M läser sista terminen nu i nian. Snart är det dags för gymnasiet och därför har jag faktiskt bett om att M ska få fler läxor, så vi vänjer oss vid den saken. Annars kommer det blir en chock att börja gymnasiet. Han vill läsa natur eller teknisk linje dessutom. Jag är inställd på att vi kommer få hjälpa M mycket hemma med läxorna. Jag har gått naturvetenskaplig linje och maken teknisk linje och därtill utbildat oss på universitet inom naturvetenskap och teknik så det ska nog gå bra. Vi vet också vad som krävs för att man ska klara dessa gymnasieutbildningar med betyg att söka vidare på. Det kommer bli tufft men vi kommer hjälpa honom.
M är dock inte riktigt med på noterna. Han tror att det är fusk om han tar hjälp av oss. Idag satt han med en hemskt jobbig text på tyska. Den tog jättelång tid, så jag fick avbryta och titta vad som pågick. Han satt och försökte googla jättesvåra tyska ord i translate. Det är också svårt när man har problem med korttidsminnet att hålla många översatta ord i huvudet för att översätta hela meningen. Och därtill byta ordföljden som det är på tyska. Inte konstigt att det kändes som att uppgiften tog honom oändlig tid.
Så vi började titta på texten tillsammans och då gick det bra. Jag läste högt för honom och så översatte vi tillsammans. Texten var något att bita i även för mig som läst tyska på gymnasiet också.
Jag förklarade för honom att det enda som spelar någon roll imorgon, när de ska få frågor på texten att jobba med, är hur pass bra han kan texten, inte hur han har lärt sig den. Och att det inte är mer fusk att fråga en förälder än att fråga google. Det kunde han hålla med om.
Och jag har också förklarat för honom att det (tyvärr) är så att akademikerungar brukar ha det lättare att klara sig i skolan just för att de kan få hjälp av sina föräldrar. Det är lite som att ha en extralärare hemma. Säger du nej till att få hjälp av en extralärare?
När jag la fram det så så hörde han hur dumt det lät att inte ta emot hjälpen.
Jag är själv diagnos barn, har ADHD och sen hade jag borderline personlighetsstörning förut. Självklart är det svårt i skolan fören och man måste jobba 10 gånger mer än alla andra, pluggar nu till psykolog på universitetet i Madrid och vem hade någonsin kunnat tro det? Skulle säga att det är bra att prata med lärarna om svårigheterna, hitta vägar till hur man ska nå sitt mål. T.ex. Jag har extra så kallade tutorials om jag känner att jag behöver det alltså extra privat lektioner med lärarna, använder ljudböcker istället för vanliga böcker ibland, försöker ta pauser så det inte blir för intensivt, har längre tid på proven än de andra så jag kan läsa frågorna om och om igen så jag inte slarvar bort mig själv i de. Finns mycket hjälp och knep man kan ta till :D
SvaraRaderaFint att läsa om stödet ni ger hemma och att du kunde förklara på ett så pedagogiskt sätt att det inte var fusk att ta hjälp. Är själv mamma till en son med aspergers/adhd och är också studievägledare till yrket så jag har sett på mina elever vilken skillnad det är för dem att ha bra stöttning hemma med skolarbetet. Ha det fint:)!
SvaraRadera