom räkna med sådant som han råkar ha intresse för just då. Hans läxor tas ur femmans matteböcker.
Vi har även äldre barn som också har liknande begåvning men vi lyckades inte förmedla detta till skolan (vi förstod inte att vi behövde informera dem). En av lärarna ringde hem och klagade på att den äldre sonen aldrig gjorde något om det inte var prov. Han fick visserligen oftast väldigt bra på proven men lärarna var frustrerade. Vi talade då allvar med sonen och förklarade för honom att om han inte ändrade sig skulle det få konsekvenser. En vecka senare ringde läraren tillbaka och var lyrisk, sonen gjorde allt och fick i stort sett alla rätt på allt han gjorde. När tidsfristen för konsekvenserna (som var kopplade till födelsedag och paketmängd) hade löpt ut ringde läraren tillbaka och sa att vi var tillbaka på ruta ett...
Jag skriver inte detta för att skryta utan för att jag tror att detta är något som kan ha en stor inverkan på hur din son kommer uppleva skolan. Om han får rätt bemötande i de ämnen han är stark i kommer så många andra saker att fungera smidigare. Om han inte tillåts excellera utan hålls tillbaka finns det nog en stor risk för frustration som, beroende på personlighetstyp, kan få skolan att framstå som tråkig och meningslös (i bästa fall) eller leda till ett utåtagerande beteende. Så ett tips är att tala med skolan om detta och om ni har möjlighet försöka möta dem genom att t ex tillhandahålla material som ni vet att han tycker är roligt och tillräckligt utmanande.
Mycket bra material finns t ex här: http://www.begavadebarn.nu/
Lycka till!
Stort tack Tuve för din kommentar! :) Ja, du beskriver klockrent vad jag själv tror kommer hända. Lillebror är just precis så som du skriver: Svårmotiverad när saker är för lätta. Maken hade det så i skolan och det ledde till att han inte heller orkade göra arbetet.
RaderaJag berättade ikväll att de lär sig typ 7+2 och sånt i förskoleklass och lillebror blev helt förskräckt och sa att han inte kommer göra som de säger då, utan gå ut. Vår lillebror i ett nötskal.... Så jag tar verkligen din kommentar till mig. Så fort jag vi får reda på vilka som är hans pedagoger ska jag ta upp detta med dem. För han behöver verkligen stimulans. Smart att skicka med egna böcker. Det gör jag gärna också.
Ikväll så sa han förresten: "Jag vet vad en tiondel av 1 miljard är. Det är 100 miljoner." Jag frågade vem som lärt honom det. "Jag baja vet det!" svarade han. Och när jag försökte lära honom hur man räknar ut addition av 3-siffriga tal på papper, så förstod han inte riktigt men bad mig förklara om för att han ville förstå. Så intresset finns verkligen. Jag är civilingenjör (i Teknisk Fysik), så jag kan lära honom en hel del matte själv, vilket ju känns helt underbart kul. :) Men det är ju svårt under skoltiden då jag är på jobbet.
Otroligt uselt bemötande av din äldre sons pedagoger förresten. Var är självkritiken, när man har ett så begåvat barn som vägrar att göra något? Viljan att hitta nya vägar? Suck!
Tack för länktipset. Ska kolla! :) Återigen, tack för att du tog dig tid att tipsa! Väldigt värdefullt för mig, för det är viktigt att skolstarten blir rätt, så han inte vägrar att gå dit.
Gjorde de begåvningstest i samband med utredningen? Vår son har precis fått diagnosen autism (av "mildare grad") och trots sina svårigheter så fick han mycket mycket högt på begåvningstestet. Han är snart fyra och väldigt bra på att räkna, klarar lättare addition och subtraktion och kan nu alfabetet och börjar kunna skriva lite. De tog upp begåvningsnivån som en stor styrka i utredningen eftersom detta innebär att han kanske har förmågan att "lära in" sociala koder etc. Men jag känner lite som du att jag oroar mig för att förskola och skola inte kan ta tillvara och utveckla hans styrkor i alla lägen så att han utmanas lite. Till exempel känner jag att jag gärna hade sett att de hjälpte honom att utvecklas ännu mer inom att läsa och skriva nu när intresset finns eftersom han verkligen skulle dra nytta av det då han har svårt för verbal kommunikation, men istället känns det som om många andra tycker att han är så liten att det är för tidigt att ta tag i sådant.
SvaraRaderaHej Emma! Nej, vi har tyvärr inte fått någon begåvningstest än. Vi står i kö, men han blir nedprioriterad hela tiden, eftersom de inte är oroliga för hans skolstart. Kanske rätt. Det är många barn som har stora behov. Vi är dock lovade att få det till hösten.
RaderaJag tycker att det alltid är barnets intresse som ska styra. På vår förskola så uppmuntrar de alla barn som är intresserade att både läsa och skriva. Självklart är det bra för barn som har svårigheter att också ha styrkor och språngbrädor. Storebror M har klarat sig mycket bra socialt på att vara bästa i klassen på matte + att kunna mycket om rymden.