M har något som vi kallar det stora ylet. Man skulle kunna kalla det raseriutbrott. Våra dagar går i mångt och mycket ut på att undvika det, för det tröttar ut hela familjen och sliter på våra psyken. Det är en ständig kamp. Vissa dagar går det bättre än andra, och han kan vara glad flera timmar i sträck, men ofta jobbar vi hårt för att hålla honom glad. Detta är anledningen till att vi har så svårt för att lämna bort M till en barnvakt. Det känns inte rätt att lämna bort ett barn som man nätt och jämnt klarar av själv.
Ylet tar sig uttryck så att M blir oerhört upprörd över någon småsak, t ex att en papperslapp gått sönder eller att han spillt ut mjölken. Han skriker, lipar och gnäller om att vi t ex ska laga det igen och bryter man inte utbrottet direkt så blir det bara värre och värre. Det eskalerar tills han knappt är kontaktbar. Det hjälper inte att vi lovar fixa och säger att allt kommer bli bra, för han lyssnar inte. Han har fastnat i en ond cirkel och det enda som kan ta honom ur den är att angripa den riktiga orsaken, som han själv inte är medveten om. Som tur är, är det bara fyra olika anledningar: han är hungrig, törstig, kissnödig eller bajsnödig. Innan vi kom på detta höll vi på att bli tokiga. När han var liten brukade han själv riva sönder papperslappar som vi fick laga. När vi lagat dem rev han sönder dem igen, osv...
Vi får testa de fyra orsakerna i den för stunden mest logiska ordningen. Problemet är att han nästan alltid kämpar emot. Vi får släpa in honom på toaletten och han vägrar äta och dricka. Alldeles för ofta måste vi bära iväg honom (22 kilo) in i ett tomt rum (dvs tomt på intryck t ex sovrummet), "brotta" ner honom och krama om honom tills han själv inser det verkliga problemet. "Jag är hungrig!" utbrister han och jag säger att när jag räknat till 30 så ska han ha lugnat ner sig så han kan gå ut och äta. Det funkar, men är otroligt jobbigt. Han kan bli hungrig fastän han precis ätit. Och ibland bajsar han ett stort lass, utan att samtidigt kissa. (Hur gör han det?) Och ibland kissar han inte ut allt kiss när han är på toa. Och ibland gör man misstaget, att man ger honom vatten, och så var problemet att han är kissnödig, så då blir det ännu värre när det trycker på.
Han kan faktiskt styra över det lite. När vi är hos kompisar eller han är i skolan håller han tillbaka det dåliga humöret, men så fort han kommer hem igen brister det för honom. Vissa dagar brister det för honom direkt när jag kommer till skolan och hämtar. Då blir det lite komplicerat eftersom jag är ensam med honom och hans småsyskon en liten stund. Det gäller att ha kex, frukt och vatten i vagnen, som man kan sticka åt hungriga och törstiga ungar. Och som tur är har vi nära hem till toaletten. (Han vägrar bajsa i skolan.)
Om vi ber honom yla när han är i balans igen, så kommer bara det söta lilla ylet, dvs han gör sig till och det låter väldigt pluttigt och tyst. Då vet vi att han mår bra igen! När han mår bra är han världens goaste och gladaste lille unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar