Som t ex det här med att bada på för djupt vatten. Maken har sagt att man går till bröstvårtorna om man inte kan simma, men lillebror tycker att han klarar att gå till hakan. Igår sprang han ut på en väldigt lång brygga utan en vuxen med sig fastän han inte fick. Det är är grunt vatten (därav den långa bryggan) men han hittade givetvis ett ställe att stå och testa gränser på. Upp till hakan alltså. Ett felsteg å så får ni läsa om honom i tidningarna..... Maken sprang givetvis efter. Det är tröttsamt att behöva vara en vuxen på honom. Så här - att han står med djupt vatten upp till hakan - gör han vart vi än åker och badar. Någon måste ju ha plutten och M och lillasyster behöver ju också uppmärksamhet. M kan simma ca 20 meter men måste träna på uthållighet. Han har "F" i gympa på grund av detta. Lillasyster kan inte simma och skulle behöva en vuxen vid sig som peppar henne att öva. Hon är ledsen för att lillebror får så mycket uppmärksamhet när vi åker ut och badar.
Givetvis har jag ritat upp detta med vattendjup och hur det ser ut under vattenytan på papper (det kan vara ett stup) för lillebror och vi har båda förklarat konsekvenserna för honom om man råkar ta ett felsteg. Han tycker att det är liten risk att han drunknar ändå. Jag har förklarat för honom att med det badbeteendet så är det rätt stor risk att något händer. Vi har tittat på drunkningsstatistik och googlat badregler där det står att en vuxen måste vara nära. Detta har han också givetvis ifrågasatt eftersom han vill vara ifred och inte ha "ett förkläde". Han vet bäst själv och känner att han har koll så han inte drunknar. Fastän han ibland kastar sig ut på djupt vatten och vi fått plocka upp honom flera gånger. Att inte lära sig av sina misstag ingår ju i diagnosen. Det har varit samma sak under alla år, men nu när han är 10 år så borde han snart fatta tycker vi.
Dessutom är han alltid sist ut till bilen när vi ska åka någonstans. Vi måste först truga honom att äta lunchen (vid datorn - inte med oss andra) och sen tvinga honom att stänga av datorn. Han har svårt med övergångar och det hjälper föga att man ger honom en tid eller visar på tidstavlan. Han är så inne i sitt. Ska bara se färdigt sin film eller spela klart sin runda. Tjuvstartar en ny när man inte ser. Lägg till att han verkligen måste äta upp för han bryter ihop vid lågt blodsocker och det svänger snabbt. Hela familjen är beroende av att lillebror är mätt och det gäller att han äter ordentligt med protein (kött). Jag vet inte varför det är så, men det är så och har alltid varit så. Ibland misstänker jag en störning på ämnesomsättningen.
När han sen sitter i bilen så klarar han inte av pluttens ljud, eller lukten i bilen. Han vill ha något gott i munnen hela tiden och att plutten ska vara helt tyst. Den senare är inte alltid så lätt att fixa. Ibland sitter han och pekar finger bakåt ut mig och plutten. En relativt liten sak som han kan få hålla på med. Maken har förstås svårt att köra när lillebror, som är åksjuk och därför sitter på passagerarplatsen, skriker "få tyst på 'plutten'" eller letar efter saker att stoppa i munnen. (Han kan ju inte få äta torkade bananer non-stop varje gång vi åker någonstans - tänderna rasar.)
Lillebror klarar inte heller pluttens ljud hemma och springer runt och stänger dörrar vilket oftast innebär att han smäller i dem. (Och så ska ni veta att plutten är en väldigt glad bebis - skriker inte alls mycket, men han gillar att försöka prata.) Otroligt stressande för hela familjen och även för lillebror själv. Han har hörselkåpor som han kan sitta med inne i sitt rum. Och han stör sig även på lillasyster och retar henne hela dagarna om han kan. Hon triggas av det och börjar skrika och slåss. Han slår henne tillbaka - oftast hårdare - och sen är cirkusen igång. M stör han sig på när de spelar spel och blir han riktigt arg så slår lillebror på M. I förrgår fick M boxar i huvudet och då förbjöd vi dem att spela ihop så lillebror fick sitta och spela ensam. Givetvis har de mycket kul ihop tillsammans emellanåt också - annars skulle de inte få hålla på. Om han förstår att det är fel att slå M i huvudet? Nej, M är ju så irriterande att han förtjänar det. Suck! Lillebror har en sorg över att han inte gillar sina syskon så mycket som han skulle kunna och han skulle nog behöva gå och prata med någon om detta. För det triggar så mycket negativt i vår familj. Det är ofta det som startar "cirkusen" eftersom lillebror då anser sig ha rätt att vara dum mot dem. Naturligtvis har han inte bett om att få en bebis i familjen - det är ju vårt "misstag" även om jag kallar plutten för vårt mirakel.....
Och lillebror har enormt svårt att somna nu när det är ljust så länge. Han vill ha någon hos sig inne i sitt rum eftersom han är rädd. Han vaknar också någon gång under natten och är mörkrädd, kommer till oss och vill att jag ska ligga och krama honom. Inte funkis när man dessutom har en bebis som vill bli ammad...... Lösningsfokuserade som vi är så får lillebror nu Melatonin igen. Det känns som att han kanske måste ha Cirkadin så det sitter i hela natten. För det är jobbigt att ha en 10-åring i sängen. Jag brukar flytta mig till extrasängen, men då ligger han på min plats och sparkar maken i ryggen. Det har hjälpt lite att jag lagt plutten i dubbelsängen och påtalat detta för lillebror. Han vill inte ligga där plutten har varit så nu lägger han sig i extrasängen och låter maken vara i fred. Han vill förstås att jag ska komma och krama på honom när han är kall eller rädd. Vissa nätter vandrar jag runt en hel del mellan lillebror och plutten.
Ja, ni förstår vi är rätt möra nu. Det känns inte som att vi orkar åka ut och bada fler gånger. Inte hela familjen i alla fall. Maken får ta lillasyster och M, så stannar jag, lillebror och plutten hemma. Det kommer väl förstås leda till ett raseriutbrott hos lillebror när han upptäcker det. Jag antar att de andra får smyga ut.... Det är lite trist för plutten bara som älskar att plaska och "simma", men vi har en liten pool hemma som han kan vara i. Och jag tänker själv att det är så ljuvligt i vattnet nu. Det är ju sällan det blir så här varmt i havet och sjöar så man vill passa på för egen del att bada så mycket som möjligt. Men som vanligt så får man själv stå tillbaka för barnens bästa.
Vi har förstås varit och badat många gånger i sommar och även gett dem en semestervecka i Danmark i ett mindre hus där lillebrors beteenden naturligtvis eskalerade (ljudkänsligheten, mörkerrädslan). Jag orkar inte längre packa och laga lunch och mellanmål på förmiddagarna för att komma iväg vid 15-16-tiden på dagen när allt är packat och alla är påklädda och mätta. (Helt oroligt vilken tid det tar. Bebisen måste ju ha sitt också dvs ammas och bli nattat om han är trött, så allt tar tid.) Sen måste man jaga ut lillebror för att han ska bete sig dåligt i bilen och sen så får man vakta honom som en bebis när man är på badplatsen. Man glädjs åt doppet i det varma vattnet som man hinner sno åt sig när allt är lugnt. Men är det värt slitet jämfört med att gå hemma och låta ungarna bada i den lilla poolen vi har ställt i uterummet?
Imorgon kommer farmor och hämtar honom för simträning. Farmor har jobbat som simskolelärare. Ser fram emot den avlastningen! Och han behöver akut lära sig simma. Simskolan som skolan erbjöd när han gick i tvåan kunde han inte gå på eftersom det var för jobbigt med åksjuka och lukten på kommunalbussen, så den fick han stå över. Vi har tyvärr inte orkat ta dem på simskola själva. Jag har också haft ett allvarligt snack med honom idag om allt detta. Det blir ett samtal till HAB också framöver.... Vi behöver verkligen hjälp med honom nu. Hela familjen lider.... Speciellt han själv som har så svåra problem med sensoriken (lukt, ljud). Kanske behöver vi utreda honom ytterligare. Trotssyndrom? Detta stämmer skrämmande väl faktiskt: https://sv.wikipedia.org/wiki/Trotssyndrom. Jag har jättesvårt att tänka mig att han inte skulle ha det om 65% av barnen med ADHD har det. Det där föräldrastödsprogrammet känns väldigt lockande.... Vi försöker ju förklara samband osv, men man kan alltid bli bättre som förälder. ADHD har han garanterat även om den diagnosen inte är ställd p g a att saken inte blivit utredd i rätt ålder (men läkaren som tittade på honom sist bekräftade att det nog är så). (Hans diagnos är "autism med hyperaktivitet" eftersom han fick den när han var liten.)
Och om någon undrar så är det inte att han inte får tillräckligt med kärlek. Det är som att han inte registrerar det, ja eller snarare kopplar det till att han själv ska anstränga sig och bete sig. Det är mysigt för stunden men finns inte kvar i hans kropp när det är slut på uppmärksamheten. Vi får i alla fall oftast inte något tillbaka. Som när maken spelat datorspel med honom långa stunder. Det blir ändå skrik och dåligt beteende när maken vill sluta. Oavsett hur länge de spelat. Han blir sällan nöjd. Och han kan ha fått mycket kärlek av mig och går direkt och bråkar med sina syskon, t ex medan jag ordnar något åt honom som en macka eller ett glas citronvatten. Det blir rätt irriterande i längden.
Det blev rätt mycket gnäll idag, men jag orkar inte vara munter. Det är uppenbart att lillebror har ett huvud för sig. Ni får se två bilder från farfars och hans frus hus i Danmark som vi lånade. Den ena en tavla på några damer som lillebror sa godnatt till första natten "för säkerhets skull" och den andra en läskig växt som han flyttade på mitt i natten eftersom den liknar häxan Meduzas hår från filmen "den lilla sjöjungfrun". "Lillasyster kan ha den!" Tavlor och växer är farliga, men inte att gå ut i vattnet upp till hakan när man inte kan simma.... Man får försöka ha lite humor också i detta rent ut sagt elände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar