Varje morgon så försöker jag mysa en liten stund med varje barn. Om de vill, och så länge de vill. Om tiden tillåter. Jag brukar hålla om dem, klappa och pussa dem och berätta hur fina de är, hur mycket jag älskar dem, och hur glad jag är att de finns hos mig. Osv. Det är väldigt uppskattat även hos sönerna, fastän de är aspergare. De gillar beröring båda två. Kanske inte av alla människor precis, men ungefär som ett "vanligt" barn.
I morse så hade jag gått upp ur sängen tillsammans med lillasyster när lillebror vaknade. Han ropade efter mig, eftersom han ville mysa lite. Jag gick dit och vi myste en stund. Så ställde han sig upp och sa att han hade myst färdigt. Men helt plötsligt så hejdade han sig mitt i rörelsen och sa:
"Ojdå, jag tänkte lite fel. Jag hade inte myst färdigt."
Så kom han tillbaka till mig och vi myste en stund till.
M brukar vara snabb ur sängen och den som är minst myssugen på morgonen. Varje kväll så frågar han dock: "Hinner vi mysa en liten stund?" Då vill han att jag ska hålla om honom en stund i sängen innan han somnar. Och det gör jag så gärna.
Maken i sin tur vill helst bli väckt med en kram. Han gillar också beröring.
Men visst är det så att många som har autism upplever beröring annorlunda. Och att många har svårt för det. Men inte alla.
För några dagar sedan pratade jag med en mamma som funderar på om hennes barn möjligtvis har autism. För mig så är det väldigt tydligt att barnet har många autismdrag och jag har rekommenderat henne att utreda barnet. (För som de flesta av oss vet, så utvecklas barn med autism bäst om de får tidig hjälp.)
Hon sa:
"Jag läste en bok om Aspergers och där står det att de inte gillar beröring. Men det gillar 'han/hon'."
Jag vet inte om hon trodde mig när jag förklarade att boken var lite väl generaliserande, och att det inte stämmer på alla inklusive "mina" aspergare. Det är väldigt olyckligt om denna fördom hos författaren gör att hon väntar med att söka hjälp för sitt barn.
Visst, det är ju så olika... ;) Och även med OLIKA beröring - vissa sorter kan man ju ha vant sig vid... Fortsätt du som du gör, låt dem berätta vad de gillar och vill! :)
SvaraRaderaMin son 11 år har add o lätt asperger o är i otroligt vehov av närhet o kärlek... av familjen vill säga... så visst är även aspergare ickså olika precis som alla individer... som du skriver det finns inte att alla är precis likadana...
SvaraRaderaJag tror mig ha Asperger/högfungerande autism.
SvaraRaderaJag gillar närhet :)
Men jag klarar inte av närhet när jag är väldigt stressad. Möjligen om jag själv bestämt att jag behöver en kram.
Att min make kommer och vill hålla om mig när jag står i köket med fläkten igång och barnen stojar i vardagsrummet, det är rent plågsamt. Det blir overload!
Det är nog inte ovanligt inom spektrat, att inte tåla närhet så bra i situationer som för en NT verkar vanlig vardag.
Men sinnesintrycken krigar i hjärnan och vem klarar av att kramas mitt i krigskaoset?
Gillar närhet från min man, men inte alltid. Liksom anonym skriver i kommentaren ovan så har jag extra svårt med närhet i stressade situationer. Vill verkligen inte bli kramad jag lagar mat eller gör något annat som kräver stor koncentration eller är stressande.
SvaraRaderaTycker inte om beröring/närhet från övriga personer. Tycker t.ex. att det är jobbigt när man ska krama sina vänner/släktingar när man träffas. Vet aldrig om det förväntas att jag ska krama dem eller inte. Och när man väl kramas, hur länge ska man då kramas? Hur hårt?