Translate

tisdag 17 september 2013

Detta kommer jag säga till klasskamraterna imorgon

Nedan får ni mina stödanteckningar inför mitt och Ms samtal med klasskamrater och kamrater i parallellklassen. Ge mig väldigt gärna återkoppling! Är det något av nedanstående som är direkt olämpligt att säga till 3:e-klassare (9 år) och som kan ge M problem i framtiden? Jag är ju ingen pedagog..... (Jag nämner det här med att det INTE är någon sjukdom, eftersom frågan har kommit upp. Annars hade jag inte nämnt ordet sjukdom alls faktiskt.)

Tanken är att M ska vara med under information, men att det är jag som berättar det mesta. Han är med för att svara på frågor, och så han får höra mig berätta om sina diagnoser på ett (förhoppningsvis) positivt sätt. Så han själv får lite träning i hur man berättar.

M har fler svårigheter, men som inte märks så mycket längre eller inte alls, eftersom han övat. T ex motoriken. Numera kan kan klättra, gå på toa själv, och vara med på det mesta på skolgymnastiken. Så det nämner jag inte. Finns ingen mening med det.

-------------------------------------------------------------
Informera om att vi tar frågorna efteråt, eftersom vi har ont om tid.


Högfungerande autism/ Aspergers 

· Annat sätt att tänka. Inte sämre, inte bättre, utan han tänker bara på ett annorlunda sätt ibland.

· M är normalbegåvad vilket betyder att han har ”fiffig autism” och är lika smart som er andra här, totalt sett.

· Ingen sjukdom. Inte sjuk för att man tänker lite annorlunda. M kommer alltid funka så här. Och det vill vi! Han är bra precis sån som han är.

· Det är bra att vi människor är olika och kan olika saker. Tänk vad tråkigt om alla såg exakt likadana ut, var bra på exakt samma saker och gillade exakt samma saker. Och det är kul att vi är olika så vi lär oss nya saker av varandra. Det är bra att vuxna vill jobba med olika saker. Alla behövs. Annars kanske ingen hade velat tömma våra sopor, släcka eldsvådor eller jobba i affär.

· Det finns många vuxna och barn med Aspergers runt om i Sverige och i hela världen.

· Vi andra kallas för neurotypiska. Just för att det finns flest av oss. Neuro-har med hjärnan att göra, typisk – betyder vanligast. Men vi är alla olika. Ingen aspergare är den andre lik. Ingen neurotypisk är den andra lik. Tänk så kul egentligen!

· M har lätt och svårt för lite andra saker än andra barn. Det är därför som I (resursen) hjälper honom. Det är för svårt för J (klassläraren) att lära ut saker så de passar er andra och M på samma gång. Just för att M ibland tänker lite annorlunda.



Det som M har lite lättare för – fråga barnen om de vet vad M är bra på (så M får höra klasskamraterna nämna hans styrkor )

· Matematik

· Bra på att lära sig saker genom att bara lyssna. Behöver inte alltid se bilder.

· Bra minne för detaljer

· Bra minne för sånt som hände för länge sen



Det som är lite svårare för M och som han behöver hjälp med

· Att förstå andra barn. Ibland behöver ni hjälpa honom genom att berätta hur ni känner er och förklara lite mer vad ni menar.

· M tycker om att prata med er. Men ibland vet inte M vad ni tycker om att prata om. Hjälp gärna M genom att börja prata om något som ni gillar.

· Solen känns extra stark för M. Det känns för honom, som det känns för er en varm sommardag när solen bara lyser och lyser i era ögon. Det är därför han oftast vill ha keps och solglasögon ute.


· Ibland känns ljud extra starka för M. Speciellt om de kommer plötsligt. Har ni någon gång hört ett riktigt högt ljud, som varit jobbigt? Så har M det ofta med vanliga ljud. De förstärks. När M har på sig sina hörselkåpor, så känns ljuden bra igen.

· M ser och hör allt som händer på en gång, och har svårt att tänka på annat samtidigt. När han sitter i klassrummet, så lägger han märke till vad ni andra gör extra mycket. Han har svårt att strunta i om någon pratar eller låter. Därför får han ofta gå ut till ett annat rum och jobba. Då kan han tänka på sina uppgifter igen.

· M har en obehaglig känsla i sina händer. Han säger att det sparkar och drar i långfingrarna. Det är jobbigt för honom hela tiden. Känn själva hur det känns om någon drar i ett långfinger hela tiden. (Barnen känner efter.) Känns det störigt? När M viftar med saker försvinner denna känsla. Det är därför M ibland behöver vifta lite på rasterna.

· Den obehagliga känslan i händerna gör det lite svårare för M att skriva. Det är därför han har penngrepp och får skriva på en dator. Då blir det lättare igen.

· M har ibland svårt att komma ihåg tiden. När M har sin timstock (visa den!), har han lättare att komma ihåg tiden.



ADHD

· Det är lite jobbigare för M än er andra att sitta still. Det blir lättare när han får gå till ett annat rum.

· M har så mycket att tänka på, eftersom han ser och hör det mesta som ni andra gör. Det gör att M har lättare att glömma vad han själv ska göra i skolan. Det är därför han ibland behöver extra påminnelser.

· M tycker mycket om att prata. Och ibland så glömmer han att han ska vara tyst. Om M har ett tuggummi i munnen är det lättare för honom att vara tyst.


KOST
M mår bättre av att äta glutenfritt och mjölkfritt. Det är därför han får egen mat i matsalen.

Har någon FRÅGOR?
Om ni undrar något, någon annan gång, kan ni antingen fråga M direkt eller era lärare. Era föräldrar kommer få kontaktuppgifter till mig och min man så de kan fråga oss med.



Tack för att ni lyssnat. Tack för att ni är så snälla och fina barn allihopa.

19 kommentarer:

  1. Jättebra! En liten kommentar bara - i början när du inleder med att det inte är en sjukdom, så skriver du in nästa mening att det inte går att bli frisk. Kanske skall du ändra till något som "det går heller inte att ändra sättet att tänka på" eller liknande.
    Lycka till!
    Vivian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte precis skriva samma sak, det där med att det inte går att bli frisk får det hela att låta som en sjukdom trots att det ju inte är det.
      Annars var det superbra! :)

      Radera
    2. Jättebra synpunkt! Tack! Det har jag ändrat, ja eller tagit bort. Ni har helt rätt. Och meningen behövs inte.

      Radera
  2. Väldigt bra skrivet!
    Och det du skriver om jobbigt i händerna, tror du inte att det kan vara kvarvarande knipreflex? Min son kan inte heller hantera en penna och känner obehag när vi ska träna bort reflexen. Harald Blomberg (och andra) jobbar med rytmisk rörelseterapi som ska hjälpa. Vi håller på som bäst här hemma och han gillar det verkligen (förutom i händerna då...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är PRECIS vad jag tror. Vi gör lite övningar. Isometriskt tryck i handflatan, tillsammans med flera av Haralds andra övningar. Bland annat vicka på rumpan som han precis lärt sig! Och stå på tå. Vad gör ni för övningar med händerna? Jag tänker att du och jag borde höras en del om detta.... Övningar, framsteg osv. Jag har gärna kontakt. Viftandet är Ms största svårighet.

      På torsdag ska jag ta honom till en barnläkare och be om tester för vitamin- och mineralbrister för att utreda om det kan vara "restless arms". För att utesluta det. Konstigt att det inte tittat på mitt barn medicinskt och bara "skyller på" autismen..... Man vet aldrig. Jag tänker "kriga på alla fronter" med just detta viftande som håller på att göra honom galen. Ja, eller inte viftandet, utan det han känner i handen och som han får bort när han viftar.

      Radera
    2. Visst kan vi höras : ) De övningar vi gör nu, med händerna, är att trycka i handflatan, knyta handen, hålla emot när han öppnar upp handen. Denna övning klarar han inte av då det känns för obehagligt.

      Han ska också lägga handflatorna mot golvet och gunga med kroppen, liggande, för att få tryck mot handflatorna. Går också att åka på en skateboard t ex liggandes på mage och ta i med handflatorna.

      Kriga på!

      Har du träffat Harald? Jag har hjälp av en kunnig här i Växjö. Perfekt!

      Radera
    3. Intressant! M hatar den övningen han med. Den och den när man trycker i mitten av handflatan och han sträcker ut fingrarna.

      Tack för tipset med skateboard! Tågungningen vill han inte alls. Vi jobbar just nu med att han ska lära sig stå på tå och hålla balansen.

      Nej, jag har inte träffat Harald, men borde nog ta M till en tjej i Malmö som jag sett finns.

      Vi bara måste hålla kontakten om detta och framför allt berätta om framsteg. Så viktigt för dem. Tack för att du berättar. :)

      Radera
  3. Det är bra allt det du skrivet, men kanske lite väl mycket information. Vet inte om 9 åringar orkar ta in så mycket på en gång, men det märker du nog isf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har funderat lite på det jag också faktiskt. För två år sedan klarade de det, men då var det en mindre grupp. Och de var nyfikna på att veta mer om M, dvs väldigt motiverade. Får helt enkelt se imorgon. :)

      Radera
  4. Jag gillar framför allt sista delen med de praktiska, konkreta exemplen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja jag kom på det efter att han läste en kurs om sociala berättelser. Det är bra att avsluta med en lösning, som då också ger barnen intrycket att vi vuxna har koll på detta. De behöver inte lösa det åt M.

      Radera
  5. Hej :)

    Bra saker du tar upp. Jag har inte läst kommentarerna ovan så jag vet inte om jag upprepar vad ngn annan skriver nu.

    Tips:

    Avsluta med var M är bra på så det är det sista M hör (och hans klasskamrater).

    Ta upp fler saker som han är bra på än saker som han behöver hjälp med. Är han bra på ngt särskilt dataspel, någon lek, bra kompis, sin timstock, har han ngt specialintresse... Vad som helst men så att han blir bättre än alla saker som han behöver stöd i.

    Kärlek - Du är en bra mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Tack för input som jag hann se innan samtalet, men inte svarade på. Vi pratade om styrkor både före och efteråt, eftersom barnen var så inne på det. Det blev kanon! Ms självförtroende fick sig en rejäl dos med bra kommentarer. (Se senaste inlägget.)

      Du har helt rätt om antalet och jag la till några saker, som att spela datorspel. Sen kom barnen på det här med rymden.

      Tack! Kram

      Radera
  6. Så bra du skrivit (som vanligt)! Hade någon synpunkt som jag såg att andra läsare fångat upp :-)

    Jag önskar att fler gjorde som ni, berättade för oss som inte är insatta i barnets situation och upplevelser. Tänk om något ställt sig upp på föräldramötet och berättat som du gjort ovan. För det handlar ju just om att vi alla är olika och kan komplettera varandra i en grupp :-)
    Lycka till med ert möte, det kommer att gå jättebra är jag säker på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, det gick jättebra. Se dagens inlägg. Det är bättre att förekomma barnen och berätta sanningen, än att låta dem hitta på felaktiga förklaringar som kanske sårar.

      Tack för att du läste kritiskt. :) Toppen att så många läste och kom med synpunkter.

      Radera
  7. Hej kära svägerska.
    Vill bara berömma dig än en gång i detta och passa på att fråga om jag får kopiera upp vissa av dina kommentarer/förklaringar till klasskamraterna för att använda som goda exempel till de föräldrar jag möter i jobbet? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Kul att du hinner titta in här mellan varven. :) Och orkar. ;)

      Du får naturligtvis använda precis vad du vill här i bloggen. Den är ju dessutom offentlig, så vem som helst får göra det och sprida mina tips.

      Säg till om du behöver tips med nåt annat. Du vet var jag finns. Dig hjälper jag med vad som helst. :) Som brorsan skrev till mig, så är du född till detta jobb. Jag stöttar dig gärna med det jag kan. :)
      Kram

      Radera