Uttråkningshuvudvärk?

Här sitter jag nu och känner mig uppgiven och lite gnällig. Har sovit 4 timmar i natt p g a barn som somnade sent, disk, mycket att planera och en bebis att amma. Precis när jag skickat iväg alla, hade ammat klart och skulle somna om så hör jag lillebror komma hem från skolan. Antiklimax verkligen.

Han klagade på att han hade huvudvärk och ville komma hem och vila. Det tänkte han sig kunna göra genom att knäppa igång sin dator och spela spel eller titta på film. Jag vet inte om ni läsare haft ordentlig huvudvärk någon gång, men sist jag hade det (vilket bara hänt en gång i mitt liv, så jag ska inte klaga), så kunde jag inte titta på film eller ens vara uppe ur sängen. Jag låg i sängen och vilade. Så jag föreslog att han skulle göra just det. Han tog av sig naken, la sig under täcket och testade  men flög upp direkt.

"Jag har uttråkningshuvudvärk."

Har ni hört talas om den sortens huvudvärk? Trodde väl det. Inte jag heller.

Han sa sig också ha så mycket huvudvärk att han inte orkade leva och ville döda sig själv. Sånt är ju alltid tråkigt att höra. Samtidigt så kan man inte gå med på att ungen kommer hem från skolan och sätter sig och tittar på film istället. Antingen har man huvudvärk och då gäller att skärmen är av, eller så kan man gå till skolan. Han får gärna vara hemma och vila och läsa en bok, men se på film. Näpp! Jag drog ut nätverkskabeln vilket givetvis inte var poppis.

Nu säger jag förstås inget om mildare huvudvärk och film. Självklart funkar det, men man öppnar lite pandoras box om man berättar det för lillebror. Då kommer han springa hem och vilja titta på film så fort det är lite jobbigt i skolan.

Problemet är att han tror sig själv med sina förklaringar. Jag såg att han var trött. Han kom nog i säng lite för sent igår. Plus att den lilla nakna magen var platt trots att han åt en hamburgare med bröd till frukost en timme tidigare. Det gäller att man är vuxen då. Inte fastnar i hans förklaringar eller blir förskräckt över att han säger sig vilja döda sig själv. (Men det är ju inte bra!)

Jag stekte några korvar, gick upp med dem och sa att jag kunde gå med på 10 minuters film om han åt upp korvarna och sen gick tillbaka till skolan. Det gick han med på. Så mycket för den huvudvärken!

Och nu precis gick jag upp där. Han var lugn. Korven var uppäten. "Se nu mår jag mycket bättre nu när jag får kolla på film." sa han. "Ja och äta korven. Du var hungrig. Se, jag känner dig mycket bättre än du känner dig själv ibland!". Det höll han med om. Vi enades om två minuters film till. Och så blev det. Han stängde självmant av datorn, klädde på sig igen och gick lugnt tillbaka till skolan. Frivilligt alltså och med en kram och en puss och försäkringar om att mamma älskar honom och är "i hans lag i livet".

Tänk hur detta kunde ha slutat om jag:
1) lät honom titta på film utan att ge mat (härdsmälta p g a sjunkande blodsocker!)
2) lät honom titta på film med mat och utan krav på motprestation (=bekvämt att springa hem från skolan - det kan man göra fler gånger)
3) hade fått för mig att sätta ner foten och visa vem som bestämmer genom att tvinga honom tillbaka till skolan direkt. (Funkar aldrig! Leder också till härdsmälta och f a mycket bråk)

Nu ska jag krypa tillbaka till plutten och sova lite.