Translate

onsdag 30 mars 2016

Sönernas förbättringar och även 157 andra barns......

Det var länge sen jag bloggade. Nu i dagarna har många läst mitt 3 år gamla inlägg:

http://aspergermamma.blogspot.se/2013/02/tema-kost-sonernas-forbattringar.html

Så jag tänkte att det var dags för en uppdatering. Det har nämligen blivit ytterligare bättre sen dess.

Lillebror går numera i första klass. Han går där helt utan resurs och mår bra. När han var 5 år så fick han diagnosen "autism med hyperaktivitet". (Han var för liten för att få diagnosen ADHD, så det blev "hyperaktivitet".) Hur vanligt är det att barn med den diagnosen går i vanlig skola, utan resurs för att de klarar sig själva OCH mår bra? När jag börjar prata autism med hans (för året) nya pedagoger så tittar de konstigt på mig och säger att det inte märks. "Alla är vi lite olika". Han behöver lite extra stöd i form av tydlighet, men mer än så behövs inte. Han klär på sig själv, leker med kompisar, skriver och ritar och gör det han ska. Problemet är snarare att vissa bitar känns för lätta för honom, som t ex matten. Han är väldigt smart. Jag säger inte att han är "botad". Han har en AS-personlighet men han är inte funktionshindrad. Alla sensoriska problem (ljud, ljus, lukt) är borta och han har mycket god motorik. Hemma så ser vi lite envist humör och inflexibilitet men så är det med många barn. De håller ihop sig i skolan, för att sedan reagera hemma där de är trygga.

M mår mycket bättre men vi jobbar fortfarande med hans biokemi. Vi går hos en näringsterapeut för att täcka upp de brister som han har. Brister som vi konstaterat med riktiga labtester som vi bekostat privat. A-vitamin, D-vitamin, järn, zink, magnesium, kalcium, omega-3 för att nämna några. M går i femman och har en resurs på heltid som hjälper honom fokusera. Han har det fortfarande kämpigt men det går i alla fall. Tempot i femman är högt. Han höll på att gå in i väggen nyligen. Efter att vi gått igenom hans arbetsmiljö och gjort en del förändringar så går det bättre nu igen. Vi jobbar även med att stärka hans motorik (sensomotorik), med synterapi och KBT. Allt är ju nämligen inte kost..... Jag är i alla fall tacksam för att han har en framtid. Det fanns en tid när jag inte trodde vi skulle kunna ta hand om honom själva, utan vi skulle vara tvungna att lämna bort honom till något vårdhem. Nu ser jag ljust på framtiden. Han är smart och läraktig. Med rätt stöd ska han nog kunna gå ut gymnasiet och skaffa sig en utbildning som han kan leva på.

Om någon undrar om lillasyster så har hon inte någon diagnos, men hon äter samma kost som resten av familjen. När vi tog bort gluten och mjölk för henne försvann hennes svåra eksem på benen.

Jag är helt säker på att kosten gjort den största skillnaden. Och numera är vi ganska många svenska familjer som testat kostomläggning för våra NPF-barn.  Hela 135 familjer har sett förbättringar i måendet hos totalt 157 NPF-barn (många familjer har flera barn med NPF). För fem år sen, 2011, var det inte många som hade testat. Men vi var några stycken och vi spred detta till andra föräldrar. Vi peppade dem att testa. Vi gav dem våra bästa tips. Vi skrev till dem i vår facebookgrupp när de behövde tips för att komma vidare. Alldeles gratis på vår ansträngda fritid. För att vi visste i hjärtat att detta är rätt. För att vi vill andras barn väl och vet hur hemskt det är att se sina barn må dåligt. Hos den svenska sjukvården fanns ingen hjälp att få med detta. Föräldrar blev motarbetade i de flesta fall. Idag är det 135 familjer som testat att ta bort något av socker, gluten, mjölk och soja, eller alltihopa, och sett en förbättring i barnens mående. Och av alla som testat på rätt sätt är det bara några enstaka som inte sett någon förbättring alls. (Om någon NPF-förälder som läser detta ansöker till facebookgruppen, så håll utkik efter ett meddelande från admin. Det måste ni svara på innan ni godkännes.)

Det handlar inte alls om att vi hatar människor med autism och försöker bota dem för att det passar oss. Det handlar om att barnen faktiskt mått rätt så dåligt. Är det så mycket begärt att omvärlden ska ha respekt för den saken? Sluta beskylla oss för en massa hemska saker. Liksom alla andra vill vi våra barns bästa. Barn som har diarré, som inte orkar med skolan, som har flera utbrott/sammanbrott om dagen osv vill man ju hjälpa, eller hur?! As simple as that! Så hjälp oss! Stjälp oss inte! Vi har nog ändå.....

Idag så vill ytterligare många svenska föräldrar testa kostomläggning för sina barn. Tyvärr så är det fortfarande inte självklart att man får. Många stöter på en vägg av ovilja. Skolor som kräver läkarintyg fastän det inte finns lagstöd för det. Läkare som vägrar skriva intyg. Dietister som lämnar mycket övrigt att önska. För att "det inte finns tillräckliga bevis". Ni vet den där stora dubbelblinda, placebokontrollerade studien, som ingen vill betala för att göra, saknas. Hur länge ska vi vänta? Det finns rätt mycket forskning kring konstens betydelse i allmänhet. Gluten är näringsmässigt värdelöst eftersom vi inte kan bryta ner det och komjölk har vi klarat oss i miljontals år utan och i många delar av världen så klarar man sig utan det än idag. Någon gång måste man våga testa. Speciellt när föräldrarna vill och tror sig klara av det. Det är ändå föräldrarna som har det slutliga ansvaret för barnen enligt FNs barnkonvention. Gäller den inte i Sverige? Det är föräldrarna som vet bäst. Så att sjukvården, skolor osv bromsar är överförmynderi. Vi vill ha med oss läkare, dietister och skolspersonal! Ta in barnen och kolla näringsbrister om ni är oroliga. Vi skulle bli glada för den hjälpen. Vi vill inte vara utelämnade till oss själva och varandra. Det räcker nu Sverige! Ni behandlar dessa familjer enormt dåligt. Många av dem ser förbättringar på loven när de har full koll på barnens mat och tar bort gluten och mjölk. Sen tvingas barnen äta gluten och mjölk när de kommer till skolan igen. För att det är för dyrt att ge dem specialkost. För komplicerat. För orättvist. Läs mina stycken om M och lillebror igen och fundera på om ni tror att samhället vinner eller förlorar på att ge dessa killar specialkost. Om man nu bara ska tänka krasst ekonomiskt..... Och jag kan lova att det känns orättvist för oss med, men inte på det sätt som ni anser......

Om någon som läser detta skulle vilja forska på det här, så erbjuder jag mig att lämna input alldeles gratis. Mitt yrke är att designa och utföra kliniska studier. Jag vet vad placeboeffekten är - det är inte det vi ser här..... ;) Lämna en kommentar i så fall.

Och jag gör ett undantag från min regel att aldrig visa kort på barnen. Här ser ni lillebror efter att han mumsat i sig hemgjord kräm på enbart blåbär och hallon. Han är värd att kämpa för eller hur?! 


Och jag vill passa på att tacka Micke Håkansson som tidigt gav mig tipset att ta bort gluten och mjölk. Tusen tack!

15 kommentarer:

  1. Heja dig, Aspergermamma!! Jag är också en aspergermamma som kämpar för min son. Har tagit bort gluten och dragit ner på mejerier. Resultatet är en gladare och piggare kille med mindre magont. Nästa steg är att ta bort sockret. Blir svårt, men skam den som ger sig! Kram till dig som kämpar så!

    SvaraRadera
  2. Mycket bra!
    Underbart att det finns föräldrar som inte går på psykiatrins medicineringhysteri och inser att man kan ta helt andra, mycket bättre, vägar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. (Lyckas inte kommentera en egen kommentar, så jag "svarar" på ovanstående trots att det inte har med den att göra) Jag älskar din blogg och lär mig massor så jag blir så glad när du uppdaterar. Söte lillebror!:) Undrar nyfiket vad du menar med att du trodde ni skulle behöva lämna bort M? Var det omvårdnadsbehovet som var så stort, eller kommunikationen som inte fungerade? Undrar också om hans adhd i munnen som du skrivit om blivit bättre?

      Radera
    2. Vad trevligt att du gillar bloggen och trevligt att du berättar! :) Lillebror är min lille söt-nöt eller söt-plutt. Det var främst omvårdnadsbehovet jag tänkte på. Att vi inte orkade ta hand om honom när han var så mycket i sin egen värld och hade sammanbrott på sammanbrott för att han inte kände sina basbehov. Hans ADHD i munnen har blivit mycket bättre. Ibland får man sår i öronen, men ibland är han helt tyst. Det är hanterbart och jag vet ju att många barn med autism inte pratar alls, så det är ett lyxproblem. ;)

      Radera
    3. Aha! Vad innebär egentligen "utbrott"? (ursäkta min okunnighet men jag har ingen med autism/adhd i min omgivning) Är det saker som går sönder, eller slåss han, eller vad sker?

      Radera
    4. Det är att personen tappar kontrollen över sig själv. Oftast har stressen varit för stor på personen och/eller blodsockret för lågt. Man agerar irrationellt. Vi neurotypiska har ju också utbrott/sammanbrott men det krävs mer för att vi ska hamna där och skillnaden ligger i den grundstress man lever i. Har man autism/ADHD så lever man konstant med hög stress och det krävs mindre för att bägaren ska rinna över. Det är värt att tänka på, dvs att de har ett grundtillstånd som är betydligt jobbigare än det vi andra har. Så de kan inte hjälpa detta, utan vi andra får försöka hjälpa dem att hålla nere stressen innan de får ett sammanbrott. (Det är egentligen det bästa ordet, eller meltdown. Så beskriver vuxna det.) Och det kan som du skriver vara saker som går sönder, att de slåss eller bara skriker utan att sluta. Det sistnämnda är nog det som mest hände här. Skrik, skrik och skrik. Synd om barnen och oss föräldrar. Så skönt att detta har minskat.

      Radera
  3. Hej!
    Intressant inlägg!
    Har du testat probiotika?
    Själv så fick jag kräksjuka för någon vecka sedan och för att få magen i balans efteråt köpte jag Probiotika (mjölksyrebakterier) på apoteket och magen blev som vanligt igen.
    Googlade om Probiotika eftersom min hobby är friskvård och hälsa och hittade jättemycket ny forskning om just hur bra Probiotika är mot ADHD, autism etc etc och förstås superbra för allt annat också.
    Ha en bra dag/ Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för tipset Annelie! Ja, vi har tagit probiotika i många år och och tycker att det är bra. Maken blev t o m frisk från Crohns med det + glutenfritt. :) Ha det fint!

      Radera
  4. Vill bara uttrycka hur glad jag blir. Fortsätt dela och jobba. Jag säger samma saker som du men har inga egna erfarenheter eller egna barn med NPF att peka på mer än att livet blir bättre för alla. Det ör jag själv ett bevis för. Önskar som du att fler ska våga tänka själva för det verkar dröja innan sjukvårdens system ändras. Tyvärr är skolans liknande. Jag är lärare för ungdomar inom AST-spektrat men min uppgift ska bar vara "pedagogisk". Jag lyckas inte hålla tyst men försöker göra det lågmält så jag inte får för mycket skäll.
    Allt gott åt er och alla ni som kämpar där ute.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för din kommentar med stöttning Benny! :) Jag skickade den vidare till "gänget". Det betyder mycket för oss att det finns yrkesfolk som förstår vad vi pratar om. Kan tänka mig att det är tungt att ha hand om ungdomar som kanske kommer till skolan med yoggi och marmeladmackor i magen och man vet bättre själv. Tror inte jag hade orkat. Förstår att du inte riktigt kan hålla tyst om kostens betydelse. Det som du borde ha rätt att göra, utan att få skit för det, är att berätta om dig själv och dina erfarenheter av en nyttig kost. Det borde de inte kunna ta ifrån dig, eller?

      Allt gott till dig med som kämpar med de här ungdomarna. :)

      Radera
  5. Härligt inlägg!
    Kosten är viktig det är helt klart. Jag har sett både vuxna och barn även må mycket bättre när de tar kosttillskott med vitaminer och mineraler speciellt de vattenlösliga. Omega 3 gör också stor skillnad. Jag tillagar själv en probiotisk yoghurt som stärker tarmen och immunförsvaret, den är som bomull i magen. Det är bra att prova sig fram för det är först då man kan se ngn skillnad. Fortsätt i den riktning ni funnit.
    Mvh
    Susanne
    www.digitalhalsan.se

    SvaraRadera
  6. Haha, fantastiska bilder!!! Åh vad kul! :D

    SvaraRadera
  7. Hej Aspargermamma !!! Du anar vad glad jag blev att jag har hittat dig på facebook :) Ja kämpar här helt ensam med gluten ,mjölk socker ,familjen, läkarna som behandlar migsomen galnig . Det finns sätt att hjälpa våra barn ,det funkar som du säger att undvika dessa saker. På sistone jag gav lite upp efter att har pratat med läkarna . Vi fick mycket uttbrott på nytt ( började medsoja,visste inte att det kan också poverka dem dåligt ) jag kände mig så ensam ,som galnig :( hoppas du kan ge oss lite tips ,lite råd att du accepterar oss på facebook.KAnske bor nogån i närheten som jag kan prata ansikte mot ansikte . Hur man ska suplementera dem ,hur dte ser ut med vaccinerig ? så många frågor intet stöd . tack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Nu vet jag ju inte vem du är men är det kostgruppen du menar? Rekommenderar dig absolut att gå med där om du inte redan är med. Håll dock utkik för meddelande från admin. Det måste du svara på om du vill med.
      https://www.facebook.com/groups/fantastiskaforaldrarkostgruppen/?ref=bookmarks

      Hur som helst - jättebra att du hittat mig. :) Man ska inte vara ensam med detta svåra. Återkom igen här om det är något strul med kostgruppen. Jag ser alla ny kommentarer. Och sist välkommen till bloggen!

      Radera