Storstädning

Innan jag råkade bli gravid med plutten så brukade jag säga att jag skulle behöva 1 eller 2 månader ostörd tid för att få ordning på hemmet. Finns det någon här som känner igen att man har en back-log med år av städning? För att man helt enkelt varit tvungen att prioritera barnen, för att se till att de har det bra först och främst. Att man inte kunnat hålla i ordning i varje skåp, eller på vinden. Man har kanske själv naturligt svårt att hålla ordning p g a egen NPF eller så har partnern NPF och man står ensam med allting?

Jag har inte själv svårt att hålla ordning och organisera, utan det är faktiskt en av mina styrkor. Men man måste orka. När barnen somnat kl 23 och man måste röja köket, så varken orkar eller hinner man städa något ytterligare därefter. Och så har det varit så i flera år, så man ligger hopplöst efter. Man är glad bara man fått undan det värsta och får sova 6-7 timmar innan det är dags för nästa dag. Och maken? Ja, jag vill inte säga något för han håller på att städa garaget och det håller på att bli bättre där. Men visst det kräver rätt mycket energi av honom. Det ligger inte naturligt för honom.

Barnen med NPF har inte heller städning och ordning som sin specialitet, så där får man stötta. Och barnen river ut saker medan man städar i en annan del av huset. Och de är 3 stycken och man själv ingen bläckfisk. Känns det igen?

Just nu så drar M ut pusselbitar och papperstussar i sitt rum. Pusslen ska väck så fort jag orkar. Jag fattar inte vad han gör med toalettpappret. Lillebror spelar mest dator, men han äter vid datorn. Klarar just nu inte att äta med övriga familjen p g a smaskande och andra ljud och synintryck (syskonen är fula). Så det blir kladdigt och smuligt i hans rum. Och jag kan inte heller påstå att lillasyster är en mästare på att hålla ordning. Tyvärr. Allting kan förvaras på golvet och ber man henne städa så kan hon lägga 10 gånger mer energi på att gnälla och skrika för att slippa än vad det tar att bara plocka upp. Snart tar jag en sopsäck och lägger ner allting i och ställer in på vinden. Fast jag vet inte om det skulle hjälpa. Då tycker hon nog bara att jag är elak och lär sig ingenting. Det som däremot hjälper var när lillebror fick dammsuga sitt rum själv. Sen kom han ner och skulle som vanligt skutta runt med mat i handen här på nedanvåningen. "Vad skulle du tycka om jag gick upp och smulade knäckebrödssmulor på ditt rum just nu?" frågade jag. "Det skulle kännas lite jobbigt." sa han skamset. Just det.....

Hur som helst, så har jag visserligen inte fått 1-2 månader ostörd tid. Och då menar jag 30-60 ostörda dygn från att ta hand om barn och laga mat osv. Men jag har fått 1 år föräldraledighet. Den ska ju visserligen spenderas genom att ta hand om plutten, men när han sover eller leker nöjt så städar jag så mycket jag hinner. För det är faktiskt lite så att det trots kolik, är en rätt bekväm tillvaro att få en sladd. Jag har erfarenheten och kunskapen som behövs men tiden som en förstagångsförälder har på dagtid när de andra 3 är i skolan (även om jag måste ta igen en del nattsömn). Jag har redan hunnit gå igenom flera rum. Det är mycket som kvarstår, men det är så skönt att få ordning i hallen t ex. Så mycket lättare livet blir när man hittar bland sina grejer. Det blir verkligen en ond cirkel när man går på knäna p g a barn med behov. Det blir jobbigare och jobbigare ju mer hemmet förfaller.

Jag vet att denna tillvaro kan ändras snabbt, speciellt när plutten börjar röra på sig. Man får vara glad för varje dag som funkar.

Och jag ska dessutom försöka dra igång ett eget litet företag vid sidan av min halvtidstjänst. En enskild firma där jag säljer min tid, främst inom kost och näring. För jag har läst på enormt mycket om just det - har lyssnat på säkert tusen föreläsningar, de senaste åren. Mitt specialintresse. :) Och det är delvis därför som jag inte bloggat så mycket på sistone. Mitt fokus har varit på funktionsmedicin som det kallas. Och även om vardagen hela tiden varit enormt upptagen så har jag åtminstone kunnat lyssna på föreläsningar medan jag diskat, städat, cyklat till jobbet osv. Hur jag orkat? Jo, jag får energi av detta. Jag njuter verkligen av att få lära mig nytt (och engelskan är inget hinder så kunskapen trillar rätt in). Det har varit en hjälp att orka. Det vore så kul att kunna hjälpa folk att må bättre med denna kunskap och med ändå rätt enkla medel. (Som jag skrivit tidigare så har vi ju lagt om kosten för hela familjen.) Men mer om det sen! En sak i taget. Stress är det värsta man kan utsätta sig för.