Tema missförstånd: "Jag tror inte på att sätta in människor i fack."

När jag nämner att mina närmsta familjemedlemmar har/hade diagnoser eller drag av diagnoser får jag ibland (det smått oförskämda) svaret: "Jag tror inte på att sätta in människor i fack." Som om jag pratade illa om min egen familj. För det första har/hade de alla många styrkor tack vare deras unika drag. Och sen skulle jag aldrig få för mig att blunda för någons svårigheter. Just för att det inte hjälper dem ett endaste dugg. Tvärt om så hjälper det dem om jag informerar omgivningen om deras funktionssätt och hur de ska bemöta dem och hur de ska tänka, för att tillvaron ska vara så smidig som den verkligen kan vara. I alla fall:

------------------------------------------
Missförstånd nr 1: "Det är fack."

Rätt många vuxna som får diagnos upplever själva att de äntligen får den karta över sitt eget funktionssätt (hur?, varför?) som de saknat hela sitt liv, och som underlättar för dem i vardagen (hur kan jag....? osv). Mitt tips: Fundera inte så mycket på hur du känner kring eventuella "fack". Fråga istället de som nyligen har fått en diagnos, eller de som står i kö för utredning, hur de känner inför detta. Och tänk efter själv hur det hade varit att veta hela livet att man är lite annorlunda, men inte varför. Och om man inte hade begripit att det fanns rätt många som en själv, ändå. Hade det inte varit skönt att få förklaringar? Att träffa likasinnade? Alla förstås med sina unika kartor. På tal om mentaliseringsövningar man kan göra för sig själv...... (Ni vet, att försöka sätta sig in i andra människors situation. Det är bland annat det som de sägs ha svårt för....)
------------------------------------------

------------------------------------------ 
Missförstånd nr 2: "De här människorna är så lika, att man kan sätta in dem i fack. Har en person ADHD eller Aspergers, så vet man EXAKT hur den personen är. Ett eller ett par ord räcker för att beskriva en människa." 

Vi som känner ett par stycken människor med diagnos(er) och/eller drag vet att de är minst lika olika sinsemellan som resten av oss, dvs vi som kallas neurotypiska (=som de flesta andra). Det får mig att undra vilket som är mest fack egentligen. Neurotypisk, eller autismspektrum?
------------------------------------------

------------------------------------------
 Missförstånd nr 3: "Om man inte sätter diagnos, så finns inga fack." 

Vi som känner några stycken med diagnos, vet att facken annars lätt blir "skitunge", "speciell", "lat", "han ska bara ha det på sitt sätt", "egoistisk". Just för att man inte förstår "varför", dvs vad beteendena beror på. Och så ser man inte att personen visst har mycket empati och bryr sig om andra osv, men att det bara tar sig lite annorlunda uttryck.
------------------------------------------

Nästa gång någon säger det där: "Jag tror inte på att sätta in människor i fack." så ska jag i alla fall överväga att svara:

"Nej, vi skiter i att sätta diagnoser på folk och därmed att hjälpa och förstå dem. Vi lämnar dem åt sitt eget öde istället. Så kan vi sitta här och tycka att vi är fina människor som inte sätter in andra människor i fack."