- Lillebror hatar att åka bil och vill veva ner rutan, spotta och ibland gå ur bilen mitt under färden. Det är för att han tycker att alla bilar luktar illa och att det sätter sig i hans saliv. Han är nog lite åksjuk också. Jättefarligt, båda för honom och för att man faktiskt kan köra och krocka när han håller på så där.
- Lillebror hatar plutten, främst hans ljud. Det är alltid jobbigt när lillebror låter. Och är man missnöjd i bilen så mår genast lillebror sämre och beteenden i föregående punkt triggas lättare. Som väl var dock plutten tyst under bilresan.
- Lillebror och lillasyster bråkar konstant. Lillebror retas och så börjar lillasyster riva efter lillebror, som sen försöker slå tillbaka. Så håller de på hemma och även i bilen. Farligt det med.
- M är nästan lite väl försiktig. Han är tyst och snäll, men det blir problem när alla andra vill gå över gatan men han tvekar. Det är svårt för mig att hålla alla under uppsikt.
- Plutten är bara två år och vill springa omkring och dra i allt och klättra upp på allt som man kan klättra upp på. (Okej, inte bord, men stolar.)
Det var lite kaosartat speciellt som plutten inte hade sovit den dagen och dessutom ville amma på polisstationen när vi skulle ta kort. När han inte ville klättra upp på en pall för att titta på bilar eller springa iväg då..... Lillebror var som vanligt otålig och ville åka hem. Han fick vara först och sen fick han gå ut till stora väntrummet. M behövde nog 20 försök innan han var nöjd med sin namnteckning. Det är tur att lillasyster är så duktig och kan hjälpa till korta stunder med plutten.
Att jag sen inte blev så bra på passkortet och att plutten hade en äppelbit i munnen på sitt kort spelade mindre roll. De två administratörerna som hjälpte till när pluttens kort skulle tas undrade om jag ändå inte ville ta om. "Nej tack, det blir bra!" sa jag och såg framför mig hur han skulle börja konstra på nästa försök, och nästa, samtidigt som lillebrors irritation växte. "Är ni inte klarar snart?" Så det fick bli det första kortet. Man får se charmen i det. Passet ska inte ramas in heller för den delen.
Hur jag höll dem glada? Jag skämtade så mycket som möjligt. Tramsade för att hålla humöret uppe. Det behövs efter en lång skoldag. Och jag sa åt dem att de fick bete sig när de var hos polisen. Vet dock ej om det hjälpte så mycket..... 😏 När det var dags att åka hem igen var lillebror på bristningsgränsen. Han ville putta mig, som bar på plutten, i ryggen för att jag skulle kunna gå snabbare så han kom hem snabbare. Och då är jag ändå lång och stark och gick snabbt ändå. Det räcker inte för en hyperaktiv hjärna.
Varför vi skaffade pass? Inte ska vi resa i dessa tider men de tre äldsta har precis fått bankkort och måste kunna legitimera sig, om inte annat om de beställer saker på internet. Lika bra att skaffa pass istället för ID-kort. Mitt eget pass hade gått ut och plutten kom med på köpet. Inte vill vi behöva skaffa pass bara till honom om vi får för oss att åka utomlands. Inte för att jag tror det, men det känns rätt att alla har pass.
För ett halvår sen skulle jag aldrig sätta mig i den situationen att jag åkte iväg med alla själv. Detta var faktiskt första gången och jag sa åt dem att de behövde göra det för att kunna använda sina pengar. En liten halvlögn som motiverade lillebror att komma med. Han vill köpa Nintendo Switch.
Det känns bra att jag klarade det och har utökat min comfort zone. Det underlättar. Nu har vi äntligen två bilar och maken jobbar heltid, så det är bra att jag kan göra korta ärenden med alla barnen själv om det behövs.
Bra gjort. Hejja dig :-)
SvaraRadera