------------------------------------
"Och det är också som så att med bägge de här diagnoserna är man mycket mer stresskänslig. Enormt mycket mer stresskänslig. Och alla ni som har träffat flickor, och också pojkar, med de här diagnoserna vet att man kan inte stressa dem. De har sin egen, ska vi säga, takt. Så att börja stressa på morgonen, bara en sådan sak, kan göra att hela morgonen och hela dagen blir fel.
Och idag vet vi från de här folkhälsointervjuerna att den största stressfaktorn för ungdomar, oavsett diagnos eller inte, det är faktiskt skolan. Skolan stressar ungdomar idag. Det kanske den alltid har gjort, det vet jag inget om men av de nuvarande. Då kan man tänka sig så här: Hur stressande är det då inte för dom som har autism och ADHD att vara i en skolmiljö."
------------------------------------
Ni hittar det 24 minuter in i den här föreläsningen:
Ni hittar det 24 minuter in i den här föreläsningen:
Jag önskar att jag hade hört detta för flera år sen. Det stämmer så bra på maken. Hur han fungerar på morgonen. Tänk om jag hade förstått detta istället för att utgå ifrån att han kunde fungera precis som jag, bara han la sig i tid. Tänk så många konflikter jag hade kunnat bespara oss. Han har ju dessutom sagt det till mig:
"Det är viktigt för mig hur jag blir väckt. Om jag blir väckt på fel sätt (=skrik, stress), så blir hela dagen förstörd."
Jag borde ha lyssnat på honom. Det vara bara det att det var så svårt när jag varit ensam med barnen i flera timmar på morgonen. Tionde gången jag försöker väcka någon, så är det svårt att vara trevlig. Men om man vet att man riskerar förstöra personens dag (och därmed skapa en konflikt), så är det lättare att vara trevlig även den 10e gången. Trots allt: Man kan ju inte hjälpa om man är helt "död" på morgonen, och inte märker att någon försöker väcka en. Alternativt somnar om igen, utan att kunna styra över det själv.
Ni hittar fler TEMA-inlägg här:
Väldigt intressant! Det här med mornar och stress är verkligen ett stort problem i vår vardag. Man förstår ju hur viktigt det är, men hur undviker man stress? Svårt! Och troligen ännu svårare (och ännu viktigare) i familjer med npf.
SvaraRaderaHälsningar Stina (Har en man med aspergers, en dotter 10 år med aspergers, en son 7 år med autism, adhd, utv.störning, en son 3 år, ev neurotypisk liksom jag själv. Det finns även andra diagnoser i familjen.) Jag finns på http://blomsterv.blogspot.se
Läser med intresse och tänker att det denna Svenny som du refererar till gör, är att peka på problemet utan att i samma stycke fundera över en lösning. Vilka strategier kan hjälpa en person med NPF att komma upp på morgonen? Hur kan man i familjen planera morgonen (och kanske kvällen innan) för att det ska kännas och flyta bättre? Och då menar jag inte att lösningen är att den ena förälderna sköter alla göromål. Jag antar att din man arbetar och att du menar att du är själv med barnen flera timmar på helgerna - har han flexibel tid då han kan infinna sig på jobbet eller kan han komma upp och passa tider de dagar han ska jobba? Vad är i så fall skillanden mellan vardag och helg?
SvaraRaderaJag tycker att du tar upp ett viktigt problem men som sagt måste det väl också vara av största vikt att få hjälp att fundera ut hållbara lösningar? Samhället ser ju ändå oftast ut så för de flesta som arbetar, att man måste komma upp på morgonen, passa en tid på jobbet och dessförinnan ha hunnit med diverse göromål om man har barn. Har man svårt med just detta, vilket säkert många har med eller utan NPF, behöver man kanske få hjälp att hitta strategier som underlättar vardagen?