Translate

måndag 7 januari 2013

Kontering - "För vems skull"?

Ikväll vill jag berätta om vår "bokföring" av för vems skull man gör saker. Ja, ni som vet hur man bokför, fattar kanske vad jag menar. Ni som inte vet det, kan istället tänka på bankkonton.

Om vi antar att vi i en familj har tre "konton":
  1. Familjekontot (inkluderar barnen)
  2. Fru-kontot
  3. Make-kontot
Visst kan man dela upp det på fler konton, t ex ett för barnen eller ett för varje barn, ett för parförhållandet, ett för huset osv. Jag använder dock bara ovanstående tre konton för att förklara vad jag menar.

Vi upptäckte att vi hade väldigt olika syn på konteringen. Vi upptäckte det, när jag klagade för att jag inte tyckte att han någonsin gjorde nåt för mig. Han tyckte att han gjorde saker för mig hela tiden.

Till exempel, så hamnade följande saker på följande konton för maken:

  • Renovera något på huset --> 2. Fru-kontot
  • Handla mat --> 2- Fru-kontot
  • Vara hemma med familjen --> 1. Familjekontot (oftast) eller 2. Fru-kontot (om det är vindsurfingväder, eller han missar något som har med sina intressen att göra)
För mig hamnar dock alltid dessa saker alltid på familjekontot. Det är bara sånt man delar på när man har familj. Jag anser inte att han gör mig en tjänst, när han stannar hemma en blåsig dag.

Jag säger dock inte att mitt sätt är rätt och hans fel. Hans logik är annorlunda. Det visade sig att han tyckte att de flesta saker han gjorde här hemma, hamnade på fru-kontot. Han säger att om han inte älskade mig, så hade han bara struntat i alltihopa (okej inte barnen då). Jag blev först lite sur när jag hörde detta. Det var inga vackra ord som dök upp i mitt huvud. Sen tänkte jag efter, och vände på det: Det är alltså en kärlekshandling, när han ringer mig från jobbet och frågar om han ska handla något på vägen hem. Det gör han ju rätt ofta. Osv.

Men det är ändå så, att jag behöver att han gör saker som jag själv sätter på fru-kontot. Det förstod han förstås. Exempel på handlingar han utför som hamnar på fru-kontot, enligt mig;
  • Massage
  • Lyssna på hur jag haft det på jobbet
  • Kramar och pussar för att göra mig glad.
  • Han tar alla barnen en stund, så jag får vila mig. (Detta är oftast väldigt jobbigt för honom.)
  • Fixa extrafunktioner till min dator, eller min mobiltelefon
  • Torka bort hundbajs från mina löparskor (ja, det har faktiskt hänt en gång för länge sen)
Typ sånt som han gör, som enbart jag har vinning av. Givetvis har han en egen lista, på vad han tycker hamnar på make-kontot.

Jag känner inte alls att vi gemensamt behöver komma fram till något som är rätt, eller något facit. Det räcker så bra att vi båda insett hur den andre tänker. Till exempel hade han bytt en strömbrytare idag, när jag var iväg och hämtade på dagis. Fastän han mådde väldigt dåligt och sov till en bit efter lunch. Och utan att jag hade bett honom. Han frågade mig om det blev bra. Klart att jag tackade och tyckte att det såg bra ut. (Det gjorde det.) Jag visste ju att detta var på fru-kontot, för honom. Att jag konterar annorlunda spelar ju ingen roll. Det är tanken som räknas!

Detta är ytterligare ett verktyg för kommunikation, som vi fortsatt använda då och då. Vi kan säga saker som:  

"Bara så du vet: Detta hamnar på familjekontot för mig." eller

"Att jag har barnen idag, när du sticker ut och vindsurfar hamnar väldigt mycket på make-kontot. Inte familjekontot, så glöm inte att tacka när du kommer hem. Och så kanske jag kan få gå undan en stund då."

Självklart kan jag få det. Åtminstone i teorin. Han försöker sitt bästa för att det ska bli så. Sen blir det kanske ändå att vi får hjälpas åt för att vi måste få fram mat på bordet, när han kommer hem. Det behöver inte vara millimeterrättvist. Huvudsaken är att man förstår varandra, och att ingen känner sig tagen för given.

18 kommentarer:

  1. Tack för detta inlägg! Inser nu att det är precis så här hemma också, fast utan att jag har förstått det. Har länge tyckt att maken inte gör något för det gemensamma utan särskild uppmaning... men om han tycker så där, så klarnar det ju. Det här får jag tänka över ordentligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glöm inte att berätta vad du kommer fram till och glöm inte att fråga honom. ;)

      Radera
  2. tänkvärt... inser att jag tänker ganska likt din make. :)

    SvaraRadera
  3. Så är det nog hos många. man tänker och menar lite olika. Bättre att fråga och förstå än att tro, ibland. Det kan bli så fel då.
    Har en annan fråga, en ganska korkad eg kanske, vet inte... Är det så att alla som har ngn form av autism är synska? Har hört detta från en vuxen person som har autism. (Jag litar inte på henne...) Hon mår inte så bra i sig själv och får nog ingen hjälp att må bättre. El så är det så att hon inte vill ha ngn hjälp... Känner henne eg väl, bättre än hon tror.
    Tänkte fråga dig för du är ju väldigt insatt i detta ämne.
    Hoppas du har en bra dag!
    //Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, tack! Har haft en bra dag: Skrev kontrakt på jobbet idag. :)

      Ja, alltså jag vet flertalet med autism som påstår det, men verkligen inte majoriteten. Någon som säger att hon är ett medium, och en annan som säger att hon kan se folks aura. Om folk kan vara synska, är jag lite skeptisk till. Har inte upplevt det själv. Men det med auran finns förklaringar till tror jag. Vi har ju energifält kring oss, tror jag. Denna kvinna som ser auran, sa detta enskilt till mig och har ingen anledning att ljuga om det.

      Radera
    2. Jag kan tänka att kanske de flesta har den förmågan mer eller mindre. Kanske det inte hänger ihop med just autism? Jag vet inte.

      Radera
    3. Ja, så tänker jag absolut med. Att man får för sig att man kan förutspå saker. Jag kan t ex ibland få för mig att jag vet vem det är som ringer innan jag lyfter luren. Ofta har jag rätt, och då känns det lite synskt. Men ibland har jag så klart fel.

      Och ibland känner jag på mig vad folk ska säga och göra. Men det är nog inte att jag är synsk. Mera människokännare.

      Radera
  4. Oj, vad jag kände igen mig i det här, jösses och jättebra förklarat.

    Denna diskussion har vi också haft i väldigt många år och oj, vad besviken jag har blivit många gånger. Nuförtiden är jag väldigt tydlig med vad som är fru-kontot, så att säga, dvs blommor, choklad, fotbad, borsta av bilen när det snöat, det sista, stora fru-poäng :)
    och ibland kan man bli förvånad, det var bara för ett litet tag sedan som jag förstod att baka fikabröd gick på makens konto, jag hade det ju på familjekontot och innan barn på sociala kontot (att det kommer folk till födelsedagarna/högtiderna), så det var ju kul, att det var så uppskattat. Jag brukar försöka hitta på olika tårtor till födelsedagar, påsk mm, och det var väldigt höga make-poäng. (Detta uppmärksammades när jag helt plötsligt hade köpt en tårta, inte bakat själv).

    När det gäller saker som görs på huset, t ex lysknapp, som du skrev, så har vi haft ordentligt med diskussioner, men nuförtiden så är han med på att det är "till oss". För annars, som sagt, tror han ju att han har gjort jättemycket saker för mig, medans mycket av det jag har gjort, tvättat, bytt gardiner etc, ser ju inte han som make-poäng heller, så då blir det ju väldigt ojämt och jag blev ledsen över det. För mig var det viktigt med ett "oss", men där är man ju olika. Jag tvättar ju inte kläder för hans skull, utan för vår skull så att säga.

    När det gäller egen tid, för min man, nu när vi är en familj, finns inte. Låter lite hårt kanske, men nu när vi båda jobbar, har hus, 2 bilar och har småbarn etc så får han använda sin egentid till "oss" och med det menar jag att han ibland går ner till sin snickarverkstad och gör något för familjen, t ex lagar en leksak, limmar något som gått sönder, lagar någon dörr. (han vilar från oss samtidigt som han gör något för oss, så har vi löst det). Men det ska vara något väldigt speciellt för att han ska åka från familjen utan oss. Jag har förklarat för honom, att så är det att ha familj, det ingår i begreppet familj, det finstilta i kontaktet ;)
    Men jag har full respekt för att han ibland måste vila från oss, för att hämta kraft, men på det här sättet är vi båda nöjda.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehehe, vi har också diskuterat många gånger. Jag undrar varför jag inte kom på att blogga om detta förrän nu. Det var faktiskt ett tag sen vi kom på detta tankesätt. TEMA-inlägget inspirerade mig att skriva mer.

      Jag känner absolut igen det där med bakverk, fast numera matlagning. Jag tror att Bearnaisesås hamnar på make-kontot för honom, för han gillar det så mycket.

      Känner absolut igen det där med att fixa i hemmet. Inte lönt att göra det för hans skull på nåt sätt.

      Det där sista hade jag också önskat att jag hade kunnat driva igenom. Jag har verkligen försökt, men inget rår på vindsurfingabstinens. Då har jag bara en sur make hemma, som gör att vi hamnar på minus. Bättre att ta barnen själv, än att ha en sur gubbe hemma som inte är till mycket hjälp. ;) Men när det inte blåser funkar garaget (där han fixar med saker).

      Radera
    2. Nej, det är ju klart, en sur gubbe vill man ju inte ha ;)

      Det jag funderar över är om du har lagt fram en sådan där tidslinje för din man? Som du gör för M?. Lite så har nog jag gjort, fast inte på papper, för att få honom att förstå varför. Dvs, jag har förklarat för honom att tiden räcker inte till, för någon av oss, utan om han vill fortsätta med en viss sak/intresse, behöver vi i så fall kanske sälja en av bilarna, eller huset, och jag har när jag har pratat med honom sagt lite exempel på vad som behöver göras, och då har han bättre insett att ja, han vill gärna ha hus, bil etc, och då har han prioriterat om. (För då blir det hans val, inte mitt).

      Ett annat sätt: Det är ju lite svårt med just vinsurfing, för det beror ju så mycket på vädret, men då kanske det är bättre att få till med en deal att, en gång i månaden får han åka ut och göra det, så är det bra väder den 2 juni, och han åker då, så har han fått sin vindsurfing för den månaden. (Eller vad ni kommer överrens om).

      Det jag funderar över, jag har ju förstått det som att lillebror blir lugnare när han gör saker, aktivt, kanske han kan följa med din make på vindsurfingäventyr? Eller någon annan aktivitet med din make? Om det inte går nu, så kanske om något år?

      Radera
    3. Nja, då hade han nog blivit rätt förbannad, tror jag. Han är inte alltid lätt att handskas med. ;)

      Det största problemet med vindsurfing, är att han oftast jobbar eller är upptagen när det blåser. Totalt sett på ett år, är det inte jättemycket han är ute, men det blir ofta så att det blåser mer vissa veckor. Och det går inte att argumentera om detta. Blåser det, och han inte är på vattnet, så är han irriterad. Så är det även på jobbet. Tyvärr.

      Och han är lite glömsk. Kommer inte ihåg hur mycket han fått vara ute. Skriver jag upp eller påpekar, så blir han sur.

      Men visst så tar han ibland båda killarna på äventyr, så jag får vila lite. Fast jag måste skicka med dem mat, vilket också tar lite tid. Och lillasyster är ibland det mest krävande barnet vi har. Hon vill hela tiden vara med mig. Lillebror klarar sig själv i perioder med iPaden (ett jättebra köp). Och det gör M också.

      Vi har LSS 5 timmar i veckan, så lite hjälp får jag då. Det flyter på. Det som jag egentligen hade behövt, är att få vara bort från barnstressen sammanhängande tid - typ en spahelg, men det går inte att ordna. Jag behövs här.

      Tack för att du bollar tankar. Vindsurfingen är nog en svår sak att lösa. Det går inte med logik, för jag tror att adrenalin är inblandat osv. Men barnen blir större och större, och när det blåser är det ändå inte så mysigt att åka på familjeutflykt. Jag börjar nog tänka att det är hans förlust att han
      inte orkar vara med barnen. Jag tar myset. ;)

      Kram

      Radera
    4. Hej där,
      Jag hade glömt att han inte har gått KBT, så det flödar säkerligen mer adrenalin hos er än hos oss just nu. Jag har väl lite förträngt hur vi hade det innan, de kan bli rätt tvära i humöret, och det låter ju som ett väldigt specialintresse om han blir less även på jobbet när det blåser :)

      Sedan märker jag att det du skriver har ju jag också gått igenom, men man glömmer så fort, din man behöver verkligen acceptera att han har dåligt minne så att han inte blir sur på dig när du påminner, för det blev även min man förrut, och det är sååå frustrerande och inte speciellt sexigt ;)

      Vad härligt med barnmyset, absolut, så kan man se det.

      Synd att du inte kan komma iväg på en spa-helg, det hade gjort dig gott, men det förstår jag är omöjligt, jag kan inte heller komma ifrån ännu, inte en hel helg, och då har jag bara ett barn.
      En liten tanke som kommer upp var att ett par jag känner, de åkte på spa en em, de hade ca 10 mil till spaanläggningen och hann med luch samt spabehandlingar, och kom hem ca 17 på kvällen. Man tänker ju spahelg i bästa av världar men de tyckte att det här var jättemysigt och de slapp all stress med att andra skulle natta barnen etc. Det kanske skulle vara möjligt för dig att komma iväg på något sådant, kanske med någon väninna. Jag önskar dig det i alla fall, man får så mycket energi av att komma bort en stund. (säger hon som själv är så dålig på att göra det ;)

      Kram

      Radera
    5. Tja fast han har gått några gånger på KBT, och klarar att hålla ihop det på jobbet ändå. Men han gillar det inte. Det är nog väldigt speciellt för de flesta vindsurfare som är inbitna - jag ser abstinensen hos fler. Och att då lägga till AS och specialintresse.... ;)

      Jag snacka om att man blir irriterad. Om man inte ens kan få ett tack, eller att han kommer ihåg - varför liksom?

      Jag, det var verkligen ett bra tips. Synd jag börjar jobba på tisdag..... Det hade ju varit ett alternativ och finns kanske i närheten? Jag går dock på massage en gång i månaden. Det finns som tur är i granngatan, så jag hinner med 1,5 timme per gång.

      Kram

      Radera
    6. Lycka till med det nya jobbet :)

      Vad skönt att du får till massage i alla fall, ett litet avbrott men hoppas att du kan få till spa:t senare i vår.

      Jag vet att maken även fick hjälp med att acceptera glömskan i KBT:n, att se möjligheterna istället, med hjälpmedel etc, att inte se det som ett nederlag. Eftersom glömskan var stressande, så fick han lära sig att hantera det.
      Det har gjort mycket för vårt förhållande att han kan se mina påminnelser som kärlek istället för kritik. Det gör att hela förhållandet blir mer kärleksfullt.

      Som i förrgår, som "vanlig" så precis innan jag skulle somna så ploppade det upp i mitt minne att: hm, jag har nog inte hört soptunnan dras ut till vägen idag, så jag frågade min make om han hade gjort det. "Nej, det har jag glömt, tack för att du påmminde mig". (Det är inte kul att missa sopbilen, så han vandrade ut 23.00 och fixade det).
      Hade det varit för ca 6 år sedan så hade jag fått höra att jag kontrollerade honom och inte litade på honom, inte charmigt, och antagligen hade jag själv fått gå ut och dra soptunnan för att få det gjort.

      Kram

      Radera
    7. Vilket uuuuunderbart sätt att vända det på! Tack för det! Hög igenkänning här! Han tolkar det som kritik och det är ju inte så konstigt, eftersom han fått kritik för glömskan hela livet.

      Jag ska försöka få honom att inse detta, för det är ju vad det är. Kärlek! Det är alltid jag kör fram tunnorna. Fast nu får de stå framme hela tiden. Så störigt att missa.

      Radera
    8. :) Ja, Hoppas att du kan få honom att inse att det är kärlek, det skulle vara mycket vunnet.

      Tittade på föreläsningen med Lotta och kom på en annan sak som vi gör. Vi har en liten plastlåda i kylen med saker till frukosten, i den finns kaviar, osten, osthyveln, smörknivar, prickikorv, kort sagt allt som vi för tillfället har till frukost. Så då kan man ta ut hela lådan, ta det man vill ha, och sedan stoppa tillbaka hela lådan igen. Om jag köper t ex ett nytt pålägg så hittar maken det direkt, eftersom det också då finns i lådan. Det är sällan vi får öppna förpackningar som blir dåliga längst in i kylskåpet på detta viset samt det har blivit mycket färre gånger som smöret råkar stå framme. (Det är jag som ser till att lådan rengörs med jämna mellanrum och att osthyvel och smörknivar diskas men det har funkat över förväntan)

      Samma sak har vi med sylten, en liten låda med de vanligaste sorterna, så har vi pannkaka, så tar jag ut byttan med de syltsorter vi har för tillfället och ställer på bordet. (om vi har några jätteförpackningar så lägger jag en del av sylten i en mindre förpackning i lådan).

      Du har ju lite andra saker i ditt kylskåp men kanske du kan nyttja iden på något vis, vi har haft det så här i flera år med gott resultat.

      Hm, lyxigt att kunna ha tunnan framme hela tiden, vi bor mitt i stan så här ställer man den på trottoaren så vi kan inte ha den framme, attans.

      Kram

      Radera
    9. Tack! Vilket smart tips! Jag försöker att vi ska samla likadana saker på ETT stället, så man slipper leta på flera. Men jag har inte tänkt på detta. Vi har en speciell hylla, men det följs inte. Vi äter förstås inte så mycket mackor, p g a ingredienserna (bröd, ost, skinka med nitrit osv). Men det går absolut att tillämpa på fler ställen i hemmet.

      Du får ha "titta efter tunnan" dolt i din mobil. ;)

      Radera