Jag fick den här kommentaren av läsaren Maria:
Tänkte höra lite om hur du resonerar kring skolor som är anpassade till
autistiska barn jämfört med att gå i ”vanlig” klass med resursstöd. Vår
son som har högfungerande autism ska börja första klass till hösten. Han
går i f-klass nu med resurs och trivs bra. Dock har det blivit mycket
frustrationsutbrott i perioder och han har varit utåtagerande. jag blir
orolig för hur det ska gå i riktiga skolan. Borde jag fokusera på en
anpassad skola direkt, eller är det värt ett försök på en vanlig skola?
Jag vill inte att han ska få för mycket dåliga erfarenheter. Vad anser
du är för- och nackdelar med bägge skolformer?
Maria jag hoppas att det är okej att jag svarar i ett nytt inlägg. Jag gör det eftersom jag tänker att fler kanske har nytta av svaret.
M och lillebror går på olika skolor. M går i en anpassad klass, en så kallad lokalt integrerad grupp. Det betyder att han går på en vanlig skola men i mindre klass. De är 5 elever och 4 lärare. Tre av lärarna är ämneslärare, en är resurs och alla 4 har givetvis kompetens inom NPF. Eleverna går i årskurs 6-9 fast i praktiken går de i 7:an och 8:an, dvs det är så gamla elever de har just nu. M går i 7:an nu.
M gick tidigare i vanlig skola men med resurs. Detta funkade inte bra eftersom resursen inte fick tid att förbereda sig samtidigt som M ofta behövde gå undan och ha undervisningen i eget rum. Hur skulle resursen veta vad M skulle göra när hon fick ta hand om M i ett annat rum och missade genomgången? Inte ett optimalt upplägg..... Och det var ständiga byten av ämne och därmed pedagoger. Detta var i 5:an. M höll på att gå in i väggen. Vi läste läxor 1-3 timmar på eftermiddagarna. På slutet så erkände en av lärarna att det kändes som barnmisshandel det som de tvingades utsätta M för. Han hade så svårt att komma igång och när han kom igång så var det dags att byta ämne. Han blev ledsen och stressad. Det tog ett tag innan vi fattade detta eftersom han kom hem med bra resultat på förhör och prov. Men resultat och välmående är två helt olika saker. M är en liten kämpe och han hade nog kämpat sig rakt in i väggen om inte jag och maken satte stopp för det. Vi ansökte tillsammans med skolan om en plats där han är nu. Mot hans vilja till och med. (Ni vet ju att förändringar sällan är poppis, men ibland så måste man.) Det har jag aldrig ångrat. Nu har han det bra på dagarna och inga läxor mer än tyskaläxan som han delvis får göra på skoltid. Han är glad. Han har livskvalitet igen. Han kan vila när han kommer hem från skolan och umgås med sin familj. Detta är utan tvekan bästa lösningen för honom. Det är helt klart värt taxiresan genom staden till den andra skola. (Vi bor granne med den första skolan.)
Lillebror däremot går i vanlig klass och mår just nu bra av det. Det har satsats hårt på honom. Skolans nog mest erfarna och duktigaste pedagog har varit hans resurs det här året. Målet har varit att "normalisera" och att få in lillebror i gänget. Att ta bort alla konstigheter från när han var mindre som inte behöver vara kvar. Som att lillebror skulle gå i förväg till matsalen. Det var helt onödigt. Resursen och klassläraren har jobbat utifrån tänket att lillebror klarar av saker och att han får testa att göra som alla andra. Där de märkt att det inte går har de anpassat. Lillebror har inte särskilt mycket autism kvar, men en hel del ADHD. Denna strategi har varit suverän för lillebror. Mycket mer har funkat än vad jag hade vågat hoppas på. Och han mår bra, är glad, har kompisar osv. Vi har hela tiden haft en bra dialog med resursen så det har funkat bra. Lillebror är väldigt högfungerande och kan kompensera med sitt intellekt i många situationer. Det är dags att han lär sig det tycker vi. Lite: "If you treat him like an idiot he will become one." Detta hade förmodligen inte alls fungerat för M som har större behov av anpassningar.
Det gäller att pusha på rätt sätt så att de utvecklas, men inte för mycket så att det skapar ångest. En jättesvår balansgång.
Nackdelar och fördelar? Jo, i den mindre klassen är det lugnare och mer anpassat för barnens tempo. Mindre stress och mer hjälp. Tidseffektivt - slösar inte lika mycket med barnens tid eller ork heller för den delen. En skyddad verkstad på gott och ont. I den större klassen med resurs är det ju stökigare (synintryck, ljud, lukter) men man får så klart vara i en "normal" miljö med "vanliga" barn och det är ju bra träning inför livet. Egentligen tycker jag att detta är bättre om barnet orkar. I en liten klass så finns det ju inte lika många barn att träna social samvaro med och de har också sina egna "issuen" som gör det lite komplext. Fina barn det med, men representerar inte verkligheten.
Så mitt svar till dig Maria är att det beror på barnet. Din son är liten än så jag skulle säga testa i vanlig skola först. Och se verkligen till att de anpassar miljön. Det är deras skyldighet. De där utbrotten visar att allt inte är riktigt bra. Kan du gå dit och titta själv? Du vet man har kontaktdagar (VAB) som man kan använda för skolbesök. Inget slår att själv se det med egna ögon och komma med förbättringsförslag. Han känns för liten för att ge upp vanlig skola än. Risken är att de vill sätta honom i resursskola med lägre krav och då kan det bli lite si så där med hans utbildning. Bättre att testa om det funkar och sen om det inte gör det, tänka på andra alternativ. Men ni föräldrar vet självklart bäst.
Om du skulle vilja bolla tankar så har jag precis startat upp ett eget företag. Jag tänker köra lite vid sidan av mitt vanliga jobb och se om någon vill anlita mig. Mest för att det är kul och för att jag skulle vilja göra en insats för barn med behov och deras familjer. Använda det jag kan. Jag tänker erbjuda 15 minuter gratis konsultation till alla som vill, mest för att komma igång och testa på. Fokus är egentligen tänkt att vara på kost och hälsa, men jag är också gärna ett bollplank till vad som helst. (Dock får jag inte göra något som liknar en behandling för barn under 8 år.) Lägg in en kommentar med kontaktuppgifter i så fall, så tar jag kontakt. (Jag publicerar så klart inte kontaktuppgifterna.) Inget bindande. Kan bli ett trevligt samtal. 😀 Jag kan kanske ge lite input och du hjälper mig att komma igång. Inte för att jag tror att du behöver - det räcker nog med råden ovan. Men om du skulle vilja. Detta gäller ju också även andra läsare. Men efter 15 minuter så hoppas jag att ni förstår att vi får boka upp en annan tid då jag också tar betalt. Jag jobbar halvtid och har ju 4 barn så jag kan inte ge bort för mycket av min tid gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar