Gymnasiematte på sommarlovet

Jag får nog skriva en följetong om Ms gymnasieval. Det har varit mycket med det. Får återkomma till hur han valt osv senare för det är mycket att skriva. Men han har valt naturvetenskaplig linje och det känns helt rätt, för det är där han har sina intressen. Främst miljö, biologi, fysik och matte. Och han är tillräckligt smart tror vi föräldrar och hans pedagoger, men extra stöd behövs helt klart.

Han kommer gå i en vanlig klass med resurs på heltid och möjlighet att gå undan och jobba. Rektorn på skolan är väldigt stöttande och har erfarenhet av elever med NPF. Han sa t o m att "de ofta är en tillgång när eleven väl hittat rätt". 😊 Och rektorn har redan anställt en resurs.

Vi vet så klart inte om M kommer orka för det är en jobbig linje, men vi har också back-up-planer. Det finns en annan skola som är redo att ta emot honom om det inte funkar. Så han ska absolut få göra ett försök. Det finns ju en del anpassningar de kan göra idag och man kan också få 1-2 extra år på sig om man har extra behov. Det kommer ju bli jobbigt för honom att gå i en klass med 20-30 andra elever. Han är van att vara 1-7 elever i klassen, förutom tyskaundervisningen då där han gått i vanlig klass.

Jag har bestämt att vi ska öva lite matte nu på sommarlovet, bara så M får det lite lättare i skolstarten. Om han redan kan matten, så kommer det inte göra lika mycket om han zoomar ut för att han är trött i huvudet av allt det nya. Jag är civilingenjör och det finns ju många bra filmer på YouTube, så det är lätt att öva. Och kul. Stort tack till alla fina pedagoger som lagt ut bra filmer! 😊

Idag ritade jag upp en andragradsekvation (y=x²) och det ledde till lite panik. "Åh nej, jag som kunde högstadiematten utantill. Nu blandar jag ihop det och glömmer det jag lärt mig." Det är precis den reaktionen jag vill ska komma hemma nu, inte när han börjar skolan om en månad. Jag har en månad att förklara helheter för honom. Det är annars det svåra när man har autism: Helheter och sammanhang. Detaljer är lättare. Han tycker ju att det är kul att lära sig nya saker så paniken är oftast kortvarig och protesterna går snabbt över. Han glömmer att det är sommarlov och att han inte vill göra matte på sommarlovet och vi fastnar i en intressant diskussion och han deltar i med glädje. Så jag kommer köra på. Givetvis göra det så kul jag kan och undvika att han ska behöva sitta och räkna själv (om han inte tvunget vill då), utan mest teorigenomgångar.

Lillebror och plutten!

För ett tag sen så läste jag i ett forum om ett NPF-barn som hade sagt att han önskade att hans nya halvsyskon skulle dö. Föräldrarna hade blivit helt förfärade och bestraffat pojken.

Det där har vi hört i 2,5 år nu. Lillebror har sagt flera hundra gånger att han vill att plutten ska dö. "Varför mördar ni inte bara honom?"

Det kan tyckas markabert och hemskt. Men är det så mycket att ojja sig för? Det är nu den kända liknelsen av att mannen kommer hem en dag och säger "Du vet älskling hur mycket jag älskar dig och att ha dig som min fru. Det är så fantastiskt att jag har bestämt mig för att skaffa mig en fru till. Visst är det underbart!" 😧

Det är nog så många barn kan känna när de får småsyskon. Lillebror kände nog så redan när lillasyster kom och konkurrerade om plats och uppmärksamhet, fastän han inte kunde säga det då eller ens förstod det själv. Han var ju bara 1,5 år när hon föddes. Med plutten är det förstås också att hans ljud är störiga. Lillebror är ju så extremt känslig för ljud. Han har bättre hörsel än stålmannen!

Alla har vi rätt till våra känslor och jag tänker att det är deras sätt att uttrycka denna känsla. Det betyder inte:

1. Att de kommer göra sitt syskon illa - lillebror har inte gjort något mot plutten. 
2. Att man själv kommer mörda småsyskonet.

Så varför ojja sig? Det är ju jobbigt att höra och man kan ju säga att "så säger man inte" om man tycker att det är viktigt. Man kan också förklara vad som händer om en förälder mördar ett barn, rent rättsligt, om man tror att den kunskapen kan öka barnets förståelse för situationen. 

Jag har hela tiden tänkt att det kommer lösa sig tills den dag lillebror är 20 år och plutten 10 år. Någon gång däremellan kommer lillebror förstå att plutten är rolig, t ex om han lär sig spela dator lika tidigt som honom själv.

Och vet ni vad? Jag tror att det precis hände idag! Vi badade tillsammans i vår lilla pool. Bara det är fantastiskt för lillebror har inte velat vara nära plutten, helst inte i samma rum. Lillebror tog en boll under vattnet och släppte den så det skvätte. Jättekul tyckte plutten. Jag var inte lika road då poolen står i vårt uterum som inte mår så bra av extra fukt. Sen var lillebror superintressant för plutten. Och plutten började leka jagningsleken som han och lillasyster brukar göra. (De turas om att leka monster och jaga varandra.) När plutten gjorde det så kunde lillebror inte låta bli att skratta. Jag var själv förvånad. Det hände flera gånger och de höll på så en stund innan lillebror fick nog och gick ur poolen.

Nu på kvällen så ville naturligtvis inte lillebror prata om det. Jag försökte berömma honom för att han var duktig, men jag fick släppa det helt. Fast det gör inget. Huvudsaken är att det går framåt. 

Kyrkans unga!

För nästan exakt ett år sen konfirmerade sig M. Han är ju kristen men vi visste inte om han skulle orka konfirmationsundervisningen. Han hade stått över den som varit under terminen en onsdagskväll i veckan just för att han behövde vila efter varje skoldag. Som tur var hade de en snabbkurs. Under 2 veckor på sommarlovet kunde man få undervisning varje dag och sen var man klar. Helst skulle man ha gått på gudstjänst under terminen tidigare och det hade vi missat men han var välkommen ändå. Och så hade han tur som hittade två av sina kompisar från grundskolan i gruppen. Ett tvillingpar som han umgåtts en del med då de också behövde lite speciallösningar p g a andra funktionshinder.

Och vi var ärliga med hans diagnoser. De var dock inget problem utan tvärt om en styrka. Ledaren sa lyriskt till mig, när han testade de första dagarna: "Åh han är så bra att ha med i gruppen för han vågar ställa alla viktiga frågor som ingen annan vågar ställe." Så hon ville hemskt gärna ha kvar honom. Och så blev det. Folk brukar säga till mig att M är så mysig. Och det är han. Han är väldigt snäll.

Konfirmationsundervisningen var ett lyckokast förra året för det innebar ju också att M fick komma ut med jämnåriga varje dag. Men tyvärr tog den ju slut. Som tur var så tog kyrkans unga vid och de har träffar en gång i månaden. M har gått på alla träffar och längtar tills varje ny träff. Det är så skönt att han har ett sammanhang och kommer ut lite. Och de är så tillmötesgående i svenska kyrkan, både med hans personlighet och även specialkosten. Det känns verkligen att han är välkommen!

Vi funderade ett tag på om det fanns någon mer verksamhet som kunde passa M. Som inte har någon avbytarbänk där han blir sittande. Scouterna t ex. Han testade att gå på en träff men sen så rann det ut i sanden. Han var sjuk och så var det moment som jag inte kände passade honom som att äta pizza, baka tårta och baka pinnbröd över eld. Tyvärr eftersom han äter glutenfritt hade det blivit speciallösningar och kanske hade det känns som ett utanförskap för honom. Pinnbrödet hade kanske gått att lösa enkelt och pizza hade man kunna ta med själv. Det var nog också i kombination med att det var en viss självständighet som behövdes i moment som att cykla på stan och leta efter saker, som det inte kändes rätt. M är inte jättesäker på att cykla heller. Så jag lät det rinna ut i sanden.

Det som var glädjande var att hans kompisar från förr, tvillingparet, drog ihop en grillkväll igår som ersättning nu när kyrkans ungdom har paus under sommaren. De bjöd in hela gruppen och de var 5 killar som grillade tillsammans igår.

Jag frågade deras mamma hur det hade gått socialt för M och det hade faktiskt gått bra! Han hade deltagit på ett adekvat sätt. Zoomat ut någon gång men sen samlat sig och varit med gänget igen. Bra att han lärt sig det!

Så fint att han har kompisar han umgås med. Och killarna som bjöd vill göra om detta igen i sommar hemma hos sig. Jag är så lycklig!

Hur gör man när man röjer ett superstökigt kök?

Idag så fokuserade vi på diskningen, dvs jag försökte lära M och lillasyster hur man gör när man måste röja ett superstökigt kök.

M kan diska för hand sen hemkunskapen. Och det är att diska så som man gör ute på landet om man är i en stuga med begränsat med vatten och värme. Man häller upp varmvatten i en ho och kallvatten in den andra eller i en bunke. Så diskar man i den första och sköljer av i den andra. Så är det väl inte många som diskar idag utan de flesta gör nog det under rinnande vatten, åtminstone sköljningen. Men han fick hållas. Jag väljer mina strider.

Det som jag ville lära honom är hur gör man egentligen när det är stökigt i hela köket, dvs blandat med ren och smustig disk överallt? Hur reder man ut en sån röra (som det ofta är i den här familjen 🙈)?

Jag gjorde en lista. Listor är ju bra för honom och det använde min pappa sig mycket av. Ni ser ordningen här:

Man bör alltså inte ställa sig och diska för hand det första man gör. Men man kan välja om man vill göra 1a eller 1b först. Det viktigaste är att man lär sig att ta undan det som är rent först, för annars blir det väldigt jobbigt. Det här måste vi försöka nöta in för han kan ju faktiskt inte flytta hemifrån utan att kunna röja sitt eget kaos. Så att vi diskade tillsammans blev en sak att skriva på "happy list". Och en annan att lillasyster kom igång med måleriet. Så skönt att hon släppte skärmarna och var lite kreativ! Enjoy! 😊

Positiva listan - Happy list

Om jag ska vara ärlig så har det känts rätt segt här hemma senaste veckan med röran i huset. Det känns som att jag städar och städar och det blir aldrig bättre. Jag har försökt röja färdigt vardagsrummet varje dag i en vecka nu, men det står liksom still. Nya saker kommer ut. Och så måste jag ju hela tiden pausa för att laga mat, hålla koll på plutten, hjälpa de andra, tvätta osv.

Okej, misstolka mig inte nu. Det är inte så att maken inte gör något. Han gör också mycket. Men vi har ju 4 barn, och ett hus med en liten trädgård samt 2 bilar att ta hand om. Vi har precis satt in nya takfönster (så vi får in dagsljus i allrummet där uppe) så maken håller på att planera hur han ska göra när han flyttar inneväggarna. Så vi har båda enormt mycket att göra. Och semestern har inte börjat än, men det har sommarlovet för de 3 äldsta.

Lillebror sitter mest och spelar dator. Ibland kommer han ner och är med oss andra eller hoppar studsmatta. Eftersom plutten och maken har varit förkylda denna vecka så har familjen varit i karantän, så M och lillasyster har mest varit hemma och gått och dratt. De tar sig liksom inte för något. Kanske sitter vid en skärm men inte mer än så.

Och det är samma sak när man ber dem städa. De vet liksom inte hur. Jag tänker att det nog kan jämföras med om maken skulle be mig städa garaget. Var skulle jag börja? Var är det han vill ha sorterat? Hur? De behöver båda bra arbetsledning. Man måste ge konkreta uppgifter. Då hjälper de till. Det är samma med matlagning, men där funkar det bra att ge "chefsuppdrag". "Då är du chefen för salladen/dukningen/potatisen!"

Idag så tröttnade jag på att ha "piskan på" både mig själv och barnen och den smått oändliga att-göra-listan. Så jag sa åt dem att vi skulle göra en positiv lista. Lillasyster älskar sånt så hon nappade genast och gjorde listan. Hon fick välja vad den skulle heta och valde "Happy list". Hon har precis börjat läsa engelska i skolan.

Tanken är att vi ska fylla den med bra saker vi lyckas göra under sommarlovet. Det kan vara vad som helst, litet som stort; Städning, någon utflykt, renovering, ny maträtt, annat. Idag klädde vi om två gamla stolar med vaxduk. Det var nog inte det jag ville göra. Jag ville ju städa vardagsrummet. Men ibland är det viktigare att komma igång med något, vad som helst, än vad man gör och i vilken ordning. Därefter lagade vi tacos tillsammans och det gick bra. Då hade vi redan arbetsformen inarbetad.

Det blev en rätt bra dag. Vi har i alla fall haft det väldigt trevligt när vi har umgåtts och gjort saker tillsammans. Det blir fler dagar med bra arbetsledning och positiva projekt i sommar. Det sägs ju att positiv förstärkning funkar 10 gånger bättre än att ge negativ återkoppling.

                                         Till höger; före och till vänster; efter