Translate

lördag 17 mars 2012

Vårt poängsystem för hushållssysslor, fortsättningen

Vi har fortsatt med att gradera hushållssysslor för varandra. Vi anger på en 10:e-gradig skala hur jobbiga vi tycker arbetsuppgifterna är. Efter 12 år tillsammans kan man tro att man inte skulle behöva det, men vi har lärt oss massor om varandra.

Skalan är fortfarande individuell, dvs en 10:a för mig, är när JAG tar ut mig fullständigt. Och vice versa. Det är alltså våra respektive upplevelser som är viktiga. Inte hur fysiskt eller psykiskt trött man blir. Visst kan man dela upp det så, om man önskar, men för oss räcker det att sätta en total siffra på varje syssla.

Här är några exempel:

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 1 - Röja ett stökigt kök
Jag: 3
Maken: 9 (Han kan diska, men när det når över en viss nivå i stökighet, så blir det så här jobbigt för honom.)

Jämställdhetstänket: "Ta disken varannan dag!" har varit skadligt för oss. Och jag har absolut inte fattat att köksröjningen innebär ett mentalt Vasalopp för honom. Och vi gör det alltid på kvällen. Klart att det skapat lite "snart-måste-jag-kanske-röja-köket"-ångest hos honom varje kväll. Det är inte för inte, som han ofta kallat mig för disk-slösaren.... (Med glimten i ögat förstås.)
  
Här har vi faktiskt frigjort energi. Vi är båda piggare, nu när jag röjer köket på kvällen, och han moppar golvet (som har lägre poäng hos honom, än hos mig). Dels är vi effektivare tillsammans när vi sparar på vår gemensamma energi, och dels går ingen energi åt till att bråka om vem som ska göra vad. Jag har oftast röjt färdig köket samtidigt som han nattat färdigt det sista barnet, så vi är färdiga samtidigt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 2 - rensa kycklingflott ur pannan
Jag: 1
Han: 9

Han tycker det är extremt äckligt. Kladdigt och så spiller han. Jag kan göra detta, utan att ens tänka på det. Och det även om jag spiller. Det har hänt att jag vänt mig om i köket och letat efter den skitiga pannan, för att upptäcka att jag redan gjort rent den (medan jag tänkte på något trevligare).

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 3 - Hänga tvätt:

Jag: 2
Maken: 9-10

Tack och lov har jag sedan länge skött allt med tvätten. Det är bara några enstaka gånger, som han hängt tvätt faktiskt. Och då har jag verkligen undrat, varför han hängt upp tvätten som små knöckliga bollar. Ska jag vara ärlig har det väckt en del irritation hos mig. "Hur kan en människa som är så intelligent, inte fatta, att tvätten inte torkar när man hänger den så där. Han gör det säkert bara för att slippa det i framtiden." (Nu skäms jag, för att jag tänkt så.)

Det är nog förmodligen för att jag sätter det så lågt, som jag fortsatt hänga tvätt, utan att ta den konflikten med honom. Numera tänker jag så här: Så länge han är med mig, ska han verkligen slippa att hänga tvätt. Jag fixar det!

Innan vi satte siffror på det, så fanns det inte i min begreppsvärd att detta kunde vara så svårt för någon på hela jordklotet. Men tänker man på det, så kan det vara rätt så komplext. Man måste bestämma: Torktumlas eller hängas? Hur hänger jag det - på galge eller i torkskåpet? Hur högt upp i torkskåpet? Bredvid vilka kläder om det ska torka, innan de börjar lukta surt? Hur på galge? På pinnen under, eller så som man hänger en skjorta? Sen behöver man göra saker som vränga ut kläder som hamnat halvt på avigsidan.

Och det där med att sortera tvätt, det har jag fattat väldigt tidigt i vårt förhållande, att jag inte ska be om hjälp med. Varken att sortera innan tvättning, eller efter. Speciellt efter. För om man inte hittar i skåpen, eller vet vilket plagg som är vems, så är det ju extremt svårt att lägga in tvätten rätt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 4 - Sätta i täcket, som redan ligger i ett kvalsterskydd, i påslakanet
Jag: 2
Maken: 9

Jag hade glömt bädda sonens säng. Maken ropade och frågade om jag skulle kunna fixa. "Javisst, inga problem" sa jag. "Det där är verkligen en 9:a för mig" suckade han lättad. "Ska jag bädda om ditt täcke också?" frågade jag, när jag såg hans påslakan ligga bredvid täcket i en skrynklig korv. "Ja, tack!" sa han. 

Jag kan tänka mig att detta har med automatisering och koordination att göra. Första gångerna jag gjorde detta, så var det ofantligt svårt för mig. Jag minns det, och minns att jag var rätt irriterad varje gång. Sen lärde jag mig. Det kanske fortfarande känns för honom, som det gjorde för mig de där första gångerna. Det ÄR verkligen svårt för honom, för ingen vill sova med påslakanet hoptvinnat som en liten korv, mot slutet av natten. Så länge han är tillsammans med mig, så ska ha slippa göra detta. Jag fixar alla påslakan-isättningar.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 5 - Köpa in, laga eller trixa med teknikprylar

Jag: 10 eller ? = "Hur gör man"
Han: 2-10 beroende på vad det är. Oftast ligger det på ca 3.

Han är fenomenal på teknikprylar. Lagar, fixar, löder och micklar med trasiga saker tills de blir hela igen. Han är praktiskt lagd och är nätverkstekniker. Han köper in teknik till mig och barnen. Läser först på från tester, så han kan alla detaljer. Sen fixar han allt från byta batteri till att uppdatera operativsystem. Jag är nog rätt bortskämd med detta faktiskt. Barnen har var sin dator och var sin surfplatta, fulla med en massa pedagogiska spel.

------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 6 - putsa fönster
Jag: 9
Han: 2

Maken: "Imorgon kan vi putsa fönster. Det kan jag göra. Det är en 2:a för mig."
Jag bara gapade och sa: "Va, det är ju en 9:a för mig?! Ja tack, det får du väldigt gärna."
Han: "Va, det kan du inte tycka?! Det är ju nästan roligt att putsa fönster. Menar du att du lika gärna gräver upp stubbar (=en 9:a för oss båda)?"
Jag: "Ja, jag gräver nog faktiskt hellre upp stubbar."

Ja, så tycker jag. Och jag har tittat med tung blick på våra fönster många gånger. För den där skiten som blir på fönstren, är hur äcklig som helst. Och hur länge man än håller på blir det aldrig helt rent. Man hittar alltid nya streck och prickar hur mycket man än putsar. Men om han gör det, så tittar jag inte så noga.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Exempel 7 - storhandla mat
Jag: 9
Han: 4

Jag som har dåliga axlar och inte är lika stor och stark som honom, tycker att det är jobbigare att storhandla, speciellt på stormarknader. Han sköter alla matinköp.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den som vill ha fler exempel kan titta på detta gamla inlägg om att löda radiobil och slå in paket:
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/01/loda-radiobil-och-sla-in-paket.html
Och hur vi började med detta:
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/01/att-satta-siffror-pa-hushallssysslor.html

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Slutligen, så vill jag påpeka att det tog oss ca 3-4 veckor innan vi märkte någon skillnad. Men när den kom, var den rätt stor. Vi är båda betydligt mer utvilade, och har mer energi. Och det råder ett lugn över oss numera, som tidigare inte fanns.

3 kommentarer:

  1. Jag fick en kommentar på ett annat ställe, som antydde att maken var smart och gjorde detta för att undvika alla "kvinnosysslor". Så är det definitivt inte. Det inser nog de flesta som läst blogginläggen ordentligt + kan något om NPF.

    Och jag skrev inte det, eftersom poängen med inlägget inte var att visa upp hur jämställda vi är: Men maken gör mycket annat är just ovanstånde. T ex så sköter han oftast dammsugningen. Visst gillar han varken ljudet eller lukten (överkänsliga sinnen), men m h a centraldammsugaren som han installerade så fixar han det. Hade han velat slingra sig ur, hade han fortsatt att gnälla på ljud och lukt, och hänvisa till det, istället för att själv lägga kraft på att installera centraldammsugaren (jobbigt även för honom). Kan tilläggas att han ALDRIG skyller på AS om något. Det är mest jag som söker förklaringar i detta.

    Och när jag hänger tvätt, lagar mat, röjer i köket osv, så har han hand om barnen. Det kan ju tyckas att detta inte är rätt arbetsfördelning om jag vill träffa barnen, men eftersom jag lämnar, hämtar, är dagledig f n så har jag redan tillräckligt med tid med barnen. Faktiskt skönare för mig, att få en stund ensam i köket.

    Ska jag vara ärlig, så vet jag inte om vi delar 50/50 lika. Svaret beror nog på vem av oss ni frågar. Och vad är egentligen jämställdhet? Att man delar alla sysslor lika? Gör lika stor ansträngning? Eller att man har lika mycket krafter kvar mot slutet av dagen? Och jag hävdar att det faktiskt egentligen inte har med könskamp att göra. Det handlar om att man är två människor som älskar varandra, och tar hänsyn till varandras olikheter.

    SvaraRadera
  2. Jag lägger till ett exempel med dammsugning och plocka leksaker:

    Dammsuga:
    Jag: 5 (eftersom det är så himla tråååååkigt)
    Han: 2

    Plocka leksaker:
    Jag: 2-4
    Han: 5-9
    beroende på vad det är som ska sorteras in i hyllorna

    Alltså så plockar jag först upp leksakerna, sen dammsuger han. Okej, ibland byter vi ibland av praktiska skäl, men då vet vi i alla fall om att det är onödigt energikrävande totalt sett.

    SvaraRadera
  3. Jag vill tillägga att man självklart måste hålla utkik för när siffrorna ändras. T ex när maken putsade fönster, alla på nedanvåningen och i uterummet (!!!!), blev lillebror kinkig, så jag tog in honom. Då är det givetvis inte en 2:a att putsa fönster längre, för maken..... Så jag tog in lillebror, så maken kunde putsa vidare.

    SvaraRadera