När någon skäller går budskapet inte fram

Lillebror och lillasyster lekte en lång stund idag på morgonen. De blev upprörda på varandra till och från, men löste konflikterna utan våld. Så helt plötsligt råkade lillebror putta ner lillasysters klosstorn av misstag. Då var gränsen nådd. Hon slog honom i ryggen flera gånger. Jag tog undan henne och lillebror verkade lugn. Tre sekunder gick. Därefter dök lillebror på henne, snabbt som en huggorm. Jag hann inte reagera. Han ryckte henne sitt hårdaste i ena tofsen. Hon grät så tårarna sprutade.

Maken som stod en bit bort blev enormt arg på lillebror eftersom han tyckte att han hade tagit till övervåld. Maken rusade fram och lyfte undan lillebror. Maken höjde rösten och förklarade för lillebror att han som är större och starkare än lillasyster inte behöver slåss tillbaka. Men budskapet gick inte alls fram. Maken var för aggressiv. Lillebror skrek: "Du ä dum!"

Jag gick fram till maken och ansträngde mig för att hålla mig lugn. Jag sa åt maken att lugna sig. Att budskapet inte går fram hos lillebror så länge man är arg. Lillebror ser nämligen bara "hur:et" (pappa är arg) och kan inte ta in budskapet dvs "vad:et" som man försöker få fram (=du får inte slå lillasyster, även om hon slår dig först).

Maken uppfattade mig förstås inte som lugn. Mitt budskapet gick inte fram hos honom, i sin tur. Han fortsatte att vara arg och försöka nå fram till lillebror. Jag tog ett djupt andetag och sa samma sak igen. "Du bara hackar på mig nu." svarade maken. Det blev rätt komiskt, för det var uppenbart att maken bara hörde "hur:et" (hon skäller på mig), inte "vad:et" (lugna dig, så kan lillebror ta emot ditt budskap). Sån är maken nästan alltid. Han klarar inte att höra mitt budskap om han känner sig verbalt attackerad. Jag tog sats och provade att omforumlera mig:

"Det är just det här jag försöker säga. Just nu hör du inte mitt budskap, för att du uppfattar mig som arg. Det är så här lillebror känner just nu."

Maken blängde surt på mig och sa:
"Jag är lillebror." (De är väldigt lika.)

Han tyckte m a o inte att jag skulle tala om för honom, hur lillebror är. Maken fokuserade på att han vet att lillebror kan hålla tillbaka ilskan. Att han inte behöver slå lillasyster i det läget. Mitt budskap hade alltså fortfarande inte gått fram. Jag samlade mig, och förenklade budskapet, så att maken skulle kunna ta emot det:

"Det är ju det jag säger. Ni funkar likadant. Men mot lillebror just nu är du mig. BLI INTE MIG MED LILLEBROR!"

Den där sista meningen gick fram. Maken tänkte efter och lugnade sig. Jag var tyst och lät det sjunka in hos honom. När några minuter hade gått, sa jag till maken:

"Och den bästa stunden att förklara, är inte precis när ni är upprörda. Det är efter en stund, när ni lugnat ner er."

Maken höll med och inflikade:

"Eller när vi är nyvakna och hungriga som jag är nu."

Jag lät maken vara ifred. Tog barnen som hade lugnat ner sig för länge sen och ritbrädorna. De fick en saga om två ("helt andra") barn, som första gången valde att slåss när någon råkade vält ett torn. Då fick båda ont och blev ledsna. Andra gången så förklarade de för varandra vad som hade hänt, bad om ursäkt och hjälptes åt att bygga upp tornet igen. De var glada och fortsatte leka och ha kul. (Jag gör mycket så nu: Ritar en ritsaga för att förklara vad som gick snett. Sen ritar jag raskt en liknande saga där barnen gör rätt, för att ge lillebror och lillasyster verktyg för konflikthanteringen. Måste fixa appen Ritprat....)

När vi var klara med sagan, hade maken ätit färdigt.

"Hörde du nu hur jag gjorde?" undrade jag.

"Ja, det var jättebra" svarade maken.