TEMA: NPF i media och läkemedelsstudier

Jag är statistiker och jobbar med läkemedelsutveckling. Jag tänkte nu förklara det som media länge gjort när de svartmålat aspergare med dåliga artiklar, med en jämförelse från mitt jobb.

Anta att vi ska jämföra en medicin mot placebo. Vi har 100 försökspersoner, varav 50 får medicin och 50 får sockerpiller. När man kör läkemedelsstudier, vill man ofta ha med många försökspersoner. Det är för att man vill beräkna medelvärden som är tillförlitliga.

Låt oss säga att det är en tänkt blodtryckssänkande medicin. Vi mäter blodtrycket innan vi börjar ge försökspersonerna medicin eller sockerpiller. Detta är vårt startvärde. Vi ger därefter medicin/ sockerpiller, och mäter blodtrycket igen, på alla försökspersoner.

Säg att förändringen av medelvärdena för båda grupperna är rätt lika. Det blir ingen skillnad. De förbättras eller försämras ungefär lika mycket i medeltal. Vi drar slutsatsen att medicinen tyvärr inte funkar.

Man tittar också på spridningen, dvs hur de individuella värdena ser ut. Man tittar efter avvikande värden. Man tittar också på biverkningar.

Låt oss antar att 5 försökspersoner i medicingruppen faktiskt fick rejält sänkta värden, (vilket var det som önskades). Det hände förstås även i placebogruppen, för ungefär lika många försökspersoner. Detta beror på naturlig variation.

Låt oss även anta att 3 försökspersoner fick kraftigt förhöjt blodtryck i medicingruppen. Även det, kunde man hitta en motsvarighet till i placebogruppen. Detta kan bero på naturlig variation. Eller så blev de kanske upprörda av att vara med i studien, dvs det berodde kanske på något studiemoment och inte på behandlingarna i sig?

Och anta att 8 försökspersoner som fick medicin, fick biverkan i form av kraftig huvudvärk. Det fick förvisso 7 personer i placebogruppen också. Huvudvärk är ju vanligt. Vi såg inte heller några andra skillnader mellan biverkningarna.

Det såg helt enkelt rätt lika ut, om man tittar på helhetsbilden.

Anta att jag är en dålig statistiker och inte en seriös som känner ansvar för patienters framtida hälsa. Jag vill bara tjäna pengar på kort sikt. Jag vill skriva en artikel till en medicinsk tidning och sälja lösnummer. Det måste vara något uppseendeväckande, annars blir den inte publicerad. Ingen vill läsa om en medicin som inte funkar och inte heller verkar ge så mycket biverkningar. Men genom att plocka ut det som passar mig, kan jag skapa rubriker.

Jag kan antingen välja att:

1) Lyfta fram de 5 personer som fick sänkta värden, och hävda att den här medicinen är toppen. Kalle, Nisse, Stina, Lennart och Anna mådde mycket bättre tack vare denna medicin.

2) Lyfta fram de 3 personer som fick förhöjda värden: Johan, Martin och Elin höll på att skadas av en läkemedelsprövning på bolaget XX. ("Att skadas" kan tolkas olika av olika människor, så jag vågar överdriva lite.)

3) Hävda att läkemedlet ger migrän. Det var 8 av 50 fick huvudvärk, efter att de fått medicinen. Jag behöver ju inte nämna att det såg likadant ut i placebogruppen. Och varför inte överdriva huvudvärken lite, och kalla den migrän? Det säljer.

2) och 3) går ju dessutom att välja tillsammans. Bästa chansen att sälja lösnummer? Och skandaler säljer väl bättre än lyckliga historier?

Jag sysslar förstås med seriös forskning, på riktigt. Vi plockar inte ut det som passar oss för stunden, som vissa andra yrkesgrupper gör som t ex journalister. De väljer att skapa påhittade samband mellan massmördare och Aspergers Syndrom. De flesta aspergare är väldigt snälla, och många trivs ganska bra för sig själva och har inget behov av att ens umgås med andra, än mindre begå hatbrott. Tänk Gubben Pettson. Tänk Skalman. Tänk Stig Helmer Olsson.

Media kunde också valt att lyfta fram duktigt yrkesfolk som Torolf. Det finns ju många fler duktiga yrkesmänniskor med diagnos. Nu är detta absolut inte något jag rekommenderar för individen, eftersom man idag kan bli av med jobbet, om man går ut och berättar att man har en diagnos. Men tänk rent hypotetiskt vad media kunde skapat om de valt att plocka ut 5 lokförare med Asperger som skött sitt jobb exemplariskt. Svenska folket hade kanske trott att aspergare = pålitliga lokförare, istället för aspergare = våldsverkare. Inte för att det är att föredra, jämfört med nyanserad korrekt information......

Jag har faktiskt inte orkat läsa alla dumma tidningsartiklar om diverse mördare som skyller på diagnoser, som de inte har på papper. Och även om de uppfyller NPF-kriterier, så finns det någon annan förklaring till varför de gjort som de gjort. Som inte är NPF. Det finns ju mördare bland oss andra också. Enligt en artikel i DN från 2010, så begår aspergare inte mer våldsbrott än andra. Visst är det sorgligt att journalisterna vetat om detta ända sen dess! Skämmes!

Hade vi kört "plocka-russin-ur-kakan-och-blåsa-upp-strategin" där jag jobbar, så hade vi blivit avskedade direkt. Kanske till och med att läkemedelsbolaget hade fått stänga ner.