Translate

måndag 28 januari 2013

Åka buss - olika upplevelser

Maken och jag har ofta samma diskussion angående om jag ska åka buss eller bil. Den brukar gå något i stil med att han säger: "Äh, ta bilen." och så svarar jag att det tänker jag inte alls. Jag kan lika gärna åka buss, så sparar vi pengar. Maken förstår mig inte alls. Har man en bil, så tar man den. Buss åker man bara i nödfall.

Hans upplevelse av en busstur:
  • För det första är det väldigt jobbigt att komma i tid. Han glömmer sig lätt - dålig tidsuppfattning. Och när han ska iväg har han svårt att hitta och samla ihop sina saker. 
  • Han tycker oftast att busschaufförer inte är så trevliga. Det har hänt att han sprungit efter bussen och missat den, fastän han egentligen kommit ikapp. Föraren har bara vägrat att stanna och öppna dörren. Sånt ger maken grymma "spänningar" och han minns det tills nästa gång.....
  • När han sitter på bussen så är det störigt att någon annan kör. Han vill ha kontroll. Jag får aldrig köra bilen, när han är med. Inte mig emot i och för sig. Jag tycker det är skönare att åka med.
  • Han hör, luktar och ser allt de andra människorna gör. Han tänker på alla bacillusker som far omkring. Och rätt många luktar illa. Rök, parfym och svett. I alla fall i hans överkänsliga näsa. Jag vet aspergare som sitter och blundar med musik i öronen, för att klara av resan, för att intrycken annars trillar på dem för mycket.
  • Han tycker också att det är jobbigt med andra människor så nära inpå eftersom han inte vet vem som är vänligt inställd och vem som kanske har en kniv i fickan.
  • Han är inte åksjuk, men är känslig för om busschauffören kör ryckigt.
  • Han vill oftast sitta på samma plats här hemma, och jag gissar att han egentligen vill det på bussen också, men jag vet inte säkert. 
Han klarar av att åka buss, men det suger alltså energin ur honom.


Min upplevelse av en busstur:
  • Jag tar fram en bok, stänger av omgivningen förutom att jag håller koll på var vi är, och kopplar av nästan lika bra som jag gör hemma i soffan.
Jag vilar mig alltså när jag åker buss. När jag kör, måste jag uträtta ett arbete. Och kan inte läsa samtidigt.

Nu när vi har identifierat denna skillnad, så kommer förhoppningsvis denna diskussion dö ut. Jag tar bussen så jag får koppla av och så att vi sparar lite pengar. Han får ta bilen för att må bra och behålla sin energi. (Inte helt miljövänligt, men vi brukar inte resa så ofta eller så mycket, totalt sett.)

2 kommentarer:

  1. Förhoppningsvis kommer din man att förstå dig bättre nu när du förklarat att du inte alls mår dåligt av att åka buss.

    Hos oss är det tvärtom, där är det jag som skulle vilja ta bilen. Problemet är bara att jag inte har körkort, och kommer förmodligen aldrig att kunna ta det heller. Har provat att övningsköra, men det är omöjligt, klarar inte av att ha uppmärksamheten på så många ställen samtidigt och dessutom koordinera händer/armar och ben/fötter... Något som jag är väldigt ledsen för, då jag verkligen tycker om bilar. De var ett av mina första specialintressen när jag var barn.

    Men nu kom jag ifrån ämnet.. :) det jag egentligen ville säga var att min upplevelse av buss/tunnelbana liknar din makes:
    -Jag hör precis allt och alla. Alla ljud kommer över mig och jag kan inte tänka. Det känns som att hjärnan ska koka över.
    -Jag tycker om att sitta på samma plats, vilket inte alltid är möjligt.
    -Jag har dålig balans och det är ett väldigt problem för mig om jag får ståplats.
    -Jag får ångest av att ha mänskor så nära inpå mig.
    -Blir åksjuk på bussen om föraren kör ryckigt eller om jag läser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna, för en intressant kommentar. Jag trodde nästan att du skulle hålla med! ;)

      Men väldigt tråkigt att du inte kan köra själv. Hoppas du får åka med någon.

      Radera