Translate

torsdag 4 maj 2017

Mammigheten i det stora perspektivet.

Idag blir det ett kort inlägg. Jag får väl erkänna det att jag har saknat bloggandet. Och inte mått bra av att inte ha min tid för den egenreflektion som bloggandet innebär. Så det blir ett inlägg även om det är kort.

Idag pratade jag med en av lillebrors fritidspedagoger. Hon har egentligen gått i pension men vikarierar på skolan till och från. Hon känner lillebror väl och är själv trebarnsmamma. En erfaren person som sett många barn utvecklas genom åren, med andra ord. Jag berättade hur mammig lillebror blivit på sistone och att jag inte riktigt känner igen honom. Att han helt plötsligt inte vill spela datorspel för att tiden dvs livet går så fort då. Han vill hellre vara med mig. Jag har ju aldrig varit med om något liknande. Han och M är ju så olika. Men fröken lugnade mig. Hon berättade att det är en fas som många barn går igenom innan de frigör sig. Lilla tonåren. Det är bara att följa med, så går det över. Jag känner mig lite förvånad faktiskt. Är det DET som är starten till lilla tonåren?

Det känns ju bra. Det är så svårt att veta vad som är vad. För lillebror är ju på många sätt som ett "vanligt barn" också, men jag har ju bara M att jämföra med och han är mest som han alltid varit. M har definitivt inte frigjort sig från mig och det vill jag så klart att han gör så småningom, för sin egen skull. Faktiskt så peppar vi M att stå på sig lite mer, även mot oss. Det var lite humor när maken sa:

"M du behöver inte alltid lyda oss. Du får stå upp för dig själv om du tycker vi har fel."

Svaret blev:
"Sluta tjata på mig!"

Och nu när jag tänker på det så undrar jag inte om lillasyster är i lilla tonåren redan, för fy vilken attityd hon har. Eller skrikityd kanske man ska kalla det......

3 kommentarer:

  1. Hej! Skrev ett långt inlägg till dig igår men det råkade försvinna innan jag tryckt publicera, och sen orkade jag inte skriva om... Men en av de saker jag skrev var att min son med autism också har varit mammig i perioder. Och att jag tycker det är svårt att veta om det är en vanlig utvecklingsperiod eller om det har med autismen att göra. Vi går på rytmisk rörelseträning och vår instruktör tycker det är väldigt positivt med dessa perioder eftersom det visar på en utvecklingsperiod. Så även om det är jobbigt så är det nog något bra ändå... Visst är det förresten härligt att prata med någon som har stor erfarenhet av olika barn och som kan få en att få lite annan synvinkel på saker och ting ibland. Klok fröken det där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria! Vad trist att kommentaren försvann. Jag tror säkert att det är rätt att det är bra, så de kommer framåt i sin utveckling. M har alltid varit mammig och jag vill gärna att han frigör sig lite grann. Men bara lite. ;) Ja det är härligt med erfarna personer som vågar säga vad de tycker och säger det på ett bra sätt.

      Radera
  2. Vad roligt att du har börjat blogga igen. Jag tittar in på din blogg lite då och då. Ännu mer nu när min son fick sin diagnos (aspergers) i förra veckan. Jag har misstänkt att det har varit något länge, och har använt många av dina inlägg som inspiration. Väldigt kloka saker du skriver. Tack!

    SvaraRadera