Ikväll tittade vi återigen på filmen Trassel (om den bortrövade, långhåriga prinsessan Rapunzel som bor i ett högt torn). Att det inte klickat till i huvudet på mig tidigare. Detta är ju en jättebra film för M att titta på. Han älskar att gå promenader och att åka på utflykter, men ibland så vill han - liksom de flesta andra aspergerbarn - vara mest för sig själv här hemma. Inget fel med det. Aspergarna har det behovet, till stor del. Det måste vi andra respektera. Det är jobbigt i skolan eller på jobbet. De många intrycken tröttar ut dem (perceptionsstörningar). Och att försöka tolka människor. Och svårigheter med motoriken, t ex att klä på sig ytterkläderna, gympan och att äta fint. Osv, osv. Många barn är t o m utbrända och klarar inte av att gå i skolan, s k hemmasittare. Usch, då har det verkligen gått alldeles för långt, och omvärlden har behandlat dem totalt fel. Vill bara tillägga att jag på intet sätt klandrar varken barnen eller föräldrarna för detta, så ni inte tror det.
I vilket fall, filmen Trassel. Den är ju ett jättebra exempel på hur tråkigt det blir i längden om man stannar i samma "torn" hela livet. Att livet utanför visserligen är farligt, men också väldigt härligt. Att man kan ha fantastiskt kul om man vågar sig ut. Dansa, träffa nya vänner, uppleva saker på nära håll istället från sitt fönster (eller dator?). Ja helt enkelt vara delaktig i livet.
Och när man inte orkar mer, så varför inte dra sig tillbaka till "tornet" och vila upp sig lite? Men det ingick inte i filmen, i och för sig. Men det hittar jag på som alternativ för M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar