En inte så idyllisk tur till havet

Jag skrev om familjens badutflykter förra sommaren. Det är fortfarande rätt kämpigt. Denna vecka har var vi stannat på tomten måndag till lördag, alltså 6 dagar på raken. Det beror delvis på att lillasyster fyllde år igår. Vi har varit hemma och förberett firandet lite grann. Efter 6 dagar på tomten, så börjar till och med jag klättra på väggarna. Så vi planerade in en tur till havet idag tillsammans med vår nya avlösare. (Det är praktiskt att vara en vuxen per barn. Det går tack vare att vi har en bil där 6 personer får plats.)

Tanken var att maken skulle ha barnen på förmiddagen, så jag kunde packa och att vi sen skulle åka direkt efter lunch. Nu var det så att barnen var lite extra krävande denna morgon och maken hade haft en dålig natt, så jag fick ha hand om lillasyster. Kanske var hon bara uttråkad eller så var det för att packning innebär mindre uppmärksamhet till henne, som gjorde att hon kinkade på mig till och från hela morgonen. "Mamma ja vill att du ska pyssla med mig. Buääääh!" Jag som bara ville packa färdigt och laga lunch, så jag kunde ta med henne till havet för första gången på ett år. (Havet ligger 15-20 minuter bort, men det är inte så ofta vi orkar ta med dem dit.)

När det var dags att åka, så råkade maken se att vi har gula och röda hallon som jag planterade förra året. Eftersom vi inte hade bråttom egentligen, så tog han med sig M och lillasyster för att plocka lite färska hallon innan avfärden. Det var ett misstag. Det råkade bli så att lillasyster åt upp alla röda hallon, så det endast fanns kvar gula till M. Han blev helt rasande, smällde igen dörren till sitt rum och satt där och ylade en lång stund. Just då var jag helt körd i botten, så jag kom inte på något bra att säga för att M skulle lugna sig. Som väl var lyckades avlösaren med det konststycket och vi kunde komma iväg. Till slut. Då var klockan 14.

Väl på stranden så fick vi gå en liten bit (så vi fick lämna den mesta av maten och ombyteskläderna i bilen - också det ett misstag). När vi kom fram, så var det helt ljuvligt att se barnens glädje. De skuttade runt i det grunda vattnet och tittade på allt. Minsta sak som sjögräs var spännande. Och de klättrade på stenar. Det var lite bitterljuvt. Det var ju tydligt att de här barnen behöver få komma ut lite oftare och se lite nya saker....

Efter en stunds badande så frös lillebror, så jag gick upp med honom. Jag virade in honom i vår största handduk och försökte krama honom varm. Tyvärr så stack hans fötter ut lite ur handduken och det dög inte. Han skrek om en större handduk. Som inte fanns. Jag satt och justerade handduken, så ingen luft varken smet in eller ut. Det gick eftersom handduken var tillräckligt stor. Men han hade fått för sig att han skulle ha en ny handduk, så när han skrek om det, så rörde han sig och handduken gled snett så luft kom in. Vilket då (för honom) bevisade att handduken var "FÖÖÖÖR LITEN". Osv. Så höll vi på ett tag fram och tillbaka, tills maken kom ur vattnet och kom på att vi hade med lillebrors våtdräkt. Efter en del trixande med lillebror skrikandes, så fick jag på honom den. Den värmde gott eftersom den var torr och problemet var löst.

När M och lillasyster kom upp från vattnet, och var kalla de med, så insåg vi att vi var tvungna att åka hem. Det blåste lite, och det var faktiskt blött på nästan hela den lilla stranden. Våra medhavda kläder hade blivit blöta. Då kom nästa yl: M upptäckte att hans kalsonger var blöta och att vi inte hade med några torra. Vi hade dock med 3 par torra shorts till honom, men de dög inte. Nej, det skulle absolut vara kalsonger. Man kan inte ha shorts utan kalsonger. Han var totalt inflexibel. "Spring till bilen och hämta nya" ylade han åt mig. Bilen var några hundra meter bort, och vi skulle ju ändå gå dit, så jag vägrade. Hans tröja var också blöt, så jag tog min och tryckte på honom, utan att han märkte någon skillnad. Maken krängde på lillasyster hennes våtdräkt. När han efter viss möda fått på henne den säger hon: "Ja ä kissnödig." Naturligtvis.

Väl framme i bilen, så fick vi sticka åt barnen mat och torra kläder, allt på en gång. Mitt i kaoset så trängde sig M fram och rev ut alla kläder i ombytesväskan i jakt på nya kalsonger. "Men de är ju det viktigaste." skrek han. (Mentaliseringssvårigheter, som sagt ja....) Han hittade ett par som blivit alldeles för små och som lillasyster använder som trosor.  Jag påpekade detta för M, men nej han gav sig inte. Det kunde ju inte vara lillasysters trosor nu, för det var ju ett par kalsonger. Som väl var, fick jag fram ett par större kalsonger.

Det fanns ingenstans att sitta och äta vid parkeringen, så vi fick ge dem mat sittandes i bilen. Det är typ en 9-10  i irritation (på en skala på 1 till 10) för maken, som är den som rekonditionerar bilen (någon gång ibland). Tror ni barnen satt still och åt fint? Nej, självklart inte. Lillebror och lillasyster klättrade runt som små fjantiga apor. (Nu menar jag det inte på ett nedsättande sätt mot mina barn, men de ser faktiskt ut som små klättrande, skuttande apor rätt ofta. Rent objektivt alltså.)

På väg hem i bilen som somnade naturligtvis lillasyster. Hon gör alltid det om vi kör hem vid 16-17-tiden. Sen är det lögn att få i säng henne för natten. Hon är oftast vaken till midnatt. Så utflyktsdagar slutar oftast på ett slitsamt sätt. Jag hade förresten svårt att hålla uppe ögonen själv på hemvägen. Så trött jag var.

När vi kom hem, så försökte maken väcka lillasyster, medan jag skyndade mig att laga middag. Lillebror satt och spelade ett påhittat brädspel, som han absolut ville ha med mig i. Blodsockret var på väg att dippa på honom, så det hade därför inte varit så särskilt smart att säga nej. Så jag fick springa mellan maten och spelet. När maken tog över spelandet samtidigt som han försökte väcka lillasyster, så råkade han sabba det som lillebror hade byggt upp. Lillebror började gallskrika, varpå maken plockade ihop allting. Då blev det ännu värre. Lillebror hade velat ta kort på spelet, så han skulle minnas det och kunna spela igen. Lillebror och lillasyster gallskrek i ett gemensamt sammanbrott i nästan en timme. M flydde fältet ut i trädgården. (Han t o m kissade där, eftersom han inte ville gå in, såg jag sen.) Jag och maken gjorde vårt bästa för att få dem på gott humör. Ingen barnfilm dög - det brukar kunna ta udden ur sammanbrotten. Lillasyster slog besticken hårt i bordet, och skrek att hon ville se "INGEN" film. Till slut så testade vi att ignorera skrikandet och satte oss och åt (maten kallnade). Ni vet: Ignorera det dåliga beteendet, beröm det bra. Då fick lillebror fatt i en handduk som han snärtade i luften. Jag skulle precis resa mig och ta den ifrån honom, när han råkade träffa lillasyster på benet. Då gallskrek hon så klart ännu mer. Maken och jag höll på att bli tokiga. Det slutade med att maken fick gå ut och sätta sig i bilen i 10 minuter. När han gjorde det, så fattade lillebror och lillasyster allvaret och slutade skrika och jag kunde få i dem lite mat.

Senare på kvällen, så frågade jag maken: "Vad gör vi imorgon?"
Maken: "Åker till havet."
Jag ser först ut som ett stort frågetecken och får sen fram ett: "Va?"
Maken förtydligade, med en väldigt neutral och allvarlig min: "Ja, vi slänger in dem i bilen och åker igen."
Jag gav honom en mördande blick. Då börjar han flina och jag fattar. Han var ironisk. Hahaha. Tur vi kan skratta lite åt eländet efteråt, i alla fall. Imorgon stannar vi hemma. Varför lämna vår baksida som vi inrett för att livet ska funka? Vi har ju allt här hemma. Fryser någon, så kan vederbörande gå in huset eller vira in sig i en filt. Blir kläderna blöta, så finns nya torra i garderoben. Ingen somnar vid fel tidpunkt, och toalett och mat finns nära. Och numera har vi även en liten pool i uterummet, så de kan bada så mycket de vill. (Men om några dagar så måste vi nog ut en sväng igen.) 

När de somnade? Jo, alla somnade mellan klockan 23-24.  Klockan är halv ett och jag ska röja lite i köket. Men det är okej. Jag klättrar inte längre på väggarna. De ska bli skönt att vara hemma imorgon. Kanske ska jag leta upp denna bok i bokhyllan och läsa för mig själv (och barnen). ;) En högst relevant bok för den här familjen. ;) (Boken handlar om en gumma som är missnöjd med sin lilla stuga. Så släpper hon in alla sina djur ett efter ett, får kaos och släpper ut dem igen. Då kommer hon på att det var rätt bra från början ändå.)

http://www.bokliv.se/bok/9789150102598