Jag bor med tigrar!

Jag lyssnar just nu på föreläsningar om sköldkörteln. Mycket intressant!
http://thethyroidsessions.com/encore/

Jag köpte hela paketet ovan och lyssnar just nu på Dr Ritamarie:
http://www.drritamarie.com/

Hon förklarar bland annat vad stress gör med blodsockret och hur det påverkar oss. Och varför vi blir utbrända av för mycket stress. Kroppen reagerar på stress för att vi ska kunna springa iväg från t ex tigrar. Cortisolet gör att vi bränner proteiner till socker så vi snabbt får energi. (Okej, detta har man ju hört tidigare, men hon förklarar lite mer ingående vad som händer i kroppen, för den som är mer intresserad.)

Okej, vi har inte tigrar här i vårt land och frågan är om det egentligen går att springa ifrån en tiger. Vi människor borde vara rätt chanslösa mot dem. Men andra djur har vi lyckats springa ifrån genom tiderna. Det är i och för sig en bra liknelse med tigrar, så jag behåller dem som exempel.

När man blir stressad så tror kroppen att det är tigrar i närheten. Dvs när barnen skriker, så reagerar min kropp som att jag eller mitt barn var i fara.

Verkligheten: Lillasyster och lillebror slåss till och från hela dagarna. Ofta med tillhyggen, sparkar eller så river de varandra i ansiktet eller bits.
Min kropps reaktion: Hjälp, en tiger/varg håller på att ta dem!

Verkligheten: Lillasyster skriker: "Mamma, mamma, MAMMMA, MAAAAMMMMA!"
Min kropps reaktion: Hjälp, en tiger/varg är på väg att ta lillasyster!

Verkligheten: Lillebror gallskriker för att något går emot honom.
Min kropps reaktion: Hjälp, en tiger/varg är på väg att ta lillebror!

Verkligheten: M ylar för att han inte får som han vill.
Min kropps reaktion: Hjälp, en tiger/varg har skadat M och nu är vi andra i fara!

Nu är detta ingen exakt vetenskap. Jag vet ju inte hur min kropp reagerar egentligen. Förmodligen mycket mildare än om det verkligen skulle vara en tiger eller varg här inne. Men det är ett nyttigt tankeexperiment.

Om jag nu bor med tigrar, så är det inte så konstigt att jag inte orkar plocka leksaker, torka kladd, diska, dammsuga hela dagarna. Vissa dagar så utlöser tjat, skrik och bråk vartannat. Det går långa perioder utan en lugn stund. Så jag måste helt enkelt sätta mig ner med jämna mellanrum och skärma av vardagen för att få ner stresshormonerna. Annars kommer jag kollapsa.

När barnen leker tillsammans en stund eller bara springer på var sitt håll, så kan jag skärma av "faran" en liten stund. Jag håller lite koll på vad som händer. Men eftersom tigrarna sprungit iväg till horisonten för en liten stund, så måste jag passa på att hämta andan, så jag reder ut situationen nästa gång de kommer tillbaka.

Det påminner mig om Lotta Abrahamssons gröna tid och varför det är så oerhört viktigt att ta en paus mitt i kaoset. Även om jag aldrig får en grön dag, så behöver jag gröna minutrar och helst någon grön timme om dagen. Det är förmodligen bra att jag sitter här och bloggar, för det är sannerligen grönt tid för mig.