TEMA studier - M börjar mellanstadiet och det känns bra

M börjar 4:an på tisdag och ska få ny personal. Okej helt ny är den inte, för klassföreståndaren har haft honom i engelska det här året. Konstigt nog så har jag och engelskaläraren inte träffats tidigare, så jag bad om ett möte med henne inför mellanstadiestarten. Bara för att träffas och snacka ihop oss lite. För att "bilda team". Det mötet hade vi idag.

När jag dök upp, så var inte bara klassföreståndaren där. Även parallellklassens klassföreståndare var där. Och specialpedagogen. Och resursen. Och NO-läraren. De hade alla tagit chansen att haka på och vara med på mötet. Och alla tittade de stort på mig. Föräldern som är öppen med sonens förmågor och svårigheter. På vår skola är det alltid så. När jag öppnar munnen och förklarar hur M fungerar och varför, samt vad han behöver så suger de åt sig som svampar. De är erfarna och kompetenta pedagoger, och jag gissar att de ständigt söker ny kunskap. Vill ha fler verktyg för att underlätta sitt arbete. Vill förstå. Ja, så uppfattar jag dem. Självklart vill de göra så bra för barnen som de kan. Självklart vill de underlätta sitt eget arbete med mitt barn. Det är så självklart för dem och för mig. Och så svårt att förstå att det inte är så överallt i vårt land..... Vad ska man med prestige till?

Jag fick se klassrummet och Ms egna rum. Vi gick igenom olika tänkbara placeringar i klassrummet som kunde funka för M, men jag bad dem fråga M själv. Så han ska gå dit imorgon och titta.

Jag inledde med att visa dem alla resultatet på skattningen av Sensory Processing Measure (SPM) som vi föräldrar och lågstadiepersonalen gjort. Och som HAB uttalat sig om, med förslag på åtgärder för att underlätta för M. Det var för att de alla skulle förstå vilka svårigheter han har. Som inte syns. Att han är bland de 1-2% av barnen i Sverige som har det kämpigast med sensoriken. Så de tar hans svårigheter på allvar. Det är annars lätt att tycka att han är så trevlig och så intelligent, att  man inte ser vad han kämpar med inombords. Grafen som visar resultatet är rätt talande. Jag sa att de får kopiera upp papprena och ge till alla som jobbar med M. Här kör vi med öppna kort, för Ms bästa. Hur ska de annars kunna ta hand om honom på bästa sätt?!

Jag pekade på delsumman för området "planering" förklarade att M har mycket svårt att lära sig ta ansvar för sitt egna arbete och planera sin tid. Att det är därför resursen är så värdefull. Jag förklarade skillnaden mellan arbetsminne och långtidsminne. M har nämligen fenomenalt långtidsminne och brukar blända vuxna med sitt minne och sina kunskaper, så det var lite svårt för dem att förstå att han har sådana problem med arbetsminnet dvs korttidsminnet. Jag förklarade att min pappa klarade sitt liv genom att skriva ner listor och bad dem hjälpa M att hitta sådana verktyg för att komma ihåg. Samt att skriva ordentliga arbetsbeskrivningar och inte bara "sidan 32-33", typ....

Jag förklarade också att M inte kan lära sig tänka bort alla intryck som trillar på honom. Att han kan vara med i storklass, men att det dränerar honom på energi. Att det "kostar". De lyssnade och nickade allvarligt. Jag tog även upp det här med att han inte klarar höga ljud och inte kan vänja sig vid det. Samt lite annat.

Vi gick också igenom Ms val av fri aktivitet och jag sa att jag föredrog matematik eftersom han behöver fler utmaningar där. Jag fick då en beskrivning av ungefär vilka barn som hade valt det. Allt för att de vill att M ska ha det bra och passa in, samt gärna söka sig mer till de andra barnen. (Han gör sällan det på rasterna.) Så genomtänkt!

Jag avslutade med att säga att de gärna fick SMS:a eller be om ett nytt möte om det är något de undrar över.
"Ni är duktiga och erfarna pedagoger. Ni är experter på skolans värld och jag är experten på mitt barn. Undrar ni något så finns det alltid en anledning. Bara fråga! Och är det svåra frågor, så får vi slå våra kloka huvuden ihop och försöka lösa det." sa jag och såg hur lättade de såg ut. 

Det kommer bli bra det här!