Jag torkar honom i skolan

Oftast går det framåt i utvecklingen, men ibland får man acceptera ett steg tillbaka. Som Ms toalettvanor i skolan. Den ordinarie resursen har gått på föräldraledighet, och en vikarie har tagit vid. Det funkar jättebra förutom på en punkt; bajsandet.

Han har inte accepterat att hon torkar honom i rumpan. Det fastän hon har tre barn, och rent logiskt borde vara bättre än den ordinarie som "bara" hade ett barn, när hon torkade honom. Vikarien har försökt och försökt att få torka honom, men icke. Och han kan absolut inte slappna av på toaletten, när han vet att det är hon som ska torka. Det kommer inget.

Som jag skrivit tidigare, så jobbar vi på att han ska lära sig att torka sig själv. Det har han nästan gjort också flera gånger. Andra gånger så sitter han inte riktigt still på ringen, så det blir lite kladdigt, och man får hjälpa till. Det gör att vi inte känner att han är helt mogen än, för att sköta det själv i skolan. Det är stor risk för ett jättejobbigt misslyckande. (Läs: Bajs överallt.)

I början så verkade han klara att vänta med nr 2 till efter skolan, men de senaste dagarna har han varit alldeles för hård i magen på kvällen. Det har inte känts bra alls. Och när han är bajsnödig blir han ledsen och mindre kontaktbar.

Att har rätt förutsättningar för bra toalettvanor, är en mänsklig rättighet precis som mat, dryck, sömn, värme osv. Motsatsen känns som tortyr. Så vi har beslutat att jag, som ändå är dagledig för tillfället, kommer bort till skolan och torkar. För mig är det inget besvär, eftersom vi bor granne med skolan.

Jag tror inte att man ska dra så stora växlar av det, dvs att mamma kommer till skolan och torkar. Inte för att jag säger det rent ut till klasskamraterna, förstås. Barnen är snälla och retar honom inte. Tvärt om är de gulliga och hjälper honom. Och han är ju faktiskt på väg att lära sig själv. Han har det jobbigt nog i sitt lilla liv. Jag vill inte pusha honom för mycket att klara sig själv. Det är viktigt att han känner att mamma finns här och hjälper honom när det behövs. Det ger trygghet, och ibland är trygghet viktigare än att man klarar saker själv. Tror jag i alla fall. Jag känner mig glad att jag är ledig, och har denna möjlighet.