Translate

söndag 22 september 2013

"Men det kan han ju inte hjälpa"

Idag var lillebror och jag på ett födelsedagskalas som hölls i ett lekland i staden där vi bor. De bjöd på korv med bröd, dricka och glass.

När lillebror såg att alla barnen hade fått blåbärs-MER, höll han på att få ett sammanbrott/utbrott. Han hatar nämligen blåbärs-MER men älskar övriga smaker. Jag tog servitrisen åt sidan och förklarade saken. Att lillebror har autism (Asperger) och ADHD, och inte hanterar en sån här situation särskilt väl. Att ett sammanbrott/utbrott var att vänta om de inte kunde vara flexibla nog att byta.

 "Ja, men det kan han ju inte hjälpa." sa hon som att det var världens självklaraste sak och gav honom en päron-MER istället.

Tänk om man kunde bli bemött så där överallt. Istället för att få höra att "det ska vara lika" eller att ens barn "måste lära sig". Servitrisen insåg att lillebror redan gjorde sitt bästa. Och förmodligen att det redan "inte var lika".

Jag tycker egentligen inte att man ska behöva förklara sånt här med diagnoser. Det ska räcka att man som förälder ber om ett byte för att undvika ett sammanbrott/utbrott. Det kan ju hända att barn utan diagnoser fungerar likadant. Alla föräldrar är ju experter på sina egna barn. Vi vuxna ska lita på varandra där.

Men stort "plus i kanten" till den här servitrisen! :)

7 kommentarer:

  1. Är helt säker på att du fått byta festis utan att dra upp diagnos-kortet. Som du säger, alla barn kan ju tycka om olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det fick jag inte. Jag frågade nämligen först utan att nämna diagnoserna, och fick nej. De brukade inte byta, eftersom alla barn då ville byta och det blev för rörigt. Hon hade alltså instruktion på att säga nej. Sen kan man ju tycka vad man vill om det.

      Radera
  2. Tänk att en så liten sak kan rädda hela dagen! Det borde finnas flera människor som den servitrisen.

    SvaraRadera
  3. Jaha, ja de lät ju jättekonstigt. Känns som självklart att man skall få byta till något man tycker om. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller verkligen med dig! Jag tror att det var för att festlokalen låg några steg bort från köket. Men de kunde ju låtit alla barn välja. Det hade inte skadat. De har ju kalasen för barnens skull, så det är lite märkligt "tänk". Jag skrev till dem och tackade i alla fall, så de tillåter det till fler barn i framtiden. Du vet: Positiv förstärkning. ;)

      Radera
  4. Det här var ett inspirerande inlägg! Det fick mig igår att ringa fritids och fråga varför min son inte kan få ha sina älskade fotbollsbilder på fritids. De kom då med "då måste alla"-argumentet och jag kontrade med hans särskilda behov. Det blev som jag ville. Heja oss som kämpar! Synd att man hela tiden måste göra det.

    /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra Hanna! Men visst är det trist att man måste kämpa så mycket med omgivningen. Stå på dig bara! ;)

      Radera