Jag blev inspirerad av Tina Wimans seriesamtal. Jag har gjort nedanstående seriesamtal (ritsagor), sen senaste inlägget. Jag har gjort dem på ritbrädan vilket varit mycket bra. Då kan man först göra en saga där det blir fel, och sen raskt sudda ut den, och göra om den så det blir rätt. Jag tycker att Tina Wimans saga är klockren, förutom att den bara innehåller hur fel det blir. Hur ska man göra istället? Självklart för vissa barn, men kanske inte självklart för alla. För om man inte får "tänka på en rosa elefant", vad ska man tänka på istället då?
Och se nedanstående som exempel, som kan ge er inspiration. Jag skriver inga detaljer, för jag tror att seriesamtal blir som bäst om man anpassar dem till det egna barnet. Och faktiskt så brydde sig inte barnen om att jag målade enkla streckgubbar. Jag kan väl inte direkt påstå att jag är duktig på att rita. Tvärt om. Men barnen har en fantastisk förmåga att leva sig in i sagan ändå. Det blev roligare om det var de själva som var med (de fem sista exemplen). I vissa är det lämpligare att säga att det är ett annat barn för att inte skrämmas eller skambelägga (de fyra första exemplen).
* Varför man inte ska kladda med bajs i skolan, utan be en fröken om hjälp DIREKT istället.
* Vad som kan hända om man springer ifrån mamma på väg hem från dagis.
* Vad som kan hända om man kastar leksaker på lamporna eller fönstren.
* Vad som kan hända om man sätter sig på ryggstödet på matstolen.
* Varför det är roligt med syskon, dvs att man kan leka med dem (istället för att slåss med dem).
* Hur det var när de kom till familjen. (Först 0 barn, sen kom M, därefter lillebror, och sist lillasyster).
* Att mamma- och pappakärleken finns kvar även när man är på dagis/skola.
* Om man äter ordentligt med mat så växer man och blir stark.
* Det här gjorde vi i somras: Hoppade studsmatta, badade, fikade i trädgården osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar