Idag presenterade sig en specialpedagog, när jag hämtade på dagis. Hon var där för att stötta personalen. Eftersom jag anser att varje människa har bra och intressanta saker att berätta, bara man är beredd att stanna upp och lyssna, så gjorde jag just det. Först pratade vi lite om dagis och hennes roll, barn i allmänhet och därefter började vi prata om mina barn och kom in på det här att lillebror bits. Jag frågade om det finns något man kan göra åt det. Jag bara kunde ju inte missa tillfället att fråga en specialpedagog med många års erfarenhet. Och hon hade själv haft ett bitbarn visade det sig.
Jag trodde först att hon fattat min fråga fel, när hon svarade: "Ja, jag vet inte många vuxna som bits." Sen förstod jag att det var jag som missuppfattat det hela. Hon menade att det går över av sig självt. Hon sa också att man inte förstår vad det handlar om, om man själv inte haft ett bitbarn. Och hon bekräftade det vi redan vet: Att man inte aktivt kan få bort det, utan att man bara får invänta barnets mognad och vara som en hök under tiden och försöka hinna ta bort det innan det bits. Hon tycker att man alltid måste vara med ett sådant barn och hon brukar säga att man ska tänka att barnet har "eld under naglarna". Inte lämnar man ett sådant barn obevakat... Hm, jag sa till henne att pedagogerna på lillebrors avdelning nog inte tänker så och att hon gärna fick prata med dem om det. Jag har ju länge sagt till dem att jag tycker de ska söka resurs för att hålla koll på honom, men de säger att de klarar det, eftersom det inte händer varje dag. Och bara när han blir trängd eller någon tar något från honom. Det är ju sant i och för sig.
Ja låt bitbarnet fortsätta bita andra barn så att det lär sig i tidigt statium att kränkning är ok. För Guds skull sök absolut inte hjälp utan fortsätt skapa skräck på andra barn
SvaraRaderaJag tror att han visste att det inte var ok (vi hade ju sagt det typ 1000 ggr), men att han fortsatte för att det var det enda han kunde ta till. Det redde faktiskt upp sig, kort efter det här inlägget. Föreståndaren beordrade dem att konstant vara med lillebror, efter att han bitit en pedagogs barn illa och hon tog ett snack med föreståndaren. Bra gjort! (Jag tackade henne efteråt.) Lite tråkigt bara att det behövde hända, för jag hade sagt att personalen behövde ha full koll på honom i 1,5 år innan det började hända på dagis. Jag visste ju hur det var hemma......
RaderaDet som fick lillebror att sluta, var att vi vuxna var med och stöttade honom i hans konflikter. Satte ord på hans känslor. Och förklarade hur de andra barnen (syskonen) tänkte.
Trotsålder har nog alla hört talas om, men hur många vet att trotssyndrom finns? Min son har trotssyndrom och jag har jobbat med att ignorera felbeteendet och uppmuntrat rätt beteende. Många glömmer att uppmuntra det som blir rätt!! uppmuntran ska ske flera gånger om dagen genom att man uppmärksammar barnet och ger beröm helt utan att barnet förväntar det. Min son bet ofta och jag sa att man får inte bita i folk...men du kan bita i en bit-ring ...Jag köpte en bebis-bit-ring som jag stoppade i munnen varje gång han bet och det blev bra, för bitandet kunde han inte själv stoppa då det var ett slags tvångsbeteende Då får man ge barnen helt andra alternativ till det dåliga alternativet. Att bara försöka stoppa det är omöjligt och kan ge mer fixering vid det istället.
SvaraRaderaMånga kloka ord! Tack för det! :)
RaderaLillebror har nästan helt slutat bitas och när han gör det numera, så går det så fort att vi inte hinner fram med något alternativ. Vi får vara med och ta undan det andra barnet innan det händer.