Hoppas att ni alla har haft en okej midsommarafton. Jag skriver okej, för jag vet att det inte alltid är så bra som man ser i flödet på facebook 😏 hos majoriteten, när man har barn med NPF.....Vår dag var väl okej totalt sett. Rätt så kaotisk bitvis.
I år firade vi bara vi i familjen och hemma. Det var så i flera år när vi hamnade utanför kompisgänget av olika anledningar, så vi är rätt vana. Vi lider inte så mycket av coronaisoleringen. Att det blev så var nog en kombination av att vi hade för jobbiga barn (både för en själv och övriga i sällskapet), äter specialkost (svårt att laga för den som bjuder) och att vi var så himla dåliga på att bjuda tillbaka själva. Ni vet när man nätt och jämnt håller ihop hemmet själv är det ganska svårt att ställa till med en trerättersmeny för flera familjer. Knytkalas hade i och för sig nog löst de två sista problemen om man hade tagit upp det för diskussion vid tillfället, men, men.... Jag förstår det. Och ärligt så kan jag tycka att det ändå hade varit svårt att sitta och kallprata för man har så olika liv. De hinner ju renovera på huset och orkar åka på långsemestrar med barnen. Numera så umgås vi i alla fall med en annan familj som nog förstår oss bättre och det funkar jättebra. Nu sen Coronan så har vi inte träffats dock, av försiktighetsskäl. Idag hade det specifikt inte funkat för plutten är snorig och maken har haft ont i halsen i veckan.
Vårt firande började med att lillasyster och jag fick åka och handla midsommarmaten så fort lunchen var äten, för det hade vi inte kunnat förbereda p g a olika omständigheter. Maken fick ha sönerna, vilket inte alltid är ett bra utgångsläge just eftersom det tröttar ut honom. Han har superhöga krav på sig själv med plutten, dvs plutten får absolut inte slå sig och måste ha kul helst hela tiden, så det blir rätt jobbigt för maken. Men ändå kul för plutten som så klart älskar att få så mycket uppmärksamhet av sin pappa. Jag skulle aldrig orka hålla på så, men då har jag också plutten betydligt mer.
När vi kom hem så tog vi direkt melon, jordgubbar och glass. Det gick bra initialt, men sen gick det snett när lillebror kom ner och bara skulle ha två bitar melon till. Det fanns bara två bitar kvar på fatet och M hade inte fått så mycket. Jag sa åt lillasyster som blivit förbannad, att jag hade en halv vattenmelon kvar, så lillebror kunde ta de två bitarna. Men det gick ändå inte in. Lillasyster har rätt hetsigt temperament och började skrika efter lillebror som då råkade tappa en bit melon i trappan. Som väl var så klarar han ganska bra att vara låg-affektiv i det läget. Han vet att jag är rättvis och ordnar upp det till slut när lillasyster beter sig illa. Så han gick lugnt till sitt rum med den melonbit han hade kvar. (Jag såg så klart till att han fick en bit till senare, när jag hade delat upp den andra halvan.)
Sak nummer två var det här som jag nämnde i förra inlägget. Att maken råkat säga "nu går vi upp" till plutten som då trodde att han skulle få gå upp till ovanvåningen och lillasysters lego. Plutten är alltid superförsiktig med hennes lego och maken och jag visste att plutten inte skulle ge sig förrän han fått komma upp. I hans koordinatsystem så hade han ju blivit lovad det. Så maken tog upp honom en kort runda. Men det klarade inte lillasyster. Hon började skrika och kasta saker. Sparkade på pluttens pool vilket så klart gjorde att hon fick sig en rejäl utskällning av maken. Hon började skrika att hennes liv var förstört osv. En rätt rejäl överreaktion, även om jag fattar att det är jättejobbigt för henne att ha två autistiska brorsor och en lillebror som pillar på hennes saker.....
Direkt efter att plutten och maken gick ur poolen så skulle M och lillebror bada tillsammans. Men det hade slutade med att M gick ur poolen och grät. Lillebror hade verbalt terroriserat honom för att han drack poolvatten och var långsam i vattnet. "Han har antimateria i hjärnan!" var en förolämpning bland flera. M var åtminstone smart nog att gå ur poolen och vänta på att lillebror skulle bada klart så han sen kunde få hoppa i och ha poolen för sig själv. Men han grät. Jag försökte förklara för lillebror att om man har rätt i sak ("drick ej poolvatten!") och vill att folk ska lyssna på en så måste man framföra det på ett trevligt sätt. Tror inte att det gick in.
Och mitt under allt det här kaoset så hade jag insett det underliggande problemet: Tomma magar och lågt blodsocker hos vissa (lillasyster!). Som väl var hade jag förberett potatisen, så det var bara att hälla ut köttbullarna och prinskorven på en ugnsplåt och låta ugnen laga maten.... Sen blev det en enkel buffé med sill och lite grönsaker, som åts i skift allt eftersom folk kom till bordet. Efter det blev stämningen lite bättre.
Kaos, ja ni hör...... Tänk på det när ni ser alla glada och fina bilder i flödet på facebook som folk lägger upp för att skryta om sin midsommar..... 😂
Ni får se en bild av jordgubbarna som numera är i våra magar. Det är nog det jag kan skryta med. 😂 Belgiska jordgubbar för 129 kr/kilot. De svenska jag köpte för samma kilopris som ryggbiff fastnade visst inte på bild. Attans! 😉
Tack för ditt inlägg! Även om jag såklart vill att alla ska få en bra midsommar så känns det trösterikt att det är fler familjer än vi som inte har den där ”perfekta” högtiden som förväntas. Vi firade i sommarstugan och hade en bra dag med bad och härligt väder. På kvällen började kaoset när grannarna väsnades så att sonen inte kunde somna den tid han brukar. Han blev arg på oss föräldrar också för att vi inte tagit med hörselskydd (vi har inte ens några) och så blev han stressad för att han skulle bli för trött för att orka spela tv-spel dagen efter. Maken tappade humöret efter en timme. Tillslut somnade sonen av utmattning, men vaknade redan vid 02 på natten som han gör när vi är i ”nya” miljöer (han har varit i stugan många gånger i sitt liv, men första natten blir det alltid så). Han satt uppe med iPaden resten av natten, vägrade ligga kvar i sängen. Och jag sov på soffan jämte honom.
SvaraRaderaTack också för inlägget om Lillebror och F-U. Jag behövde bli påmind om detta med lågaffektivt bemötande och att släppa tanken på ett ”väluppfostrat ” barn. Vi har mycket svordomar här hemma nu.
Hälsningar Maria