Semester - nu är jag här igen

Nu äntligen har jag tagit mig för att blogga lite igen. Livet har varit för upptaget med jobb och fyra barn samt gymnasiestudier för M. Han valde att läsa naturvetenskaplig linje och det har krävt sitt av oss båda. 

Jag har dels fått ha tät kontakt med hans resurs, men även undervisa M på kvällar och helger. Han är jätteduktig och smart och har ett superminne, men det är fortfarande väldigt svårt med helheter och att hålla rätt tempo i pluggandet. Om jag ger honom uppgiften att läsa text i boken så kan varje uppslag ta en timme för han lusläser varje ord och läser om. Fastnar i tvång och vandrar iväg i tankarna. En gång när jag bad honon läsa själv kom han ut efter 3 timmar och hade bara läst 3 uppslag i religionsboken (som är relativt lättläst). Då tyckte jag mycket synd om honom och beslöt att jag måste hålla i taktpinnen. 

På grund av detta så har jag också fått lära mig teorin, eller kanske mer fräscha upp för jag har också läst naturvetenskaplig linje en gång i tiden. Men det tar ju så klart tid eftersom det måste göras. Matten har jag dock "gratis" eftersom det är det jag utbildat mig inom på universitetet. Det som tar tid där är att räkna tillsammans med M, eller att göra lösningar åt honom som han kan titta på när han räknar själv. 

Det har gått och han har t o m fått fina betyg men familjen är ansträngd på grund av detta. Jag skriver familjen eftersom maken då fått han plutten och lillebror och lillasyster fått mindre uppmärksamhet än de skulle ha behövt. Det är en himla tur att jag bara jobbar halvtid. 

Främst är det faktiskt huset som är eftersatt, alltså röran i huset. Barnens rum, ja egentligen alla rum i hela huset. Vi behöver rensa ut mycket. Och vi behöver göra ett nytt barnrum till plutten någonstans i huset. 

Men nu är det semester i 6 veckor och inget skolarbete, så lite ska jag/vi förhoppningsvis hinna göra här hemma. Och blogga lite. Jag har saknat det och det är ju en fantastiskt fin nedvarvning i slutet av dagen att skriva ner sina tankar. Hoppas att ni fortfarande är här och vill läsa.

Om bestraffningar vid affektutbrott

Jag läste någonstans på nätet om föräldrar som bestraffade sitt barn i affekt med att det fick gå ut och stå ute tills det lugnat ner sig och även genom att ta bort nätet för barnet. För att man minsann inte kan bete sig hur som helst och det måste man lära sig. Hur lätt är det att lugna sig om man mår dåligt, blivit utelåst och dessutom vet att man precis blivit av med nätet? Jag själv hade nog bara klarat det på ytan, inte inombords. Och jag är vuxen och har inte NPF!

Innan man kör någon bestraffningsstrategi på sina barn så kan man ju testa att köra den på varandra som vuxna. T ex om jag började bete mig illa för att jag mådde dåligt och/eller tappade tålamodet och min make sa åt mig att gå ut och skrika färdigt så hade det kanske känts lite motigt men ändå rimligt. Om han hade sagt att han dessutom tänkte stänga av nätet för mig resten av dagen hade jag nog däremot blivit heligt förbannad på honom. ¨

Vad har nätet att göra med att jag mådde dålig och jag gick ju ändå ut och skrek färdigt? Det hade känts elakt av honom och det hade definitivt inte blivit någon mysig kväll efter det. Det jag hade lärt mig är att jag hade gift mig med en elak idiot och det hade definitivt inte gett mig några bra strategier tills nästa gång. Jag hade förmodligen blivit ledsen för att han inte insåg att han behövde hjälpa mig innan jag hamnade i affekt och började bete mig illa (för det vill ju ingen göra egentligen). 

Och nästa gång det händer får jag inget hjälp heller. Det hade nog känts lite hopplöst faktiskt. Ingen hjälp nästa gång och av med internet. Dessutom hade jag tyckt att han var lite väl självgod som tyckte att han gjorde helt rätt eftersom "han inte accepterar sånt beteende och satta ner foten". 

Det är min tolkning och mina tankar. Ni andra känner kanske inte exakt likadant. Men man bör göra en sån tänkeövning innan man bestraffar så man kan stå för det man gör även i framtiden när barnen växt upp och blivit stora nog att ta upp saken med en.

Tankeexperimentet kan också föras vidare på andra sätt. Exempelvis om jag har svårt att slita mig från datorn på kvällen och maken identifierar detta problem, så kanske han tar upp det med mig och vi kommer överens om att stänga av nätet i huset en viss tid och gå och lägga oss. Detta gäller så klart i ett jämbördigt förhållande. Det är inte så det är mellan föräldrar och barn. Föräldrana har ansvaret och barnen kanske inte mognaden att förstå en sån sak. Det optimala är förstås att man kan ta beslutet i samförstånd och det går med mogna barn. 

Om barnen inte är mogna, så får man tänka sig mer att det är ens arbetsgivare (eller liknande). Exempelvis om man är iväg på konferens i en hyrd lokal och folk inte har vett på att gå och lägga sig inför nästa dag utan stannar i baren halva natten. Då kanske man väljer att be baren stänga tidigare den andra natten och inte servera något alkoholhaltigt eftersom man behöver att de anställda är pigga dagen därefter. Det finns en orsak som är logisk, precis som det är logiskt att stänga av nätverket hemma en viss tid kvällen innan en skoldag. Det tror jag att barnen har lättare att förstå. Det blir inte ett straff utan borttagande av något som inte funkar (dvs obegränsat med nät på kvällen).