Translate

torsdag 27 april 2017

Respen-A ett tillskott som höjer serotonin på naturlig väg

Det har ju varit lite tyst här på bloggen ett tag. En av anledningarna är att M mått rätt dåligt i minst ett år. Han har plågats av en väldig oro för inte att säga ångest. Han har gråtit till syntes utan anledning flera gånger om dagen. Det började med att maken sa till lillebror på skarpen när han puttade M i trappan här hemma. Maken sa något om "köttfärsansikte" och det var givetvis en överdrift för att det skulle gå in hos lillebror. För det är verkligen farligt att puttas i trappor. Och lillebror har ju sitt funktionssätt....

Sen dess har M till och från varit orolig att han egentligen ligger nedsövd någonstans med köttfärsansikte och att det han upplever egentligen bara är en dröm. Jag tror säkert att om maken inte hade sagt så, så hade något annat triggat Ms oro. Han fick nämligen oro för ett antal flera saker därefter: Att de underjordiska i Ronja Rövardotter skulle ta honom, att vi egentligen är i USA och jag ska avrättas där och att det är Ms fel, att han råkat köra över mig med bilen för att han råkade komma åt någon när han satt i passagerarsätet, att jag egentligen inte är hans mamma, osv osv. Han såg t o m demoner i skuggor. Jag började fundera på om han kanske t o m hallucinerade.

När oron har kommit så har vi givetvis försökt att prata om det för att mildra den, men det har inte gått så bra. Det har inte hjälpt och han har inte velat prata om det. Han har sagt att han inte "kan gå emot oron" och att det blir värre om man pratar om det. Så han har fått skrika ut den. Det är oerhört smärtsamt när ens barn är ledset och man inte kan göra något för att hjälpa. Många gånger har jag lyckats avleda genom att sätta på en film. Det är i princip det enda som har funkat. Han har varit orolig i skolan och när den varit som värst har oron förlamat honom så man har behövt leda runt honom hemma och i skolan. Det är ganska slitsamt att dra runt en 12-åring.

Vi har givetvis sökt hjälp på barnhabiliteringen för detta. Psykologen sa att detta är vanligt och inget man ska oroa sig för för mycket. Läkaren ville börja ge antidepressiv medicin (s k SSRIs, selektiva serotoninåterupptagshämmare). Vi var inte så sugna på detta. Han är ju bara 12 år och vad jag har hört från många är de svåra att sluta med. Mediciner är bra när de behövs och det är inte bra eller kul att ha så här mycket oro i kroppen, men jag vill alltid försöka på naturlig väg först. Jag hittade Respen-A. Det är en lite klisterlapp man sätter på huden med en plåstertejp över och sen ska den sitta där hela dagen. Detta kändes lite konstigt först, men nu har vi vant oss.

Jag lyssnar mycket på föreläsningar om autism och det var när jag lyssnade på Dr Kurt Woeller som jobbar med autistiska barn i USA som jag fick detta tips. Ni kan läsa vad Dr Woeller skriver om saken här:

http://www.naturalnews.com/031525_Respen-A_autism.html

Och se videos här:

http://www.respen-a.com/respen-a-videos.html

Respen-A innehåller alltså en substans från en rot som innehåller ett ämne som stöttar enzymet som gör  serotoninet aktivt.

Jag hade gentestat M och visst har han mutationen MAO-A som nämns i artikeln, dvs långsam omsättning av serotonin. Och att han fått curcumin i hög dos har inte heller hjälpt enzymet.... (Så nu är curcumin borta.)

Gentestar gör man hos https://www.23andme.com/en-eu/ och sen får man skicka rådatan igenom Strategene, ett verktyg som Ben Lynch och hans team tagit fram och de går enbart på publicerad forskning vilket jag uppskattar. Det här med genmutationer, s k SNPs är nytt och många SNPs har inte så stor betydelse för oss egentligen.

Via näringsterapeuten fick vi tag på Respen-A och testade alltså på M. Det kan inte beställas direkt av privatpersoner utan man måste gå via någon terapeut som kan hjälpa en med övriga tillskott som man behöver ta samtidigt. Däribland hög dos av kalcium eftersom Respen-A driver ut det ur blodet och in i urinen och även i skelettet. Lågt blodkalcium kan ge oro. (Och det är ju det vi vill undvika.) Sen är det andra tillskott som man också bör fundera på att ge som inositol. Jag rekommenderar därför inte att man testar på egen hand.

De två första veckorna hände inte mycket. Men sen! Oron har nästan försvunnit helt. Den är väldigt minimal. Alla märker skillnad: Släktingar och pedagoger. M är glad och skrattar mycket. Tramsar och svarar tillbaka när lillebror retas med honom. Det är lite som att han vaknat upp. Han står upp för sig själv. Han är mer med på något sätt. Visst varierar det från dag till dag, men medelnivån är bättre. Han tar också mer ansvar för hygienen. Borstar själv sitt långa hår utan att jag behöver säga åt honom att göra det. Han vill äta med bestick och kladdar mindre. I förrgår övade han tyskaglosor koncentrerat i en timme. 27 tyskaglosor kan få vem som helst att vilja lyfta på rumpan och gå och göra något annat.... Men icke. Han läste och förhörde sen sig själv på datorn. Jag behövde inte göra någonting.

Det är så stor skillnad så vi föräldrar tror knappt att det här är sant. Nypa-sig-i-armen-läge! Kan verkligen så här många saker blir bättre av lite mer serotonin? Många saker i kroppen har ju flera funktioner så varför inte?! Jag är så himla glad! Han får gärna ha sitt funktionssätt och vara en aspergare hela sitt liv, men han ska må bra.

Sist kan jag tillägga att man nog ska fundera på varför serotoninvärdet är lågt från början. M har candidaöverväxt. Vi ska precis ska köra en andra kur mot det för att få bort det. Jag misstänker att candidan förhindrar att rätt mängd serotonin bildas i tarmen. (Det görs till 90% i tarmen.) Samtidigt är vi alla individer så det är svårt att veta. Jag har också MAO-A och candidaöverväxt, men inga symptom på lågt serotoninvärde. Tvärt om mår jag väldigt bra. Jag har dock inte NPF. Alla är vi som sagt olika och därför är det viktigt att jobba tillsammans med någon som kan hjälpa en hitta vad det är som saknas eller stör.

Här ser ni hur stora diskarna är jämfört med en gammal enkrona:




4 kommentarer:

  1. Mycket intressant som sagt. Jag såg eller läste om detta ämne för många år sedan, men då jag aldrig har haft kontakt med någon terapeut har jag inte heller kunnat testa det. Och oron har väl inte heller varit så stor. Nu är det mest det här "flat liner-läget" som jag inte gillar. Livet blir så grått om ingenting är roligt. Var själv väldigt svart inuti som tonåring och överför såklart min egen upplevelse på mina söner, men det kanske inte är helt fel tänk? Jag hade dessutom en bror som tog livet av sig p g a många olika orsaker, men förutom Chrons sjukdom hade han OCD och var "speciell". Det är inget jag vill att mina barn ska drabbas av. Ska göra gentest på den "lille" för det vore verkligen intressant att se om det är något man kan göra för det allmänna välbefinnandet. Det "roliga" med honom är att han aldrig reagerar som han borde. En gammal kvinna sa att hans DNA var rullat åt fel håll. Det kan ju förklara en hel del : D Tack för att du är så vetgirig! Jag hade min topp för flera, flera år sedan. Numera har orken tagit slut. Tack för att du orkar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord. :) Ja, jag orkar lite till. Väldigt tråkigt att höra om din bror. Beklagar verkligen. Vem vet hur han hade det inombords. :( Det hör ju ihop med tarmen också. Bra du funderar på detta för dina söner, men kanske även för dig själv? Jag upplever att M är mycket gladare och tar sig för mer saker, så mindre flat-line kanske? Det är värt att testat en månad och se vad som händer. Kostar ca 800 kr. Och man behöver inte heller gentesta som ju också kostar en del. Det går bra att bara testa Respen-A. Men man får så klart veta en hel del om man gentestar.

      Radera
  2. Vill också säga tack för att du orkar dela med dig! Det betyder mycket att läsa om någon som är i en liknande situation som en själv (jag har en son med autism). Vad underbart att ni hittat en hjälp mot oron! Min son har också haft perioder av ökad oro, fast inte så allvarligt ännu. Det kan vara att han är orolig för att han har svalt legobitar tex. Fast han inte ens har stoppat dem i munnen. Så fort en bit har varit borta får han för sig att han svalt den. Just nu är han inne i en ganska harmonisk fas, men om det blir värre i framtiden ska jag komma ihåg Respen-A :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria! Tack för de uppmuntrande orden. :) Gör att jag orkar dela med mig ytterligare när jag vet att det finns de som läser. Och den svälja-oron - oj vad jag känner igen! :O M har haft jättemycket sån oro att han svalt allt möjligt. Det hade jag t o m glömt. Tack för påminnelsen.

      Radera