En dag på Ströget

I dag tog vi tåget över sundet till den danska huvudstaden och gick en sväng på Ströget. Om det inte vore för att svärfar drev på att det skulle bli av och kom och mötte upp oss (och lämnade oss) på tågstationen här i Sverige och guidade i Köpenhamn så hade det nog inte blivit av. Vi är rätt slitna maken och jag sen tidigare och det är mycket med dessa 4 barn i en storstad. Så det var till stor hjälp att svärfar var med hela dagen. Och kul för barnen för varken M eller lillebror har åkt tåg förut (vad de kommer ihåg - M åkte när han var liten).

Tänk att man har haft det så jobbigt under alla dessa år att man inte orkat eller vågat ta med dem ut på en enkel liten tågresa. Det känns sorgligt och pinsamt men jag vet att ni läsare förstår. Man måste ju känna att något känns säkert innan man vågar prova. Först hade vi tänkt gå på Tivoli men vi är alla tre (vuxna) ganska glada att vi inte gjorde det. Att vi insåg att åka tåg och gå på Ströget skulle bli äventyr nog. Det var också ett jättebra test. Vi klarar nog att åka tåg in till Köpenhamn fler gånger, men Tivoli får vänta åtminstone ett år.....

Det var också rätt tydligt att vi gjort rätt alla dessa år då vi undvikit att åka tåg med lillebror. Han lyder inte, vill springa iväg, blir sur när man vill hålla honom i handen och förstår inte alltid faror fastän han är en smart unge. T ex så stod han och lutade sig mot plexiglasdörrarna som skulle öppnas när Metron kom. Inte jättesmart om de skulle råka gå sönder. Då kan man hamna på spåret och bli platt. Man vet ju aldrig. Bäst att inte luta sig mot dem i alla fall även om de ska tåla lite. Och när vi väl hade kommit in i Metron så luktade det så illa att han fick för sig att han skulle gå av igen för att leta upp ett ställe att spotta på. Han säger själv att han inte skulle gå av utan bra spotta i mellanrummet mellan tåget och perrongen. Men jag är rätt säker på att jag hindrade honom från att gå av tåget i sista stund, precis innan avfärd..... Och genom att erbjuda min hand som spottkopp. Vad är väl lite spott i handen när  man har med sig servetter.... Det hade inte varit så kul om han hade blivit kvar där och vi andra hade fortsatt in till centrum. Tänk vilken panik det hade blivit om lillebror hade blivit ensam kvar på Kastrup. Han är ofta som en liten reaktiv reptil och det kan bli farligt snabbt. Han får ofta panik av lukter (som han upplever som smaker) och ljud.

Maken och jag är helt slut nu. Man går ju runt med en viss anspänning när man är ute i en storstad med dessa fyra barn, speciellt lillebror som bara lyder när han själv tycker att det är motiverat. (M är lite långsam men annars rätt lydig och lillasyster lyder men hon är ju liten - inte fyllda 9 år än.) Och då har jag inte nämnt blodsockerdippar och hundbajs som M inte kunde låta bli att skvätta grus på fastän de luktade illa då och som lillebror sen nästan trampade i. Eller värmen och det faktum att jag fick ha plutten i bärselen en stor del av tiden. Eller att maken haft ont i magen hela dagen. Eller att det givetvis var mycket folk överallt.

Men barnen är mycket nöjda med sin upplevelse. Lillebror tyckte att tåget och rulltrappan var det roligaste. Lillasyster inhandlade tre fina saker för semesterpengen de fick så hon är mycket nöjd. M var nog mest nöjd med att få komma ut och se sig omi världen. Lillebror märkte inte så mycket av resan eftersom han är liten och sov mycket men han tyckte det var hemskt kul att busa med människorna på tåget hem och fick lite fotmassage av damen som satt bredvid oss. Tänk så trevligt det kan bli när man samtalar med okända på tåget istället för att stirra in i sin mobil....

Dagens tack går till svärfar som hjälpte oss genomföra detta.