Vi har sedan länge haft problem med att M inte vill gå och kissa eftersom det stör leken, och som han själv säger: "slösar på sekunderna". När han är kissnödig blir han extremt ylig, och vi måste tvinga in honom på toa. Och det är långt ifrån alltid som han märker att han är kissnödig och ledsen. Eftersom han har en tendens att försöka dricka sig mätt istället för att äta, händer det rätt ofta på en dag att han blir kissnödig. Med två andra barn under 3 år, är detta givetvis rätt jobbigt. Och han är tung - 23 kilo. Ibland måste jag bära in honom och det sliter på min kropp och mina onda axlar.
I somras så ville han inte gå på toa eftersom han var rädd för att spola ner ett av sina snören (som han viftar med). Det hände nämligen en gång i våras - han tappade ner ett snöre när han kissade innan vi skulle gå till dagis. Jag lovade att jag skulle ta upp det när jag kom hem efter att han lämnat honom och tvätta det, men glömde. Vad tror ni hände när han kom hem från dagis, gick in på samma toa, kissade och spolade? Jo, han såg sitt snöre spolas ner. Nöden är uppfinningarnas moder, så jag lurade i honom att jag kunde trolla och hämta det från toan där uppe. Jag visste nämligen att det låg ett exakt likadant snöre på ovanvåningen. Detta köpte han, men sen kom maken hem och påpekade att M kanske skulle försöka göra om trixet med något annat, så jag berättade sanningen och det blev ett stort trauma istället. Hela sommaren fick vi titta efter snören i toaletten eller säga att vi precis tittat där. Nu äntligen har han släppt det, men inte har det blivit bättre med toalettbesöken.
Men vi jobbar på en lösning, fastän vi i princip har testat det mesta. Det som funkar bäst är att säga: "Nu räknar jag till 10. När jag har sagt 10, så vill jag att din lille rumpa sitter på toalettringen." Å när jag kommer till 10, så sitter oftast den lille rumpan där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar