Tema studier: Lillebror har börjat skolan

Lillebror började skolan i tisdags. Nollan, dvs förskoleklassen. Vi har valt att låta honom testa först utan resurs, eftersom det gått så bra på dagis under hans sista år där. Han har klarat sig helt utan resurs och många bitar har fallit på plats såsom påklädning, finmotorik och kompislek. Det har helt enkelt känts fel att låta honom ha ett vuxet hjälp-jag eftersom han klarat sig själv. Men vi får se hur det går i skolmiljön......

Pedagogerna har bett mig att komma på deras personalmöte på måndag för att berätta om lillebror. Som jag tolkar dem är han inte helt lätt att hantera..... Ja, eller det vet jag ju, även om jag är lite "hemmablind" eftersom jag kan honom utan och innan.

"Vi har gått på föreläsningar och fått allmän info om NPF. Men vi vet ju inget om 'lillebror'."

"Jag vet ju vad som funkar på (storebror) M vid det här laget, men jag tänker att 'lillebror' är ett helt annat barn." 

"Det är ju ni föräldrar som är experterna på 'lillebror'." 

Man vill ju bara krama om pedagoger som säger så. De vill alltså att jag ska berätta hur lillebror fungerar, varför och hur de bäst bemöter honom. D v s de vill ha verktygen. Självklart ska jag göra mitt bästa för att fokusera just på verktygen och ge dem alla våra knep. Så att det blir så bra som möjligt för oss alla: För lillebror, för klasskamraterna, för pedagogerna och även för mig när jag sitter på jobbet och tryggt kan lita på att lillebror har det bra. Jag är så tacksam över att vi har personal som ser oss föräldrar som en resurs och som förstår att varje barn med NPF är unikt. Varför är det inte så överallt i Sverige? Och varför ska vuxna ha prestige när det handlar om små barns välmående?

Idag hade lillebror verkligen varit sig själv. (Innan i veckan hade han mest sprungit för sig själv.) Han hade:

• Skakat om en kompis som han inte tyckte följde reglerna i ett spel.
• Tagit och sprungit iväg med några spelpjäser för några flickor, för att han inte vågade fråga om han fick vara med. Klassläraren hade frågat honom varför han gjorde så och det var för att han var rädd att få ett nej. (Så jag började fundera på om det som hände i våras, när några dagiskompisar lurade honom att backa för att sedan springa ifrån honom, har satt sina spår.) Läraren hade reagerat och tyckt att det var ledsamt och berättat för honom hur han ska göra istället. Bra att hon håller koll på detta!
• När de hade förklarat gränsen för skolgården, så hade han sprungit runt och kikat noga. När de på ett ställe inte hade någon fysisk gräns, utan en gräns man fick hålla i huvudet, hade han ställt sig på rätt sida och hängt över till andra sidan liksom för att testa. 
• Vid samlingen hade han pratat och pratat om sitt specialintresse: Sitt datorspel. De andra barnen hade inte fått en syl i vädret och efter en stund hade de sett trötta ut. Klassläraren hade fått avbryta. Jag tipsade om att använda ett timglas, så det blir tydligt hur länge var och en får prata. 
• När de skulle rita självporträtt så hade han tyckt det var tråkigt och vägrade göra klart det. Han hade istället bläddrat och börjat på nästa sida. Jag tipsade om att prata i termer av datorspel. Att man måste låsa upp bana ett innan man får börja på bana nummer två. Det brukar motivera honom.
• Nu i sommar så har hygien blivit väldigt viktig för lillebror. I skolan så tvättar barnen händerna innan de går till matsalen. Problemet var att lillebror kom på att han blev smutsig när han tog på sig skorna och fick tvätta om händerna i matsalen. I fortsättningen så löser de det genom att lillebror bara tvättar händerna efter att han tagit på sig skorna, dvs i matsalen.

Nästa blogginlägg kommer handla om vad jag tänker säga till pedagogerna på måndag.

Fler blogginlägg på tema studier hittar ni här:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914