Tema missförstånd: Att gå och lägga sig

Det allra största missförståndet som nästan kostat oss äktenskapet är det här med att gå och lägga sig.

För mig ser det ut så här:
1. Jag gör mig iordning.
2. Kopplar av en liten stund med något att läsa som ger en bra känsla.
3. Jag lägger mig och somnar.

Så ser det ut för mig som oftast har lugn och ro i huvudet. I alla fall på kvällen när barnen somnat och lugnet lagt sig i huset.

Maken däremot har en helt annan process. Han säger att han upplever att han har många tankar i huvudet hela tiden, typ 6-10 stycken. Som han måste stänga ner en och en. Tankarna kan vara om vad som helst och finns under hans vakna tid. Så det är inget unikt för kvällen. Makens process ser ut så här:

1. Varva ned med en film. Försöka tänka enbart på filmen och stänga ner alla de andra tankarna en och en. Detta kan ta ett tag.
2. Göra sig iordning.
3. Lägga sig i sängen.
4. Forsätta se på filmen i sängen, tills han bara tänker på filmen och kan somna.

Ser ni skillnaden? Jo maken måste aktivt stänga ner alla de där tankarna, medan hos mig har det skett automatiskt innan jag lägger mig. Just för att jag blir trött. Maken kan alltså vara trött OCH ha tankar i huvudet som hindrar honom från att somna. Jo, jag kan förstå det. Det händer ju mig någon enstaka gång när jag är stressad. Då ligger jag också och skruvar på mig och måste stänga ner tankarna en och en. Återigen så kommer den högre stressen som han lever med, upp i mina tankar. Det är logiskt. För det måste vara stressande att allt man ser omkring sig väcker så många tankar hos en. (Maken tänker på hur saker är konstruerade, hur man kan göra istället, vad som finns bakom det han ser, osv.)

Jag är så glad att vi rett ut detta. Att jag äntligen förstår. Ja, jag har kanske varit lite trög, men för mig var det så svårt att förstå att man kan fungera  på något annat sätt än mitt. "Det är väl bara att gå och lägga sig?" Jag trodde han fastnade vid TVn för att han var lat. Varför gick han inte bara och la sig, så han kunde komma upp och hjälpa mig med barnen nästa morgon? Älskade han mig inte mer än så?

Nu förstår jag. Det var ju precis det han gjorde och försökte göra. Så kom jag där och klagade, för att inte säga skällde på honom, för att han aldrig gick och la sig. Och så *poff* var det för många tankar i huvudet på honom igen och det blev ännu svårare för honom att somna. Han fick börja om med nedvarvningen. Nu irriterad.

Inte konstigt att vi var inne i en ond cirkel.

Dessutom var det så klart ytterligare stressande för maken att känna att han måste göra sin process på tid. Annars väntade skäll och han måste börja om.

Numera är jag tyst och låter honom hållas. Och det funkar. Han kommer i säng tidigare.