Jag tänkte dela med mig av mina bästa relationstips. De har jag kommit fram till, efter många missförstånd, upprörda känslor, långa samtal med maken, osv.
Timing och att hålla i bollen
Timingen är extremt viktig. Jag försöker att nämna saker på att-göra listan eller i familjekalendern, lite innan det ska/behöver ske. Inte för nära och inte för långt ifrån. Han måste få lite tid att vänja sig vid tanken. Samtidigt skapar det en frustration om det är för långt fram i tiden. T ex om jag ber honom fixa något, och han inte kan börja på det samma dag. Så jag tänker att jag "håller i bollen" och kastar den vid lämpligt tillfälle.
Timing är också viktigt, för viktiga diskussioner. När han är hungrig eller trött, eller mår dåligt av andra anledningar, så är han inte mottaglig. Så jag väntar. "Håller i bollen" då med. Det funkar för oss, eftersom jag skriver ner allt på min att-göra-lista. Och ofta är det väldigt enkelt att bara vänta tills han har fått äta upp sin mat. Finns ingen anledning att pressa på med diskussioner då. De kan vänta några minuter.
Rida på vågen, när han tar eget initiativ
Ibland får han för sig att fixa saker, när det inte riktigt passar med familjen. Då försöker jag anpassa så att det går ändå. För den drivkraften han har när han lägger manken till, den är otroligt stark. (Starkare än min.) Den vill man inte missa. Och det är ju skönt att få saker fixade.
Påminna
Vänligt påminna och aldrig klandra eller skälla för att han glömt. Han fattar ju själv att det var störigt att han glömde. Och jag brukar påpeka att han kan skriva upp det i sin mobil. Då brukar han komma ihåg!
Göra familjeschema tillsammans
Inför helgdagarna, brukar jag börja på ett helgschema. Jag fyller i de saker som är återkommande och inte bör ändras på t ex nattningen osv. Sen fyller vi i resten tillsammans.
Bara göra en sak i taget
Inte försöka diska samtidigt när vi pratar om något viktigt. Jag klarar det och det är effektivt för mig, men slamret och synintrycken stör hans koncentration.
Inget "rub-it-in"
Ibland när jag är upprörd och gnäller, så har jag en tendens att bara mala på. Inget bra eller pedagogiskt, jag vet... Det är för att jag inte tycker att jag får bekräftelse på att han förstått. Så jag säger det en gång till, antingen på samma sätt eller på ett lite annorlunda sätt, så att han ska förstå. Men han har hört mig och förstått första gången oftast. Numera säger jag det på ett sätt och håller sen tyst, oftast.... Det funkar mycket bättre.
Inte be honom hjälp med onödiga saker
Inte be honom hjälpa till med uppgifter som är jobbiga för honom, t ex oviktiga frågeformulär som jag själv inte kan låta bli att skicka in. Att verkligen bara fråga när jag behöver hans input, inte fråga för att vi båda två ska vara involverade. Vi tycker oftast lika, eller så vet jag vad han tycker. Han litar på mig och har inget emot att jag fixar det på egen hand. Det går också snabbast när vi gör så.
Täta SMS
Han mår mycket bättre när vi har tätare SMS-kontakt att allt är okej med mig och barnen, när han är iväg på jobbet och annat. Det går rätt fort att SMS:a "Allt är bra med mig och barnen". Det håller nere hans stress och oro. En 1:a för mig att utföra i ansträngning. Det svåraste är att komma ihåg det, men han brukar SMS:a mig och fråga om vi inte hörts på ett tag, så då är det bara att svara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar