Härom dagen så ville lillebror gärna spela datorspel med M. Men M satt i uterummet och ville vara lite för sig själv en stund. Liknande situationer kan ofta urarta, eftersom lillebror inte kan ta ett nej, och M inte är särskilt flexibel med att byta aktivitet på studs.
Så jag sa till lillebror: "Fråga honom. Om han säger nej, fråga om han kan tänka sig att spela om en liten stund."
Det gjorde lillebror. Jag visste ju att svaret skulle bli nej, och att lillebror skulle bli arg av det svaret. Så jag gav båda killarna ett alternativ. En medelväg. Och det funkade rätt så bra. "Om en liten stund" accepterades av båda. Jag märkte dock att M var väldigt gnällig när han svarade, så jag passade på att lära lillebror en sak till om M. Jag sa:
"M är nog lite hungrig. Gå ut med en banan till honom, så kanske han mår bättre."
Och så gav jag lillebror en banan, som han snällt gick ut med. (Han ville ju spela.) Ms blodsocker är ju absolut inte lillebrors ansvarsområde, men jag tycker ändå att det är bra att lära honom varför M ibland skriker som svar. Så han inte tar åt sig.
PS. Jag har inte glömt att svara på era kommentarer. Har bara inte orkat. Ligger lite efter i livet, sen pappas bortgång. Det kommer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar