Städning!

Det har varit få inlägg här på sistone. Anledningen: Jag håller på att städa huset. Det har behövts länge och nu har jag äntligen både tid och ork. Ska jag vara ärlig, har det känts rätt fraktalt här hemma. Ni vet, ju mer man städar desto fler skåp, lådor osv, ser man som behöver städas. Och ju fler saker ser man, som behöver fixas och lagas. Det är lätt att bli stressad. Så stressad att man struntar i det och tänker att man ska ta det en annan dag. Och så växer snöbollen man skjuter framför sig....

Så, de två viktigaste sakerna med städning är, enligt mig:
1) att det blir av och
2) att man inte förtar sig (så det inte känns för motigt nästa gång).

Jag vet att just städning är ett problem för många med NPF. Det har sina naturliga förklaringar. Ju mer jag förstår, desto större respekt får jag för hur utmattande det kan vara för dem/er. Och det är ingen strålande kombination med att intrycken trillar på en, dvs att man ser allt och att det tröttar ut en. Med andra ord: Energikrävande att städa, och energikrävande att leva i röran.

Förresten, så är det förmodligen energikrävande att leva i röra, för de allra flesta. Jag tycker inte om råd som: "Skit i disken och sätt dig och läs en bok istället." För vad händer då nästa gång man ska laga mat? Jo totalt sett, blir det mycket jobbigare än att först städa, och sen laga mat i ett städat kök. Det bästa, ur energisynpunkt, är att förhindra att det gror igen. Håller ni med?

Jag har faktiskt rätt lätt för att städa. Min styrka är ordning och struktur. Och det kräver inte så mycket energi av mig att städa. Tack och lov för det! Men röran suger otroligt mycket energi. Jag blir på dåligt humör dessutom. Så jag tänker mer och mer, att JAG får försöka fixa det här hemma så långt det är möjligt. Gärna snarast. Det har gett resultat. Jag tycker faktiskt att vi båda är lite piggare. Igår började maken prata om husrenovering, för första gången på länge. (Det har varit stört omöjligt att hinna och orka med det, sen vi fick lillasyster.) Att han tänker fixa färdigt trappan snarast. Och jag mår faktiskt mycket bättre. Jag bär inte med mig någon bitterhet för att jag (självmant) tar disken de flesta kvällar. Jag gör ju det väldigt lätt och snabbt, faktiskt. Det jobbiga satt i huvudet: Det var jämställdhets-och rättvisetänket, som sög energi från mig. Inte själva utförandet. Inte mycket att bråka om egentligen. Speciellt inte om han kommer igång med annat istället.

Men det finns ju tillfällen när han faktiskt behöver städa. Speciellt i garaget (=hans hobbyrum) och allt som rör hans och barnens radiobilar osv. Han fastnar i småsaker när han städar. Plockar upp trasiga saker, börjar laga dem, och tappar fokus på det han egentligen gjorde. Han blir ofantligt trött av det. Och städningen går vääääldigt långsamt framåt.

Jag tror tricket med att städa, utan att trötta ut sig, är att dela in städningen i hanterbara enheter. T ex ett skåp per dag, eller en hylla, eller en halv hylla. Allt beroende på vad som orkas och hinns med. Och man får BARA göra det. Meningen är att man ska kunna titta på det området, och känna sig nöjd efteråt. Om man har svårt att organisera sin städning i huvudet, skriver man en lista på olika områden som ska städas. Gärna i prioritetsordning, så man snabbt kan hitta nästa område som ska städas, så man inte fastnar i detaljer på listan. Och saker som behöver lagas, tittas över osv, skrivs också upp på samma lista.

Man har en slasklåda för "övrigt=städas/lagas en annan dag", till saker som man inte vet var de ska vara eller som behöver lagas. Min erfarenhet är att det just är dessa småsaker som suger energi. När jag ska städa en hylla river jag ut allt, torkar rent, sätter bara tillbaka allt som ska vara där och lägger antingen resten på rätt ställe, eller i slasklådan, som jag sedan tillåter mig att trycka in i något skåp. När allt annat fallit på plats i hemmet, kan man lättare organisera det som finns i slasklådan. Eller så slänger man det, om man inte saknat det.

T ex, i helgen städade jag hörnet kring mikron. Maken har en tendens att lägga alla saker han inte vet var de ska vara, just där. Jätteirriterande varje gång man ska mikra något. Det tog mig 10 minuter, genom att jag tillät mig trycka in det mesta i skåpet ovanför mikron. Det skåpet får jag ta en annan dag.... Det blir nog en halv hylla i taget, med det skåpet... Men viktigast är att saker inte ligger framme och suger energi.

Missförstå mig nu inte. Jag är absolut inte för röriga skåp. Det suger ju även energi varje gång man måste leta efter något. Varje minut som jag letar efter något, är en förlorad minut, eftersom jag inte kan tänka på något annat under tiden jag letar. Då kunde jag lika gärna varit död. Så jag städar istället. Att städa är investerad tid. Mitt motto:"Inte leta - städa!". När man städar tittar man dessutom noggrannare än när man letar + att det som sagt blir städat samtidigt. Ingen tid går till spillo. 

Innan jag började städa huset, så var mitt mål att slänga ungefär hälften av våra grejer. Att främst göra mig av med alla "bra-att-ha"-saker. För om man tänker på vad man betalar varje månad per kvadratmeter för sitt boende, så känns det genast dyrt att ha en garderob full med skräp. Den ytan kan utnyttjas bättre.

Jag tänker på två bra citat jag hört: "Less is more" och "Om man inte hittar en sak, kunde man lika gärna inte haft den". M a o: Våga slänga! Många "minnen" tar jag ett kort på och kastar. Den där gamla dockan från barndomen funkar faktiskt bättre på kort än på riktigt. Då slipper man gammal rök-och källarlukt.

Och sen har jag några saker, som jag ska tänka på:
1) Införa fler "pappas krok". Maken krävde att få ha en egen krok i hallen, och det funkar bra. Det kan tyckas självklart, men fler saker ska ha bestämda platser. Det underlättar för alla. Och gärna skriva med sprittusch på hyllorna. Eller klistra dit bilder, för barnens skull.
2) När jag hittar saker på fel ställe, som t ex hans mössa som han alltid letar efter, så lägger jag tillbaka dem på rätt ställe utan att bli irriterad. Han kan faktiskt inte hjälpa det. Det beror INTE på att han är lat eller struntar i min ordning. För vem vill leta efter sin mössa, varje gång man har bråttom hemifrån?
3) Utnyttja fenomenet "Out of sight - out of mind", dvs att mina killar inte tänker på saker som de inte ser. M a o kan jag kasta trasiga leksaker utan att fråga M och lillebror. Jag brukar mellanlagra dem i en sopsäck, som slängs om ingen frågar efter dem på ett tag. Och maken och jag har en överenskommelse. Jag får slänga hans gamla slitna kläder, när han inte ser. Han saknar dem inte, när de väl är borta. Men ser han mig kasta dem, så tycker han nästan alltid att det är synd."Kan vara bra att ha i garaget." Hur många uppsättningar kläder behöver han i garaget egentligen?

PS. Medan jag slutförde detta inlägg så har maken brynt köksknivarna.... :)