Just nu är jag ensam med barnen. Måste bara få ur mig det som precis hände. Det visar vilket kaos det är i huvudet på lillebror.
M och lillebror hade en konflikt där uppe på ovanvåningen. Lillebror gjorde något och för att retas tillbaka så tog M lite saliv och kladdade på lillebror och hans golv. Lillebror som är superkänslig för lukt och som dessutom tycker att M är lite äcklig ibland, blev helt tokig. Så tokig att han stampade M på huvudet där M låg på golvet.
Detta fick inte jag veta direkt, utan jag får dra det ur lillebror. M säger inget. Han vill inte skvallra av någon dum anledning. "Du kommer mörda mig om jag berättar!" säger lillebror. Alltså tänk er kaoset i huvudet på honom när han får för sig sådana saker.....
Men som oftast så bemötte jag honom låg-affektivt. Sa att jag absolut aldrig skulle mörda honom eller någon annan för den delen och att jag skulle bli mindre arg om han erkände. Så han erkände. Så klart att jag blev arg. Det är ju jättefarligt att sparka på någons huvud. När de ligger ner dessutom. Och sin bror. Han fick några väl valda ord om vad som kan hända. Sen fick jag gå efter M som var jätteledsen.
M var rädd att det var farligt. Jag tittade och han hade mycket riktigt en bula och det var lite blod utanpå. Skallbenet var helt och när han visade mig hur hårt lillebror hade stampat då bedömde jag att det nog inte var så hårt som jag först trodde. Men ändock en bula och blod. M fick kyla huvudet.
Eftersom jag är livrädd för huvudskador så tvingade jag M upp till lillebror för att visa blodet. Lillebror brukar ofta skylla ifrån sig och det är jättesvårt att få saker att gå in i huvudet på honom. Speciellt när han gör fel. Allt som händer kan alltid hänföras till något som någon annan gjort eller inte gjort. Och sparkar mot huvudet är allvarliga saker så lite extra tydlighet var på sin plats. M ville förstås inte medverka men han hade inget val. Lillebror skämdes så klart. M var ledsen. Båda grät. Då sa lillebror att han ville ha lite nötter och något att dricka.
"Du är inte viktig nu. Jag måste trösta M." sa jag. Det skulle jag inte sagt för han fattade inte att det gällde NU och bara NU när M var ledsen. Jag förklarade men det hjälpte ändå inte. Lillebror var så ledsen och sa att då var det ingen mening att han lever och skulle öppna fönstret och hoppa ut. En tuff kille, men väldigt skör när det gäller mammakärlek alltså. Man får vara försiktig. Jag vet förstås att fönstret inte går att öppna helt av honom, utan han kan bara öppna en liten springa. Och det är nog tur. Hans rum är på andra våningen. Då fick han för sig att han skulle gå ner och hoppa från lektornet. Det är ca 2 meter upp. Nog inget han skulle dö av men ändå obehagligt.
Som vanligt måste man vara låg-affektiv. Om jag får panik och börjar bete mig irrationellt jag också så vet man inte vad som händer. Så jag sa bara lugnt att han visst är viktig och att jag älskar honom och sa åt honom att komma ner så vi kunde gå in och ta lite nötter. Så blev det.
Jag kunde gå tillbaka till M som satt och grät med en kylpåse på huvudet. Jag viskade i hans öra att jag överdrivit faran för lillebror, eftersom jag kände att jag måste det för att få honom att sluta med sånt där. För det kan bli värre. Lite fiskolja fick han också, för det är bra vid smällar mot huvudet.
Jag gick åter till lillebror och förklarade att jag ville att han skulle lova mig att han aldrig skulle sparka mot någons huvud igen. Att han skulle ropa på mig nästa gång, så lovade jag att vara lite snabbare.
Nu har lugnet lagt sig. Alla har gått på var sitt håll. Och jag har förbjudit killarna att umgås nu ett tag. M verkar må okej. Inte illa, men vi får hålla lite koll på honom idag. Jag tror inte han fick en hjärnskakning men man vet aldrig.
Lillebror får vi ha koll på i fortsättningen för han erkänner att han blir så arg på M att han känner att han bara måste ge igen. Han är som en lite reptil som inte kan stoppa sig. Har alltid varit. Jag hoppas att hans hjärna mognar så den kan hålla tillbaka dessa impulser.
Och jag har sagt åt M att han absolut inte får vara i en sån position att sånt kan hända. Inte ligga på golvet t ex. Han måste ropa på hjälp. Jag tror i och för sig att det gick för snabbt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar