Gordon Neufeld om uppmärksamhet, fortsättning

Så nu har jag lyssnat färdigt på första delen av fyra, av Gordon Neufelds föreläsning:

http://urplay.se/Produkter/173882-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle-Del-1-sa-fungerar-uppmarksamhet

Det märks att han är amerikan, ja eller nästan. Han är kanadensare. Han är bra på att "brodera ut" innehållet. I detta fall så tycker jag dock inte att det stör. Det passar mig perfekt och budskapet etsas fast genom att han upprepar samma budskap och säger det på lite olika sätt. Vad säger han då? Jo några saker i punktform, förutom det jag skrev i förra inlägget:

1) Man fokuserar genom stänga ute ovidkommande intryck (och inte genom att förstärka ett intryck). Vi har ett system för att stänga ute ovidkommande intryck och det kallas rektikulära aktiveringssystemet. Det varierar mellan oss hur pass välfungerande våra sådana system är. Det är nog knappast någon nyhet för oss som har kännedom om NPF. (Eftersom många upplever att alla intryck som ljud, synintryck, lukter "trillar" på dem utan att de kan inte värja sig för dem. Maken är en av dem.)

2) Uppmärksamhet (attention) fungerar olika inom en individ beroende på vad det är saken gäller. Om man tänker sig uppmärksamheten som en bil, så beter sig den olika beroende på "vem" som kör den. Om hunger "kör". Eller anknytning. Osv. Se 16 minuter in i filmen. (En bra liknelse, tycker jag. Jag tänker direkt att när "specialintresset kör uppmärksamheten" - då blir det åka av.)

3) Det finns en hierarki hos uppmärksamheten, från topp till botten:
* Anknytning ("attachment") - uppmärksamheten riktas till dem och/eller vad vi har knutit an till
* Alarm -  uppmärksamheten riktas mot vad som hotar oss eller får oss att känna oss otrygga, till det som är fel

* Hunger - uppmärksamheten riktas mot mat
* Anpassning ("adaptation") - uppmärksamheten riktas till vad som oroar oss, till det meningslösa i ansträngningen, till vad som gör oss ledsna, besvikna och som vi inte kan ändra.
* Individualisering/självförverkligande - uppmärksamheten riktas till det obekanta och okända, till intressen och passioner, till ambitioner och ens potential, vad som hjälper en att komma framåt

Hierarkin innebär att man t ex inte känner hunger om man känner sig hotad ("alarm"). Gordon förklarar "alarm" 86 minuter in i filmen, och hur det tar över hela uppmärksamhetsystemet när vi inte lyckas komma vidare med det. Då stängs automatiskt alla ovidkommande intryck ute, och vi kan inte fokusera något annat än det som skapar "alarm".  Till exempel så är det svårt för elever som känna sig otrygga att fokusera på skolarbetet.

Märk väl att anknytning står högst upp i hierarki: "Attachment triumphs everything". Och "alarm" hör ihop med anknytning ("attachment"). När vi bråkar med någon vi älskar eller när någon vi älskar är i fara, har vi oftast svårt att koncentrera oss på något annat. Vi känner knappt om vi är trötta eller hungriga. All uppmärksamhet går åt till att återetablera kontakten med den vi älskar. (Förklaras också 86 minuter in i föreläsningen.)

Gordon pekar på problemen med skolan av idag. Att man utgår ifrån att eleverna kommer med fyllda behov till skolan och är på den lägsta nivån. Dvs att de är nyfikna och mottagliga för att lära nytt. Så har de kanske inte ätit en ordentlig frukost. Eller knutit an till läraren - det viktigaste av allt. Om inte eleverna är anknutna till läraren, så knyter de an till varandra. Och då slutar de lyssna på läraren. De lyssnar på varandra istället, vilket skapar en mängd problem. "We were never meant to deal with children whose hearts we did not have."

Sist så vill jag tipsa min syster som blev mamma i förra veckan (!) och som läser alla mina blogginlägg, att lyssna 104 minuter in i filmen. Det handlar om bebisar. :)

Efter denna inledning om hur uppmärksamhet funkar, ska det bli mycket intressant att höra fortsättningen på hans föreläsning. Främst angående vad man kan göra för att hjälpa barn (och vuxna) att utvecklas i rätt riktning. Jag känner mig grymt motiverad att knyta an ännu mer till mina barn. Läsa fler sagor. Pyssla. Lyssna på dem ännu mer. Får dem att känna sig viktiga. Ta lillebrors egenbyggda rymdraketer på stort allvar, t ex. Jobba så lite som familjeekonomin klarar. Osv. Eftersom:
"Attachment triumphs everything." och
"We were never meant to deal with children whose hearts we did not have."

Ja, eller på svenska:
"Anknytning vinner över allt annat" samt
"Vi är inte skapta för att ta hand om barn, vilkas hjärtan vi inte vunnit." 

Självklart har jag vunnit mina barns hjärtan vid det här laget, och de är tryggt anknutna till mig. Men jag tänker att ju starkare anknytningen är, desto bättre kommer jag att lyckas med att lära dem allt jag vill lära dem.