"Jag kommer bli ännu rakare nu om jag inte får snusa. Säga fler sanningar. Som t ex just nu bara måste jag får säga att jag tycker det är störigt när hamburgaren är mer stekt på ena sidan än den andra."
Jag tog ett djupt andetag och sa: "Tyvärr blir det lätt så när jag är
ensam med barnen och lagar mat. Vill du ha perfekta hamburgare, så får
du komma ner och hjälpa mig med alltihopa."
Han svarade: "Ja, jag förstår allt det där. Det är lugnt. Jag bara måste få SÄGA det."
Ja, det kan han väl få, antar jag. Om han bara vill ventilera det. Det är liksom bara information, inte klagomål. Jag tar inte åt mig. Faktiskt. Jag hade ju gjort mitt bästa och det fanns en anledning att hamburgarna blev så där. (Barnen slogs.)
Det är en indelning jag själv börjat använda, eftersom han misstolkar mig så mycket. Jag säger: "Detta är bara information, inte klagomål."
Och det funkar faktiskt. Jag har dessutom börjat säga rent ut varje gång jag blir sur på honom. Plus varför och vad han kan göra för att jag ska sluta vara sur på honom. Det funkar kanon. Han lyssnar och lyckas oftast få mig på gott humör igen. Och han slipper tro att jag är sur, när jag t ex bara är trött. Har jag inte sagt att jag är sur, så är jag det inte heller. Vi är båda gladare, sen vi började med detta. Han slipper vara orolig för att jag skulle vara sur av någon outgrundlig anledning. Och jag slipper höra "tusen" gånger att jag skulle vara sur, när jag inte är det. (Till slut så blir man ju sur då. Och han tror automatiskt att han hade rätt hela tiden. En ond cirkel med andra ord.)
Han har inte riktigt börjat göra så mot mig tillbaka, men jag brukar andra sidan fråga honom rätt ut: "Är du sur på mig?" Och sen tror jag på svaret, för han ljuger sällan om den saken. Oftast är svaret nej. Det är med andra ord rätt enkelt.
Han svarade: "Ja, jag förstår allt det där. Det är lugnt. Jag bara måste få SÄGA det."
Ja, det kan han väl få, antar jag. Om han bara vill ventilera det. Det är liksom bara information, inte klagomål. Jag tar inte åt mig. Faktiskt. Jag hade ju gjort mitt bästa och det fanns en anledning att hamburgarna blev så där. (Barnen slogs.)
Det är en indelning jag själv börjat använda, eftersom han misstolkar mig så mycket. Jag säger: "Detta är bara information, inte klagomål."
Och det funkar faktiskt. Jag har dessutom börjat säga rent ut varje gång jag blir sur på honom. Plus varför och vad han kan göra för att jag ska sluta vara sur på honom. Det funkar kanon. Han lyssnar och lyckas oftast få mig på gott humör igen. Och han slipper tro att jag är sur, när jag t ex bara är trött. Har jag inte sagt att jag är sur, så är jag det inte heller. Vi är båda gladare, sen vi började med detta. Han slipper vara orolig för att jag skulle vara sur av någon outgrundlig anledning. Och jag slipper höra "tusen" gånger att jag skulle vara sur, när jag inte är det. (Till slut så blir man ju sur då. Och han tror automatiskt att han hade rätt hela tiden. En ond cirkel med andra ord.)
Han har inte riktigt börjat göra så mot mig tillbaka, men jag brukar andra sidan fråga honom rätt ut: "Är du sur på mig?" Och sen tror jag på svaret, för han ljuger sällan om den saken. Oftast är svaret nej. Det är med andra ord rätt enkelt.
Haha, log igenkännande under hela läsningen. :)
SvaraRaderaDin man är som jag.
Jag brukar rätt ofta komma med information som låter som klagomål men inte är det. Måste prova att börja använda eran inledande fras: "Detta är bara information, inte klagomål." För det är verkligen så. Ibland bara måste man få säga att man stör sig på att tallrikarna står fel i diskmaskinen eller att det är blött på golvet.
Sedan så misstolkar jag väldigt ofta min man för att vara sur. Brukar fråga 100 gånger och till slut blir han ju sur av att jag frågar. ;) Problemet är att jag inte alltid tror på hans svar när han säger nej... Detta är verkligen ett problem hos oss, så måste erkänna att jag är lite glad att jag inte är ensam om det. :)
Hehehe, visst är det skönt att höra samma sak från fler. Läkande för själen! Tack för att du skrev det. :)
RaderaMärker du av stora matproblem hos dina söner?
SvaraRaderaNej inte direkt längre, nu när vi lagt om kosten så de inte längre får ont i magen. M äter fantastiskt bra faktiskt. Det tar lite tid, förstås, men han äter det mesta. Lillebror är lite selektiv, men där har vi anpassat oss och ger honom sån mat som han tycker om. (Dock alltid glutenfri, mjölkfri och sockerfri.) Det underlättar för oss alla, och lillebror växer som han ska. Problemet är snarare att få dem att sitta still och orka äta upp, än att de inte tycker om maten.
RaderaVarför undrade du? Jag har många inlägg i bloggen om kosten, om du vill läsa. :)
Radera