Syskonavundsjuka

Vi har haft lite problem med syskonavundsjuka på sistone. Nu senast eftersom lillebror får simundervisning av farmor. Just att han åker iväg med farmor och simtränar är det inte avundsjuka kring. M och lillasyster förstår verkligen hur farligt han badar och de vill ju inte att han ska drunkna. Men ikväll så hade farmor gett simläxa (eftersom de inte var och simmade idag). Lillebror skulle öva på att flyta i 15 minuter i vår lilla pool.

"Jag vill också" sa lillasyster direkt. Hon kan inte heller simma och behöver öva på just detta. Eftersom de slåss och tetas nästan hela tiden så sa vi nej. Nu var det lillebror som skulle öva med pappa. Det är svårt öva på att flyta om man inte har lugn och ro omkring sig.

Detta är verkligen bara ett exempel. Lillasyster är mycket noga med att det ska vara rättvist. Jättejobbigt. Hur ska två föräldrar kunna behandla sina barn helt lika, när de är så olika och har så olika behov? Men för henne så mäts kärlek i tid och pengar. Hon vill ha samma uppmärksamhet och samma summa pengar. Sen när hon får och de andra inte får, ja då är det förstås inte lika noga.... 😏

Man kan ju förstå det på sätt och vis för det är ju inte lätt att ha två brorsor med extra behov som behöver extra hjälp. Jag har länge förklarat att hjälp och kärlek inte är samma sak. Att vi inte kan eller bör hjälpa sånt med henne som hon kan, som t ex ta på sig kläder, packa osv. Och det förstår hon. Hon är så pass självständig att hon inte vill att vi ska. Hon förstår att hon får problem om vi behandlar henne som hennes autistiska brorsor för att hon då inte lär sig det hon ska lära sig. Så långt är allt lugnt. Men idag fick jag alltså anledning att prata om rättvisa.

Jag förklarade just det att de alla har olika behov. Att vi inte kan ge alla lime-glassar eftersom det bara är lillebror som gillar dem. Att M idag behövde får en bättre dator. Att hon fått begagnat lego-friends för en stor summa pengar i julas eftersom hon hade det behovet då. Att vi inte har råd med att ge alla lika hela tiden. T ex om jag hittar en pysselbok till henne på rea för 50 kronor, så kommer den kosta mig 200 kronor om jag samtidigt måste ge brorsorna samma summa. Då kommer jag nog inte köpa den. Att det förmodligen jämnar ut sig under ett helt liv istället.

Hon illustrerade jättebra för mig hur hon känner det genom att låta tre gosedjur vara henne, lillebror och M. Hon förklarade att varje barn hade en skål med saker som de ville ha (deras olikheter) sen fanns det en stor gemensam skål med saker som alla vill ha. Det är ur den gemensamma skålen som hon känner att hon får minst. Jag förklarade då att simträningen finns i deras egna skålar. Ms är redan använd eftersom han kan simma. Lillebrors använder vi nu men hennes skål finns kvar. Vi hinner inte tömma den nu, eftersom fokus är på lillebror. Men hennes finns kvar och kommer sen. Hon är ju ändå 1,5 år yngre än lillebror. Det förstod hon.

Eftersom hon går och letar orättvisor och det ger henne negativ energi så frågade jag henne hur det känns i hjärtat när man är avundsjuk. Jag frågade om det känns tungt. Lite som en sten? Hon höll med. Jag förklarade att man ska försöka glädja sig åt andras lycka istället. Då blir man ju glad. Om man t ex blir glad för att bästisen fått en "My Little Pony"-pony så får man glada känslor i kroppen istället för jobbiga. Kanske får man själv också leka med den lite? Om man gör så under ett helt liv så får man extra glädje i kroppen istället för att gå runt med ett tungt hjärta. Detta tar ju ett tag att jobba med. Vi kommer behöva återkomma till detta många gånger tror jag.

Jag förklarade också att man inte själv tänker lika mycket på när man får något, t ex en påse med kikärtschips (hon är lite för smal), som de andra inte får. Det känns mer negativt när någon annan får något än vad det känns positivt när man är den enda som får något. Man registrerar inte alltid när man själv får något. Jag tror hon förstår detta i teorin med. Det blir att peka ut varje gång hon får något som de andra inte får. Man kan ju också skriva ner en lista (som gömmes väl för brorsorna).

Lillebror är inte alls sån. Han bryr sig inte om hon får något som han inte vill ha. Han ger bort sånt till henne som hon gillar men som han inte vill ha. Ett år gav han henne pennor som han fick i julklapp. Är det däremot något han vill ha då är det millimeterrättvisa som gäller där med. M är inte heller så avundsjuk med saker. Han håller sig undan och vill inte ta plats, stackaren. Han ser ju vilken plats lillebror och lillasyster tar. Men han vill vara säker på att vi älskar honom lika mycket. Och det pratar vi ofta om att vi gör. Och vi försöker komma ihåg honom i varje läge som det går och där man behöver vara rättvis. (T ex när man delar upp en vattenmelon.)

Det är inte lätt det här men värt att jobba med.