I tre tidigare inlägg så har jag beskrivit lillebrors matteförmåga:
http://aspergermamma.blogspot.se/2014/04/lillebror-tanker-ut-svara-tal-igen.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2014/03/jag-har-matte-bey-blades.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2013/12/lillebrors-matteformaga.html
Min läsare Helena försöker få mig att förstå att han skulle kunna vara särbegåvad. Jag tänker oftast att denna förmåga beror på att han är aspergare och att han därför tänker logisk. (Därmed inte sagt att alla med AS är mer logiska än oss andra, även om min erfarenhet är att många av de jag känner är det. Det finns naturligtvis stor variation inom detta spektrum.)
Helena har kanske rätt. Jag måste i alla fall ta reda på den saken, främst för att lillebror behöver rätt stimulans. Att lillebror är särbegåvad åtminstone inom matematik är ju tydligt.
Jag skrev precis följande mejl till hans (blivande) rektor:
"Hej!
Jag skulle vid något tillfälle framöver vilja prata lite mer om "lillebror". Han har visat sig vara väldigt duktig på matematik. Han har själv
räknat ut svaret på tal som 50*30, 50*40, 50*50 osv. Och han har på egen hand
lärt sig treans gångertabell upp till 3*7 genom att räkna 3+3+3+3+3+3+3 i
huvudet. Samt vad en tiondel av en miljard är. Han har just nu stort
behov av stimulans inom matematik. Han började gråta när jag förklarade
hur nivån är i förskoleklass och sa då att han att han inte kommer
lyssna på fröken (om det blir så lätt). Han kommer gå ut ur klassrummet
då. Och jag tror honom. Jag ser en fara i detta, dvs att han kan bli
stökig om han inte får stimulans. (Så har det alltid varit hemma. När
han är uttråkad hittar han på hyss.) De har lagt ner en del jobb på
förskolan med att möta detta behov, och det har varit framgångsrikt. Jag
skulle vilja veta hur ni kan möta detta behov hos honom. Svårare
matteböcker t ex? Han är duktig både på att läsa siffror och att skriva
(han har inte liknande läs- och skrivsvårigheter som M), så
jag tror det hade funkat. Samt att någon förklarar för honom när det
blir för svårt."
Är det någon som känner igen detta? Jag fick ett tips av en annan läsare om denna sida:
http://www.filurum.se/
Ååhhh! Hoppas verkligen du har en rektor som kan ta detta på allvar! Har genom åren sett många särbegåvade elever som tappat sugen, då de inte fått den stimulans de behöver...
SvaraRaderaIntressant länk!
Håller tummarna för er!
/ Susanne
Hej!
SvaraRaderaJag har en 12 -årig son som är särbegåvad. Han har en tre år äldre storasyster, och vi insåg tidigt att hans intresse för, och kunskap i, matte var något utöver det vanliga Så innan han skulle börja skolan skrev jag ett mejl till rektorn, ungefär som du gjort :) Vi hade tur, rektorn tog det på allvar och vi har haft hyfsat bra dialog genom åren. Ibland har sonen fått egen matteundervisning eller vara med i en specialgrupp, vilket han tyckt varit stimulerande. Men framför allt har det givit oss att skolan varit uppmärksamma på att han inte tänker och lär sig på ett A4-sätt!
Jag hoppas ni också får en bra dialog med skolan.
Hälsningar Fru A
Vad roligt att höra! Det finns hopp alltså. Tack för att du berättar. Ikväll så lärde jag lillebror vad primtal är (verbalt, inte på papper), och han lyssnade med stort intresse och kunde t o m räkna ut några. :)
Radera:) Vår son tyckte primtal var häftiga.
SvaraRaderaHan var som fyraåring oerhört fascinerad över att alla tal var antingen jämna eller ojämna!
Och som sjuåring försökte han engagerad lära en två år äldre kompis om binära tal på väg till skolan.
Så på många sätt ligger "huvudet" på en hög nivå, även om hans känslomässiga mognad är i fas med hans ålder. Vilket i en del situationer blir lite knepigt för omgivningarna.
Han har ingen diagnos, men vi tänker att han har lite lite drag av asperger (vilket även jag själv upplever att jag har). Jag uppskattar din blogg jättemycket, jag kan känna igen så många situationer! Så tack för att du delar med dig!
/ Fru A
Kul att du uppskattar min blogg och läser! :)
RaderaDet låter ju som lite lika drag. Jag känner igen det där. Igår berättade jag om primtal för lillebror och han var jättefascinerad. Det är lite speciellt att höra ett barn som inte kan prata rent prata om så komplicerade saker. I förrgår så sa han också:
"Mamma, vet du va en åttondel av 12 ä?"
Jag: "Näe."
Lillebror: "De ä en och en halv."
Jag: "Vem har lärt dig det?"
Lillebror: "Ingen. Ja, baja vet det."
Idag så testade jag honom på Ms matteläxa. Han kunde den direkt. Undras vad han ska göra i 4 år i skolan, tills han börjar 4:an..... (Jag får nog verkligen trycka på skolan att ge honom annat att göra.)
Å, vad jag känner igen mig!
SvaraRaderaVår approach till rektorn var: "Vi är rädda för att sonen kommer att bli stökig i klassrummet om han inte får utmaningar på sin nivå, och det skulle bli jobbigt för honom själv, medelever och lärare. Hur kan skolan ge honom utmaningar på sin nivå? Vad kan ni göra? Vad kan vi göra? Hur kan vi samarbeta?"
Det visade sig också att sonen hade andra utmaningar än sina medelever i ämnena. T ex var han motvillig till att förklara hur han kommit fram till ett mattesvar, för honom var det ju självklart att det var rätt svar. Det visade sig här att nyckeln var frökens ordval! Efter långa diskusioner om att man var tvungen att VISA hur man gjort, hittade fröken en annan infallsvinkel: det ingick i uppgiften att BEVISA att svaret var rätt. Och se där, det var något han kunde ta till sig, så då kunde han börja utveckla de färdigheterna.
Ja, du märker att jag är engagerad, jag kan skriva om detta i timmar :)
/ Fru A
Intressant det där med språkvalet. Bra tips! Tack för det! Jag tror säkert att lillebror funkar likadant. Han brukar nämligen fråga om sådana detaljer. Om sånt inte ingår i uppgiften, då struntar han i det. Det ska nog bli bra bara skolan lyssnar.
Radera