Idag uppstod en situation som jag och maken behövde lösa tillsammans snabbt. Varken lillebror eller M förstår att de måste tagga ner då, dvs hålla sig undan och låta oss får diskutera ifred. Lillebror började skrika eftersom han ville hjälpa till med att lösa problemet och letade efter sin mobiltelefon. Han var i centrum. Och M skulle lägga sig i och avbröt oss med sina åsikter. Han var också i centrum i sitt universum. Det var rätt hopplöst svårt för oss att komma fram till något. Vi gjorde som vi brukar. Vi går undan och låter dem ha sin cirkus ifred. De följer naturligtvis efter oss, men på så vis kan vi få några sekunder i fred. Tur att det inte var något akut, typ att det brann eller så..... Vi är dock vana. Riktigt viktiga saker kan vi bara diskutera när barnen sover.
M förstod inte alls att han inte fick vara med. Ty han tyckte ju att han var lika viktig som människa. Och det är han ju. Visst vi har vår föräldraroll, men ändå. Vi är alla lika mycket människor. Då kom jag att tänka på det här med tredje part. Att barnen har svårt att förstå andras perspektiv, och absolut 3:e part som de ju båda blev i det här fallet. Så när det lugnat ner sig så ritade jag upp det.
Ni ser att jag och maken har var sig pusselbit till lösningen. Jag har "lös" och maken har "ning". Tillsammans så har vi "lösning". Men om vi blir störda så har vi bara bitarna för sig.
Jag förklarade även att samma sak gäller mig om jag lägger mig i när killarna diskuterar Minecraft. Då blir jag 3:e part som inte ska lägga mig i, utan får fråga i efterhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar