Elevens val i årskurs 4

Vi fick hem en blankett från skolan om att alla elever ska göra ett val av aktivitet för extratid i årskurs 4.

Man kan antingen välja
* fotboll,
* musik,
* textilslöjd,
* träslöjd

eller förstärkning/fördjupning inom
* matte,
* svenska,
* engelska.

Förstärkning innebär att man tränar på något som man behöver extra hjälp med. Fördjupning innebär att man går vidare med något som man är särskilt intresserad av.

"Äntligen!" tänkte jag, som länge velat att han ska få mer utmaningar i matten. M har extrastöd med läsning och skrivning, och resurs på heltid. Det blir nog inte så mycket ork och tid över till sånt som han är bra på, vilket ju måste kännas rätt trist för honom. Han är duktig i matte och engelska. Jag försöker lära honom lite extra i den mån jag hinner. Ja, ni som läser bloggen vet nog att den tiden oftast är rätt begränsad. Så det blir mest "on the fly".

Men naturligtvis så är det han som ska välja själv. Inte jag. Han måste ju vara nöjd med sitt val och tycka att det är kul att gå dit.

Det är mycket att hålla reda på när han ska välja. Många saker att välja mellan + lika ord (förstärkning/fördjupning). Många olika alternativ att fundera på och känna efter kring. Jag tror inte att M reder ut det helt själv, så jag hjälpte honom göra en enkel plus-minus-lista för alla alternativ. Så gjorde nämligen alltid min pappa och det funkade för honom. (M är rätt lik honom, så jag tänker tipsa honom om min pappas bästa knep.) Vi gjorde förstås listan i huvudet eftersom det var sent. Vi får skriva ner det imorgon.

Jag hoppas att M väljer engelska just för att det språket öppnar portar till så mycket annat. Och för att han alltid är så glad när vi gör engelskaläxan och för att han vågar prata engelska med mig och ser ut att tycka att det är kul.

M har dessutom precis kommit igång med att läsa på svenska, men behöver träna lite mer. Valet föll på en historiebok för vuxna. Han har blivit intresserad av att läsa om gamla svenska kungar och deras släktförhållanden. Som jag påpekade så finns det ju liknande information för alla andra länder och att den då oftast finns på engelska.... För att visa M hur mycket information som finns på svenska respektive engelska, så ritade jag nedanstående enkla skiss. Kolla in nyckelhålet. Jag sa att det är precis som med datorspel. Vissa banor är öppna och andra är låsta. Och just nu håller han på att låsa upp "engelskabanan".

Ytterligare ett inlägg hos Naturligt Mat i Skolan

Jag har precis fått ytterligare ett blogginlägg publicerat hos Naturlig Mat i Skolan:

http://www.naturligmatiskolan.se/2014/04/funkar-diet-vid-autism-och-adhd.html

Det som jag fått publicerat sen tidigare hittar ni här:

http://www.naturligmatiskolan.se/2014/03/ett-nytt-livsmedel-alla-barn.html

Det är därför det varit lite tystare här på sidan än vanligt. Jag har lagt en del tid på att få ihop inläggen ovan. Men det var det värt.

Det tredje (och förmodligen sista) inlägget jag kommer skriva på sidan kommer handla om barn som blivit bättre, som inte är mina egna. Men det inlägget har jag inte börjat skriva på än. Ja, eller jag tänkte att föräldrarna skulle få berätta själva, lite kortfattat.

Vattkoppsärr på skolgymnastiken

M hade vattkoppor i påsk (samtidigt som maken). M var lite hängig, men kvicknade till lagom till skolstart i tisdags. Prickarna var bara ärr. Det gick bra tisdags, men sen i onsdags så var det skolgympa på schemat och det ställde till problem. M bad mig att få slippa gympan för att undvika att klasskamraterna skulle se hans prickar. Sen kom han på att vi kunde ta med långärmat och långbyxor i gympapåsen. Det gjorde vi! Kort därefter fick han snilleblixten att vi skulle "glömma" gympapåsen hemma. Visst kunde jag skriva att han skulle slippa gympan i kontaktboken, men jag visste inte vad det skulle betyda för framtida gympalektioner tills ärren var helt borta. Hur lång tid skulle det ta? Plus att M lika gärna kunde ändra sig när han väl kom till gympan och såg vad det var de skulle göra. Det vet man aldrig. Det är ofta M ångrar sig. Så jag ville att han åtminstone skulle ta med gympapåsen för att ha möjligheten. Men inte var M glad på mig när jag tvingade honom att ta med gympapåsen.... Svårt. Hur man än gör, kan man aldrig göra helt rätt. Ibland.

Jag skrev som det var i kontaktboken till Ms nya resurs. Att M varit väldigt orolig, att de kunde testa med långbyxor och långärmat men att om det inte gick så fick M gärna skippa gympan för min del. För säkerhets skull så SMS:ade jag samma info till klassläraren. Ifall det var vikarie till resursen och kontaktboken inte öppnades. Jag ville ju inte att min lille kille skulle behöva ha denna oro utan att någon pedagog förstod vad det handlade om. Och numera så klarar M att gå till gympan, byta om, delta, duscha, byta om igen, gå tillbaka till klassrumet helt utan resurs. Så risken fanns att han skulle bli utelämnad åt sig själv. Personalen kunde ju inte veta om detta.

Jag fick ett SMS från resursen att de tagit en promenad istället. De hade försökt, men när M hade närmat sig gymnastikhallen hade han blivit orolig och hon hade kommit på detta alternativ. De gjorde lite hopp och lite andra övningar medan de gick en långpromenad. Mycket bra löst tycker jag!

Så i fredags var det gympa igen. Då gick de lite i förväg så han fick byta om till långärmat och långbyxor innan de andra barnen kom. Mycket bra löst då med! Vad mer kan man begära som förälder?! Jag tycker att den nya resursen verkar bra. :)

Särbegåvade barn

I tre tidigare inlägg så har jag beskrivit lillebrors matteförmåga:

http://aspergermamma.blogspot.se/2014/04/lillebror-tanker-ut-svara-tal-igen.html

http://aspergermamma.blogspot.se/2014/03/jag-har-matte-bey-blades.html 

http://aspergermamma.blogspot.se/2013/12/lillebrors-matteformaga.html

Min läsare Helena försöker få mig att förstå att han skulle kunna vara särbegåvad. Jag tänker oftast att denna förmåga beror på att han är aspergare och att han därför tänker logisk. (Därmed inte sagt att alla med AS är mer logiska än oss andra, även om min erfarenhet är att många av de jag känner är det. Det finns naturligtvis stor variation inom detta spektrum.)

Helena har kanske rätt. Jag måste i alla fall ta reda på den saken, främst för att lillebror behöver rätt stimulans. Att lillebror är särbegåvad åtminstone inom matematik är ju tydligt.

Jag skrev precis följande mejl till hans (blivande) rektor:

"Hej!
Jag skulle vid något tillfälle framöver vilja prata lite mer om "lillebror". Han har visat sig vara väldigt duktig på matematik. Han har själv räknat ut svaret på tal som 50*30, 50*40, 50*50 osv. Och han har på egen hand lärt sig treans gångertabell upp till 3*7 genom att räkna 3+3+3+3+3+3+3 i huvudet. Samt vad en tiondel av en miljard är. Han har just nu stort behov av stimulans inom matematik. Han började gråta när jag förklarade hur nivån är i förskoleklass och sa då att han att han inte kommer lyssna på fröken (om det blir så lätt). Han kommer gå ut ur klassrummet då. Och jag tror honom. Jag ser en fara i detta, dvs att han kan bli stökig om han inte får stimulans. (Så har det alltid varit hemma. När han är uttråkad hittar han på hyss.) De har lagt ner en del jobb på förskolan med att möta detta behov, och det har varit framgångsrikt. Jag skulle vilja veta hur ni kan möta detta behov hos honom. Svårare matteböcker t ex? Han är duktig både på att läsa siffror och att skriva (han har inte liknande läs- och skrivsvårigheter som M), så jag tror det hade funkat. Samt att någon förklarar för honom när det blir för svårt."

Är det någon som känner igen detta? Jag fick ett tips av en annan läsare om denna sida:
http://www.filurum.se/

 

Sirapsnattningar

Varje kväll så drar nattningen ut på tiden. Det beror förmodligen på att M är trotsig just nu, så vi har en kamp varje gång han ska avsluta lek och datorspelande för läxor och mat och annat som han måste göra. Samt att han blir så låååångsam med allt han ska göra när han blir trött. Ja blir vi inte alla det? Jag blir åtminstone seg i huvudet när jag är trött. Fast M blir nog lite extra seg. Varje moment tar tid. T ex: Ska han sätta sig på en stol, så måste han fundera några sekunder först innan han sätter sig ner. Och vifta lite under tiden. Behöver jag säga att det är enormt påfrestande för tålamodet klockan 21-22 på kvällen?

Hela nattningen påminner mig om de mardrömmar jag hade som liten, då jag drömde att jag sprang och sprang men aldrig kom fram. Det var som sirap. Det känns som att vi har sirapsnattningar.

Jag ser ju sambanden klart och tydligt och har också pratat med M om det många gånger. Men samma mönster upprepar sig ändå varje  kväll.

"NEEEJ, inte NU! Jag måste få leka/spela padda."

Han skriker så fort han inte får sin vilja igenom. Ger sig inte. (Ja, vi jobbar med det också!) Jag känner mig rätt matt faktiskt. Det tär på mig att natta M till klockan 22 varje kväll. Och säkert på honom med. Jag vill inte tvingas ta honom ur pianoundervisningen p g a detta, för han är ju så duktig. Det funkar inte heller att ge Melatonin innan allt är klart, för då blir han ännu segare.

Ikväll så fick han ett seriesamtal. Jag har inte stora förhoppningar om att det ska funka. Känner mig rätt uppgiven, men jag får i alla fall försöka.

Han fick följande seriesamtal:

Klockan 18 är allt lugnt. Lillebror och lillasyster leker var för sig. Jag föreslår för M att vi ska göra läxan, så han slipper göra den när han är trött senare på kvällen. (Ni ser tankebubblan då M sitter med matteboken och gäspar.) M svarar "Nej!"

Klockan 18.30 så bråkar syskonen och jag måste medla mellan dem. Maken har ont i kroppen/är sjuk och måste lägga sig i sängen en stund. (Han har precis haft vattkoppor.)

Klockan 19.00 så lagar jag kvällsmat.

Klockan 19.30-20.30 så äter barnen kvällsmat (cirka, oftast inte i en timme i sträck)

Klockan 20.50 så brukar M gå på toa för "Nr 2".

Klockan 21.15 så börjar vi med läxorna. Dvs alldeles för sent.

För att M skulle förstå det här med för sent och att han gör läxor när han borde sova, så ritade jag upp klockan från det att han kommer hem från fritids till att han lägger sig. Gult är tiden han är hemma och vaken. Orange när han bör sova. Jag har strukit över tiden med bläck då M behöver vila efter skolan, äta middag, äta kvällsmat och gå på toa. På så vis blev det tydligt för honom vilka slottar han har på sig att göra läxor. Jag tror han förstod. Men om han vill lägga lek och datorspel åt sidan imorgon återstår att se.....
 

Det är lite komplext att koppla ihop dessa två bilder. Om jag hade tänkt lite innan jag drog igång seriesamtalet, hade jag nog målat en enda stor klocka med seriesamtalet mitt på klockan. Kanske två klockor: En över hur det är nu, och en över hur jag vill att det ska bli. (Men jag tror att detta funkar för M också, trots att det är en del att hålla i huvudet.)