Idag var vi och badade med mina syskon och deras familjer. Det är inte så ofta vi ses alltihopa så när vi ses brukar vi göra en rolig utflykt tillsammans. Att åka och bada var ju en given sak idag och maken och jag trodde verkligen att det skulle vara okej trots lillebrors livsfarliga badbeteende. Vi åkte till en strand som vi varit vid flera gånger. Där vi klarat av det även om det varit jobbigt. Men nej, nu efteråt så känns det verkligen inte som att det var okej idag. Hans dåliga beteenden har eskalerat. Idag har jag räddat livet på honom 3 gånger, inklusive en gång när jag själv inte bottnade och fick putta in honom från under vattnet. Även maken har räddat livet på honom en gång och fick simma några meter under vattnet för att putta upp honom. Jätteobehagligt. Han är snabb och kastar sig ut snabbt. Det är svårt att hänga med även om man är bredvid honom och tittar på honom. Botten är ojämn i sjön och på några ställen är det jättebrant.
För den som inte läst mitt inlägg om elefanten i vårt vardagsrum så kan jag berätta att han som inte kan simma, går ut tills vattnet är honom upp till hakan och står där och balanserar helt utan marginaler. Han kastar sig ut på djup vatten också utan att tänka sig för. Och nu så är det senaste påfundet att han ska hänga på M. M kan simma men det är ju inte lätt att göra det om man inte bottnar, eller precis bottnar och någon trycker ner en. Helt livsfarligt.
Precis innan vi skulle åka hem så brast det för mig inför alla människor på stranden. Jag skällde på honom och kastade in honom på grunt vatten, långt från M. Jag är så less och trött på det här. Så besviken på lillebror. Han sover nu. Blev mörkrädd och ville att jag skulle komma och hålla om honom i sängen, så han kunde somna (vilket jag precis gjorde). Naturligtvis har vi förklarat för honom att han höll på att drunkna fyra gånger om idag. Minst. "Jaja" säger han. Avsaknad av ljus är tydligen mycket farligare..... Visst är han liten, men ändå. Jag orkar inte. Han får inte åka ut och bada mer på djupt vatten den här sommaren. Idag var hans sista chans och det visste han också om. Maken får ta M och lillasyster på badutflykt så får jag, lillebror och plutten stanna hemma. För jag vill inte få hem lillebror i en plastpåse. Nu måste vi föräldrar sätta stopp. Detta är för farligt. Och han behöver en naturlig konsekvens av sitt dåliga beteende.
Lider med er. Det är svårt när man inte vet hur man ska nå fram till sitt barn med något som är viktigt. Så är det för oss med vår son när det gäller att han inte får slåss. Han vet det rent teoretiskt men det händer ändå gång på gång. Som förälder blir man helt matt och det är helt förståeligt att det brister ibland. Du är inte ensam!
SvaraRadera