Tema extra stöd: Läxläsning

Det märks att det är högre tempo i fyran än i trean. Jag har aldrig riktigt förstått varför det ska vara så och varför man inte gör en mjukare övergång för barnen. Hur som helst så är det kanske bara något man får acceptera och göra det bästa av. Alternativet att de drar ner på tempot i fyran känns inte så bra. Vi får hjälpa M med läxläsningen på bred front så han inte halkar efter. Jag har redan bett om dubbla böcker och att få veta läxor i så god tid som möjligt, helst 3 dagar innan när det är sånt man ska memorera. Det behövs repetition eftersom koncentrationen och arbetsminnet inte alltid är på topp. Vi behöver också leka in det i vardagen. Prata och skoja om det vi t ex tandborsningen. I Storsjön säger vissa att Storsjöodjuret finns. Det badar jämnt. Så därför så ligger det i Jämt-land. Typ så.....

Jag gjorde idag en större kopia av Sverigekartan med landskapen. Det stod på veckoschemat att de skulle kunna alla landskap tills idag, så vi hade övat en hel del. Men det var bara ett första test på hur mycket barnen skulle komma ihåg. Hm, jag får ta upp det här med att "hur:et" är viktigt för oss att veta. För mycket är ju en kamp med M och läxläsning och vi måste veta var vi ska lägga krutet. Inte övar för lite och inte för mycket om det tröttar ur. Kort och gott så måste vi öva exakt rätt saker, med den energi han har. Jag får ta det en runda till med hans nya pedagoger. Nu hänger i alla fall den nya Sverigekartan på hans toalett, så det blir repetition. Om två veckor ska de kunna detta. Jag tror säkert att han kommer tycka det är kul. Han är ju vetgirig. Sitter annars på toa och läser själv om Karl XI och Karl XII med stort intresse. Och alla andra kungar och drottningar. :)

Den egentligen läxan för idag var matteläxan. Att komma ikapp något som han missat i skolan. Resursen och vi har kommit överens om att han ska fokusera på några uppgifter och inte behöver göra alla, för han hinner inte. Han har svårt med finmotoriken, dvs att skriva. Däremot så är han väldigt duktig på matte, så han kan talen ganska direkt, så det är ingen mening att han gör alla tal.

Jag bläddrade upp sidan för att titta var han var. Resursen hade ringat in några tal som han skulle göra. Jag såg också att skrivhäftet var lappat med papper på några ställen. Det såg ut som att han hade suddat sönder pappret och hade fått laga det. Direkt så tänkte jag att det kanske var därför han inte hade hunnit göra klart uppgifterna i skolan. Men jag vet inte. Han får en massa fixa idéer som han bara skriker och skriker om. Det är väldigt funktionshindrande, och inte alltid en lätt strid att ta för resursen i skolan tänker jag. Det gick kanske snabbt att laga, men jag tänker också att M faktiskt borde klara av lite högre krav. Att just han, trots autism - ja jag förstår ju varifrån beteendet kommer, kan lära sig att ta sig över sådana här mentala hinder. Han kan lära sig att gå vidare, om han bara förstår hur viktigt det är att bli klar och hur betydelselösa de saker han hakar upp sig på egentligen är. Om vi kan få honom att själv komma till insikt och hitta kompensatoriska strategier för sig själv. Som maken och jag säger: "If you treat him like an idiot, he will become one."

Okej, nu menar jag absolut inte att man inte ska ta hänsyn alls. Det ska man absolut. Det är bara det att M har en tendens att öka på "kravlistan" på oss och sig själv och livet. Ett tag ville han som liten ha pasta på tisdagar. Och något annat på onsdagar. Vi fick jobba bort det för annars hade alla veckor blivit menysatta. Han mådde mycket bättre av att vara lite flexibel. Det är ju en svår balansgång det här med att hålla ångesten under kontroll, men ändå inte gå med på för mycket så att M inte utvecklas. Helst vill han ju sitta och vifta med snören hela dagarna.....

Åter till matteläxan. Jag insåg direkt att han kunde allt i huvudet redan. Det svåra var att skriva ner det. Han bad mig skriva åt honom. Att fuska. "Skriv så det liknar min handstil!". Näe, det tänkte jag inte göra. Jag föreslog att han bara skulle göra de tal som resursen valt ut. Men nej, det kunde han inte. Han kunde inte hoppa över uppgift 23, för då blev det fult i hans bok. Det fick inte vara uppgift 22 och sen direkt uppgift 24. Andra sidan var det för jobbigt att göra alla tal, så han ville inte göra läxan utan gå och vila. Det kunde jag inte gå med på. Då ville han byta siffror på talen i läroboken. Så uppgift 24 skulle heta 23 i hans bok. Nej, det tänkte jag inte heller gå med på, för längre fram blir det problem. Läraren ser inte snabbt vilka uppgifter han egentligen gjort. Det var dödläge. M skrek och skrek och vägrade. Vi höll på så fram och tillbaka i en timme. Ingen ville ge sig. Klockan hann bli nio. Jag kan väl inte påstå att jag var så där överdrivet pedagogisk..... Tyvärr. Jag var arg. Sa en och annan sak som jag nu ångrar. (Jag är verkligen inte perfekt.) Mest för att det var en lätt uppgift intellektuellt och för att han slösade vår tid och att han la så mycket energi på att slippa. Det hade varit enklare för honom att bara göra uppgiften. Jag förklarade för M att han hade slösat bort en timme av sitt liv med att skrika om läxan, istället för att bara göra läxan och sen kunna göra något annat kul. Då blev han tokarg på sig själv och bara skrek för det. "Har du gjort något sånt här någon gång?" undrade han. "Ja jag har gjort massor av misstag. Och lärt från dem." svarade jag. "Ska det här vara sista gången?" undrade jag. "Jaa, det ska det!" svarade M som fortfarande inte ville göra läxan......


Jag förklarade situationen för maken, som fick ta över. Jag var helt slut. Maken tyckte inte heller att M skulle få igenom något av sina sätt, just för att det kommer leda till problem för honom längre fram. Vi fick helt enkelt sätta ner foten. Så där kan vi inte ha det. Resursen kan inte ha det så och M själv kan inte ha det så. På något sätt lyckades maken få M att göra läxan till slut, och bara att göra de inringade uppgifterna. Det är skönt att vara två föräldrar som kan bytas av!

Resursen och jag SMS:ade lite fram och tillbaka om det. Jag ska skriva en mer detaljerad redogörelse för henne i kontaktboken strax. För detta är något som vi behöver kommunicera om, kanske dagligen i början. Så M kommer in på rätt spår och inte fastnar i omöjliga krav på sig själv. Han har absolut förmågan att klara av fyran. Och resursen har redan börja fundera på om hon kan ge M lite hjälp med läxorna efter skoltiden. Så skönt! Det hade varit välkommet.