Lillebror har på kort tid blivit väldigt förtjust i att bygga beyblades av plus-plus. För er som inte vet vad beyblades är, så kan jag berätta att det är snurrur. Man ska tydligen krocka med dem. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt det roliga med dem. Kanske är det att bygga dem? (M älskar saker som snurrar, men den sidan har vi inte tidigare sett hos lillebror.)
Lillebror har i alla fall blivit väldigt flink i fingrarna genom att bygga beyblades. Och även med att snurra dem blixtsnabbt. Han sätter igång dem med båda händerna samtidigt. Jag vågar nog påstå att han inte längre har några finmotorikproblem. Det är inte heller något fel på koncentrationen. Eller kreativiteten. Han har även lärt M och lillasyster att bygga beyblades, så nu bygger de tillsammans och har trevligt. Social träning med andra ord.
Jag har naturligtvis haft tillfälle att beskriva hans alster i detalj, istället för att bara slentrianmässigt säga att det är fint (se föregående inlägg). Han är ju väldigt lik maken på den punkten. Det är viktigt för dem att få berätta om sina intressen och att man lyssnar och ger lite input. En rätt liten insats som betyder oerhört mycket för dem. Så jag kommenterade vilka färger beybladesen har, vilka som är enfärgade, tvåfärgade och vilka som var likadana, eller nästa likadana. "Tvillingar", "trillingar" och "syskon" kallar vi dem. Jag tror vi får fortsätta med detta imorgon. Kanske designar jag någon själv? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar