Inför vintern köpte jag en, i mitt tycke, jättesnygg varm blårandig vintermössa. Jag trodde han skulle älska den eftersom blått är hans favoritfärg, men icke! Han har hatat den hela tiden och fått för sig att den ser för avlång ut på huvudet. Jag begrep först inte riktigt vad han menade. Kanske är det för att det är lite plats kvar längst upp på den, när han har den på sig. Fast egentligen tror jag att det är för att den inte är exakt likadan som hans lite tunnare blå mössa. Eller så är det för att han nyligen fått för sig att han inte gillar randigt. Hur som helst så har varken vi eller skolpersonalen fått på honom den utan han har gått med två andra tunnare som räckt hittills.
Han får ofta för sig sådana här saker och jag bara kände att jag INTE tänkte köpa en till som han säkert heller inte skulle vara helt nöjd med. Nu i lördags fick jag nog, för då var det för kallt. Vi skulle gå till en loppmarknad mitt i snöyran. Jag hjälpte honom med påklädningen och tryckte på mössan på hans huvud utan att han märkte det. Så gick vi iväg och halvvägs i snöyran sa jag: "Jag tycker att du blev jättesnygg i den mössan." Han tog av den tittade på den och sa "Neeej, inte den mössan. Det är så fuuuul." Sen tog han på sig den igen, eftersom det var så kallt. "Det är väl bättre än ingen mössa alls!" sa jag.
I måndags när han skulle till skolan, tryckte jag den på hans huvud igen, och var mycket noga med att ingen av de två andra mössorna skulle ligga kvar i facket. Det gick vägen! Den hade varit på, på rasten för "Den är mycket bättre än ingen mössa alls!" som han själv hade sagt till fröken. Och nu har han bara den mössan på sig. Han har vant sig, igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar